Aktivt uteliv

Det är inte utan att det känns lite märkligt. Att på tisdagen åka hemifrån där allt är grönt, där blommorna blommar och där dagstemperaturen är en bra bit över 20 grader. Att därifrån komma till ett grått och kallt Norge där man måste köra med värme på i husvagnen för att inte bli stelfrusen.

Det regnar idag. Eller idag också om man ska tro norrmännen. Det har nämligen regnat i stort sett varje dag de senaste fem veckorna. På himlen är det från ljust grått och uppehåll till mörkt med hällande ösregn.

I morse när vi vaknade (vi har sovmorgon var dag och sover otroligt gott i våra flotta sängar) sken nästan solen, men när vi hade ätit frukost och plockat undan var det återigen grått. Vi hann i alla fall en kort promenad runt campingen. Den är välstädad och i ordning, men bland vagnarna råder det tydligen total anarki. Vissa har trädäck som är mer än tre gånger så stora som husvagnen (då är vagnen ofta jättestor). Dom har vagn, förtält, ett extratält och trädäck för att sitta under bar himmel på. Några har till och med byggt uthus i tillägg. Själva var vi sist in och får nog vara nöjda om vi får upp både förtält ochplats till att parkera bilen på grund  av grannarnas rosenrabatter och stenpartier. Det ska bli kul att se vad det blir av detta och det finns säkert anledning att återkomma i ärendet.

Desmo och jag tar det annars rätt å lugnt.. Han äter, slappar och sover och själv läser jag, spelar pc-spel och tittar på film. Såklart äter jag god mat också. Sivan jobbar tre kvällar i rad och det är lite trist, men ändå bättre än att ha henne borta hela dagarna.


Desmo förmiddagssover efter att ha legat o kikat på fåglarna


Efter det tog hela familjen en långpromenad runt campingen


På eftermiddagen kom regnet och då sovs det igen

När vi för tre veckor sedan var  Finland och hälsade på var det toppenväder och vi tillbringade dagarna vid den vackra (och stora) badplatsen Yyteri (betyder livmoder av en eller annan anledning). Det var full sommar och det var varmt i vattnet vilket gjorde att det blev massor av bad.

Nu bar det sig inte bättre än att jag skadade mig i ena vaden på lördagen. Det var Alina och jag som skulle springa ut till det djupa vattnet. När jag hade  sprungit kanske 20 meter händer det. Det var som om någon slog mig över vänster vad med ett rör. Det gjorde ont som tusan och blev alldeles varmt. Självklart stöp jag som ett fallande träd i vattnet.

Jag tog mig direkt upp men fattade inte helt vad som hänt. Det kändes jättekonstigt i benet och när jag försökte stödja på det så gjorde det så vanvettigt ont att det stod helt klart att det var något som gått sönder. Först trodde jag det var hälsenan, men den kunde jag lokalisera. Jag fick Alina att gå upp och hämta Sivan och så fick jag stötte att på ett ben hoppa upp på land.

Nog om denna tur. Jag lyckades ta mig till bilen och så åkte vi och lånade ett par kryckor av ett par hyggliga människor. Därefter åkte vi hem och jag satte mig med is och högläge, konstaterat att det var en rejäl muskelbristning. Pekka, vår vän, berättade att det var kyla i tre dagar som gällde och sedan sakta börja träna med passig stretching.

På måndagen åkte vi hemmåt och jag hade hittat ett sätt att ta mig fram på benet utan att det var helt outhärdligt. Så har naturen gjort sitt och nu, nästan tre veckor efteråt har jag bara lite ont. Speciellt om jag töjer i vaden.

Så var gårdagen här och vi tog oss till campingen här i Norge. Fram till den anvisade platsen, som för övrigt var ganska ojämn. Det blev en hel del knuffande fram och tillbaka, men den gamla skadan besvärade mig inte speciellt. Så där stod vi nu; Sivan och jag och ska bara ta i lite till. Husvagnen vill inte och så tar jag i det allra sista.

Sivan tittar så upp och tror att det var något u husvagnen som gick sönder. Det smällde nämligen till och det tog henne ett par sekunder att inse att det  var jag som smällde till. Det var min vad som brast. Inte den skadade, utan den andra. Den högra. Precis samma sak igen. Precis lika ont denna gång. Nu har jag inga kryckor utan räknar med att bli liggande fram till det är dags att åka hem i nästa vecka. Allt annat vore ett under.


