Sovmorgon
Inte idag, men i morgon. Jag har jobbat inatt och ska direkt på eftermiddagsvakten idag. Det innebär fyra timmars sömn innan man åter kastar sig in i det kaos som för närvarande tycks prägla sjukuset Ringerike. Det är fullt, fullt, fullt och det bara tyter in patienter hela tiden. Ibland känns det som om det läggs in två nya på varje vi lyckas få ut. Dessutom verkar det som om folk njuter av att bli inlagda. För även den minsta småsak gör att man packar väskan och räknar med att få en veckas hotellvistelse med full uppassning och gratis mat (tyvärr både till sig själv och sina anhöriga).
Dessutom finns tid för annat hela dagen i morgon. I vårt fall har vi planerat skidåkning. Äntligen ser det ut som jag får pröva min snowboard. Sivan pratar om att hyra och det vore det trevligaste eftersom vi båda kan hålla oss i samma backe. Men hon tar skidorna med så vi får se hur det blir. Det har varit gott om snowboardskador (både lätta och allvarligare) på jobbet så håll gärna tummarna för att allt går bra.
Jag återkommer i morgon med någon bild och rapport om Sivans lägenhetsvisning.
Till dess, ha det!
Till helgen, eller rättare sagt i morgon återgår jag till nattarbete igen. Att jobba kväll mitt i en nattperiod är inget jag gillar, men det har ett par fördelar. Man kan dricka ett glas vin till kvällen och äta massor av vitlöksproppad mat om man vill. Det ärnu bara tre nätter kvar innan jag lämnar Sivan för den här gången och åker hem i närmare tre veckor. I alla fall är det tänkt så.
Dessutom finns tid för annat hela dagen i morgon. I vårt fall har vi planerat skidåkning. Äntligen ser det ut som jag får pröva min snowboard. Sivan pratar om att hyra och det vore det trevligaste eftersom vi båda kan hålla oss i samma backe. Men hon tar skidorna med så vi får se hur det blir. Det har varit gott om snowboardskador (både lätta och allvarligare) på jobbet så håll gärna tummarna för att allt går bra.
Jag återkommer i morgon med någon bild och rapport om Sivans lägenhetsvisning.
Till dess, ha det!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Samma gäller här hemma i Sverige, igår ringde en anhörig och var upprörd över att hennes svärfar född 1916 fick flytta upp från intensiven till vårdavdelning...var lägger vi resurserna???
Trackback
