Snåla smålänningar
Ja, det är så vi kallas (om vi inflyttade får räknas som smålänningar) och när man gör en sökning på det finner man på Google.se 10 600 träffar. Inte vet jag om det är så, men sedan vi flyttat hit och dagligen läser Blocket.se så ser vi i alla fall att det finns gott om folk som har problem med att skiljas från sina ägodeler. Det är på tok för vanligt att man bara gör ett avdrag på ett par hundra eller en tusenlapp på saker som är rikigt begagnade. Veckans bästa var ett par Lundhagsstövlar där ägaren ville ha 1600. Jag har aldrig sett modellen tidigare så dom var nog bra många år gamla.
I lördags hade fick jag för mig att jag skulle äta pizza. Då drog jag mig till minnes att vår kvarterskrog sålde pizza. Jag hade nämligen sett deras annons i tidningen och denna (dvs förra) veckan sålde dom alla pizzor för 50 kronor. Det var väl inget med det, men när jag var ute och sprang på kvällen stoppade jag raskt och tog en lapp över vilka pizzor dom hade. Det var knökafullt inne i den lilla pizzerian och massor av bilar utanför. Så brukar det inte vara utan i stället är det nästan alltid tomt och Sivan och jag har undrat om vi någonsin kommer hinna dit innan dom gör konkurs.
Så vet det inte mer med det utan jag fortsatte min runda. När jag sedan kommit hem och duschat ringde jag för att beställa. Då var det upptaget, och upptaget och återigen upptaget. Klockan var strax före sju och det var då närmare en timme sedan jag sprang förbi krogen. Jag tänkte att det var dumt att beställa sådär dags för säkert skulle alla Västerviksbor ha pizza framför tv;n då de tittade på Melodi Grand Prix.
Hur som helst så ringde jag lite då och då. Mest bara för att det var lite kul att det var så svårt att komma fram. Två gånger kom jag fram, men då var det ingen som svarade trots att alla signaler gick fram.
När klockan så var åtta ringde jag Västerviks bästa pizzeria och den som normalt har mycket folk. Där kom jag fram direkt och när jag sedan en kvart efteråt var där satt det fyra personer på pizzerian.
Så, snåla smålänningar eller inte. Jag är alldeles övertygad att Melodi Grand Prix och alla pizzor för 50 kronor var en mycket gynnsam kombination. Själv ska jag göra ett försök där i kväll igen. Då håller vi tummarna för att det går bättre.
I lördags hade fick jag för mig att jag skulle äta pizza. Då drog jag mig till minnes att vår kvarterskrog sålde pizza. Jag hade nämligen sett deras annons i tidningen och denna (dvs förra) veckan sålde dom alla pizzor för 50 kronor. Det var väl inget med det, men när jag var ute och sprang på kvällen stoppade jag raskt och tog en lapp över vilka pizzor dom hade. Det var knökafullt inne i den lilla pizzerian och massor av bilar utanför. Så brukar det inte vara utan i stället är det nästan alltid tomt och Sivan och jag har undrat om vi någonsin kommer hinna dit innan dom gör konkurs.
Så vet det inte mer med det utan jag fortsatte min runda. När jag sedan kommit hem och duschat ringde jag för att beställa. Då var det upptaget, och upptaget och återigen upptaget. Klockan var strax före sju och det var då närmare en timme sedan jag sprang förbi krogen. Jag tänkte att det var dumt att beställa sådär dags för säkert skulle alla Västerviksbor ha pizza framför tv;n då de tittade på Melodi Grand Prix.
Hur som helst så ringde jag lite då och då. Mest bara för att det var lite kul att det var så svårt att komma fram. Två gånger kom jag fram, men då var det ingen som svarade trots att alla signaler gick fram.
När klockan så var åtta ringde jag Västerviks bästa pizzeria och den som normalt har mycket folk. Där kom jag fram direkt och när jag sedan en kvart efteråt var där satt det fyra personer på pizzerian.
Så, snåla smålänningar eller inte. Jag är alldeles övertygad att Melodi Grand Prix och alla pizzor för 50 kronor var en mycket gynnsam kombination. Själv ska jag göra ett försök där i kväll igen. Då håller vi tummarna för att det går bättre.
Kommentarer
Trackback