Högläge, ispåse, ett glas rödvin och Sivans ullsockor

Eftersom det är jobbarhelg nu denna helg som kommer och Sivan enligt almanacka skulle börja två dagar innan mig mailade jag min chef för att höra om hon hade något extrajobb från torsdag. Det tog många timmar men vid tretiden fick jag svaret.

Hon berättade att det var körigt med folk men att jag inte kunde ta extra vakter eftersom jag börjar jobba enligt schema redan i morgon! Va, tänkte jag samtidigt som jag kände ett hugg i bröstet. Vi hade nämligen en million saker kvar som borde hinna göras innan torsdag som tänkt. Vi hade överhuvudtaget inte börjat med packning eller ens planering.

Jag ropade på Sivan och hon sade precis som jag. Vaaaa!

Så, två sekunder att tänka och så prioriterade vi om. Sivan ökade takten på symaskinen och jag skred till verket i köket. Mat är nu lagad och paketerad för i stort sett två veckor. Husvagnen är i stort sett packad och sist men inte minst. Vagnen som var grön på insidan är nu i ett par nyanser grått. Otroligt snyggt och bilder kommer så småningom.

Nu ska vi bara se över att det mesta är med och packa det sista för i morgon bitti bär det iväg. Camping i husvagn för första gången på 100 år och det ska bli spännande. Vi håller tummarna för att datorn kommer fungera så hörs vi när vi finner ström.

Ciao

Så här ser de nya betongsuggorna ut. Såklart är inte alla nöjda med det utan retar sig på att en konstnär fått i uppdrag att designa dessa. Samma kritiker hävdar också att de gamla var så mycket bättre och snyggare än dessa. Han sade iofs att dessa var sämre och fulare vilket torde innebära samma sak. Själv tycker jag de är toppensnygga, vilket för övrigt bilden över hamnen och turistbyrån också är. Sivan tog bilden när vi var påväg hem från paddling för 14 dagar sedan.



Gråsälar i stället för suggor. Västerviks hamn i augusti 2009

De två senast gågna veckorna har inte bara varit sjukdom. Jag har hunnit vara utanför dörren i korta perioder också. Eftersom vädret har varit fint har det under den senare delen av sommaren hunnits läsas en god del böcker. Trädgården har pysslats om och det mesta har vuxit så det knakat. Vi har i år valt att satsa mer på blommor i rabatter än i krukor. I de gamla krukorna växer det nu prydnadsgräs, oliver, basilika och lite av varje.



Sivan och Minoe njuter eftermiddagen

En dag i förra veckan hade jag det rätt okej eftersom det var den första natten jag fått sova sammanhängande. Därför föreslog jag för Sivan att vi skulle åka till Vimmerby och kika. Jag hade varit där en gång förut och tyckte det såg så mysigt ut. Sagt och gjort. Sivan är aldrig omöjlig och vi åkte iväg och fick en toppeneftermiddag med stadsvandring och besök kring Astrid Lindgrens gamla uppväxtby.



Två storhter, fast på olika sätt. Astrid och Sivan

Dagen efteråt var jag också i hygglig form och när kvällen kom föreslog jag för Sivan at vi skulle åka ner till Lysingsbadet och kika på husvagnar och avsluta med att prova deras äventyrsgolfbana. I anslutning till den har de också anlagt en japansk trädgård som är väldigt vacker trots att regnet tog delar av den i somras.



Sivan lyckas få stopp på bollen, i bäcken!

Jag kom just på att vi inte räknat men jag har en känsla av att jag vann. Bland husvagnar fann vi det vi sökte. Polar 560 och Polar 590, två vagnar som vi skulle åka och titta på senare i veckan.



HerrE puttar, något som jag aldrig varit bra på

I vår del av länet var det reportage om  en ung man vid namn Jonas som for runt på cykel med en höna på pakethållaren. Hönan heter Malin och sitter snällt på en låda medan Jonas far runt och säljer höneband för 20 kronor. Han har en tanke om att ordna bättre miljö för hönsen och det är väl gott så. Såklart köpte Sivan ett band. Du kan läsa mer om Jonas & Malin här.



Jonas och Malin är på väg hemmåt efter en dags försäljning av kravband

Fredagen försvan i ett nafs. Vi for mot Västerås för att titta på husvagn tidig morgon och var inte hemma förän tidig kväll. Det blev köp och vi mellanlandade i Flen för att få lite goda tips opch råd från två som tillbringat många, många  år i husvagn om man räknar det över tid. Vi återkommer säkert med fler frågor varefter. Nu har Sivan städat och sytt nya gardiner och överdrag. Köpt nya överkast och mattor och om tre dagar ska vi åter i jobb. Det blir dags att prova vår nya bostad och det sser jag faktiskt fram emot.



Svenssonliv, Sivan oljar fönster och fixar gardiner

Så är jag återigen uppe på benen. Från första dag fram till idag har jag varit sjuk i elva dagar. Jag har aldeles säkert ett par dagar kvar innan allt är som vanligt, men idag är första dagen jag är helt och fullt igång. Dessutom har jag sovit nästan en hel natt samanhängande.

Jag har aldrig i hela mitt liv haft influensa, i alla fall inte en fullt utbruten influensa. Jag har heller aldrig tagit vaccin mot något sådant trots att vår arbetsgivare (både i Norge och tidigare Sverige) har varit ganska aggresiva på att man som sjukvårdspersonal ska vaccinera sig. Troligen bara för att man inte har folk nog ifall många skulle bli sjuka.

Hur som helst så har jag denna gång haft i stort sett varenda symtom som finns förutom uppkast (ett finare ord för spya). Jag har haft ständigt krångel med temperaturcentrat och frysit, svettats floder, varit iskall på insidan och glödhet på huden (eller tvärtom för den delen). Det var varit snuva och hosta med tillhöra halsont så det inte gått att äta. Det har varit ont i varenda muskel i överkroppen och ett par till. Dessutom har till och med haft ont ikäkar såväl som tandvärk ett par nätter.

Till detta har det så varit svullen hals, massor av slem (som men inte vet var man ska göra av eftersom det gör så ont att hosta, eller svälja) och trots att jag tillbringat ett par nätter sittande i sängen så har det i perioder varit problem att få luft. Man låter lite som en blåsbälg.

Varför då inte gå till doktorn undrar då någon. Nej, helt enkelt för att det inte finns hjälp att få. Hade vi varit i Norge hade jag blivit inlagd för lite ompyssling, men i Sverige? Nej inte alls. Här har Sivan varit snäll och pysslat om. Mediciner hjälper inte eftersom svininfluensa är ett virus och virus påverkas väldigt lite om än alls av antibiotika. Föresten räknar man alla som är riktigt sjuka idag som just svininfluensa.

Alltså ska kroppen läka ut det själv och det verkar äntligen som om den leder med 1-0. Nu håller vi bara tummarna för att det fortsätter så och att Sivan klarar sig.


Sängläge med vacker dam, pc, film och svineinfluensa

Men det enda jag just duger till för stunden är att titta på tv. Sivan som är världens snällaste passar upp på mig och jag hoppas jag kan bjuda igen på ett eller annat sätt. Tänkte inte hon ska bli förkyld....

Nej, så illa ska vi väl inte tro att det är men i snart en vecka nu har jag varit förskräckligt sjuk. Det började med lite ont i halsen, lite feber och så har det fortsat. Feberväxlat med frossa, främst på nätterna. Ont i halsen och hosta. Slem som stoppar opp och nästan gör det omöjligt att andas, speciellt nattetid. Som om nu inte det räckte slog dagen idag till med ögoninfektion ovan på det andra.
 
Nu sitter jag här och har just gett upp att försöka vara lite konstruktivt delaktig ute. Två Alvedon och en skräckis som väntar på tv medan Sivan gör klart ute. För såklart har vi inte legat på latsidan sedan sist. Det kommer säkert en rapport om det senare och under tiden hänvisar jag till Sivans blogg som du kan komma till här

Här kommer en liten film på Minoe som försöker göra som Desmo, dvs dricka vatten direkt ur kranen.

När jag ändå är på gång länkar jag upp en film som jag tog igår kväll. Lite dålig och skakig kvalitét på slutet pågrund av dyningarna som ville välta mig, men så är det ibland.

En kort bildserie från hemfärden. Gårdagens sista solstrålar.

Igår var det toppenvarmt hemma. Det var så varmt att det inte gick att vara ute i trädgården utan att svetten pärlade, eller till och med rann i pannan. Vi bestämde därför att ta oss ut med kajakerna och lägga oss på en öde ö. Sagt och gjort. Vi åkte ut till Sandvik på Gränsö för att lägga i, men där var så mycket folk att vi knappt kom ner på stranden. Efter lite trixande var vi så i och begav oss iväg.

Vi paddlade inte så långt utan tog egentligen den första bästa ön som dök upp och som såg ledig ut. Det var en av Namnlösa holmarna med utsikt över Spårö b åk och kanalen. Det innebar massor av båttrafik att titta på.

Vi låg ett par timmar innan vi begav oss hemmåt. Det var nämlige kvällspaddling på schemat också. Så efter ompackning bar det iväg igen. Denna gång mot Horns udde där vi var åtta stycken som träffades. Efter en del strul kom vi så iväg och fick kanske årets vackraste tur i värme och solsken. Det var nästan ingen vind så vi passade på att gå utomskär tillbaka.

Efter ett kort fikastopp så tog vi den sista timmens paddling, mot solen. Långa dyningar kom in från sidan och det var otroligt vackert. Allt medan solen gick ner, nästan precis där vi skulle in i land. Hornslandet!


Namnlösa holmarna hette dessa två små öar


här hade vi fin utsikt åt alla håll, här Spårö båk och kanalen


Sivan dricker päronsaft


Nu går vi utomskärs


Lättöl, kafffe och hamburger/äggsmörgås


Den vackraste kajaken av alla kanske, VKV


Hemfärd mot solnedgången


Olja på vattnet? Nej, men det såg ut så


Jag ligger lite före kamraterna


Solen har gått ner och månen höjer sig strax öster om Händelöp

Jag fick förfrågan hur det går och tänkte bara säga att det går rätt så bra. Minoe vet att hon bor här och kommer hela tiden hem. Dvs hon går fritt ute nu så länge vi är hemma. Det är en försiktig (rädd ibland) dam så hon går nog inte längre än till grannen och är borta max en timma. Därav att hon inte fått vara ute själv då vi är borta.

Hon ger fortfarande på stackars Desmo, ofta helt omotiverat, men vi tror det går lite bättre. Hon har två gånger försvarat huset vårt mot andra katter och igår var det den svarta, feta som fick sig en omgång. Tuff katta det där fast hon är så liten.

Hon är också otroligt kelen med oss och ligger helst i vårt knä, eller i alla fall tätt, tätt intill om hon inte är upptagen med något. Sedan pratar hon hela tiden. Krävande ljud som låter som ett bräkande får. Ibland är det lätt att förstå vad hon vill. Andra gånger inte.



Minoe ligger i soffan och slappar


Här en middagsslummer i Sivans trygga famn

Igår var det återigen hyggligt väder. Det var ett tunnt soldis på himlen, men det var varmt och skönt. Huvuddelen av dagen gick åt till att sitta ute i solen och lästa som två pensionärer. När klockan blev lite över tre började vi packa ihop allt som vi behövde för  någon timmes kajakträning vid sjön.På väg ut till Sandvik på Gränsö stoppade vi vid sportbutiken och köpte oss ett cyklop med snorkel. Det sistnämnda för att använda vid annat tillfälle.

Sivan var först ut och ville direkt testa att gå ett helt varv. Jag visade hur hon skulle sitta och hur paddels skulle dras och så vände hon sig runt. Det blev närapå ett perfekt försök. stod i framkant och det behövdes bara en liten knyck av mig och så var hon uppe igen. Otroligt läckert.

Efter det gjorde hon ytterligare 5-6 försök innan hon gav upp. Dessa gånger kom varken huvud eller överkropp tillräckligt långt bak för att komma upp ur vattnet.

Jag testade en annan variant som jag läst om. Jag satte flottören på paddeln (fllottör är en uppblåsbar påse som man sätter på paddeln för att kunna utnyttja som ponton när man ska ta sig i en kapsejsad kajak) och så gick jag djupare och djupare. Teorin med detta är att öva in muskelrörelsen, kropp, huvud och paddel i en synkroniserad, van rörelse.

Det gick bra och när vi gav upp för dagen var jag nästan runt. En eller ett par gånger till så är jag redo för att prova fullt ut igen. Då utan flottör såklart. Det bästa var att nu känns det som hoppet återkommit. Det här ska vi greja!


Påväg upp från uppochnervänt läge. Paddeln drar


så kommer snart själva höftknycken som ska lyfta den sista biten


Uppe och kan pusta ut. Det gick ju!


Lite lek med de sista krafterna


"Gubben E" är trött och får pusta lite. Färdiga för dagen

Idag var vädret typ soldis. Det har varit varmt och skönt, men inte så att det lockade att åka iväg till sjön. Vi bestämde för ett par dagar sedan att det var dags att ta tag i detta med eskimåsvängen, dvs att snurra ett helt varv med kajaken i vattnet. Det är inte bara en grej som man kör vid uppvisning utan ett säkerhetsgrej om man mot förmodan skulle välta.

Vältningen i sig är inga problem för man kan alltid ta sig ur och om allt går som tänkt, simma in till land med kajaken. Eskimåsvängen, eller rollen är mer som överkurs och det fina med den är att du blir sittande kvar i din kajak och blir oftast minimalt våt. Ett långt drag med paddeln och en knyck med höften och så är du snart uppe på rätt köl igen.

Så är det tänkt, men såklart går det inte av sig självt. Det är lätt att snurra sig med ansiktet neråt. Det är lätt att ta ett långt svepande tag med paddeln och det är lätt att både knycka upp kajaken med höften och luta kropp och huvud bakåt. Problemet uppstår först när allt detta ska ske i en bestämd ordning.

Vi nådde med andra ord inte ända fram idag. Det var kallt i vattnet, men flytvästen skyddar lite. Man kan nog säga att vi kommit halvvägs idag. Vi klarar den första halvan. Dvs så vi hänger upp och ner. Nu hoppas vi på fint väder i morgon med så vi kan fortsätta. Det SKA gå!

Då vädret blev så fint som utlovat så packade vi med lite saker och begav oss mot Öland i går morse klockan åtta. Transportsträcka ner till Borgholm där vi stoppade och gick en tur mest för att man skulle göra det. Sivan var där för ett år sedan och jag har varit där ett antal gånger. Allså var det inte så mycket nytt att se. Vi blev hungriga och Sivan prövade en öländsk kroppkaka utan att bli imponerad. Jag förstår varför eftersom den serverades halvvarm. Själv käkade jag en kebabtallrik vilken var betydligt bättre.

Efter detta satte vi av norrut. Jag ringde min syster och frågade vad de gjorde och vi bestämde att träffas en stund senare. Väl framme lade vi upp strategi för dagen och så gick vi ner till stranden vid Sandbybadets camping. Vi badade och solade ett par timmar. Det var isklallt i vattnet, men det svalkade bra.

Därefter gick vi hemåt systerysters hus, men vi tog vägen över Sonjas camping rätta att plats 133 stod tom???) (kan beså jag fick visa Sivan var jag tillbringade mina somrars öland. Det blev en dusch när vi kom tillbaka innan vi satte oss i bilen och for söderut. Vi åkte ner till Sandvik och kvarnen. Här svängde vi norrut och tog kustvägen för att långt senare, och många bilder, komma fram till Ölands norra udde och Långe Erik.

Klockan var då över 18 och vi hade bestämt att äta middag med systeryster på Terassen i Byxelkrok klockan 19. Inga problem så långt. Väl tillbaka visade det sig att det var svårt att få bord eftersom det var ett 60-årskalas pågående. Det belv nästan en timmes väntan innan maten var beställd och tyvärr måste jag säga att den bara var okej när den kom på bordet. Ser man sedan till att pizzan kostade hundringen blev det sammanlagda betyget underkänt. Hur som helst var det trevligt att träffa S Y med man igen. Något som jag borde göra oftare.

Klockan 21 satte vi oss i bilen och for hemöver till våra katter som var otroligt glada att se oss igen.

n v
Sivan spretar i den vita, fina sandbysanden


Påväg upp från badet


Väderkvarnen vid Sonjas camping


Kvarnen vid Sandvik. För övrigt det enda stället där jag inte orkat
en hel pizza


Fiskestuga efter kusten


En annan stuga med Blå Jungfrun i bakgrunden


Kanske tjuren Ferdinand?


Så ett par kalvar av samma ras


En annan typ av kvarn längs kustvägen


Sivan vid små öländska raukar


Ett par vackra och gamla stenhus


Sivan sträcker på sig i en av många stenbyggen


Hela västsidan består av fantastiska byggen av de platta stenarna


Sivan utanför långe Erik, Ölands norra udde