Aktivt uteliv

Idag har det varit kursdag på jobbet. Temat var som rubriken lyder hot och våld. För dryga året sedan hade vi en patient som var våldsamt utagerande och det slutade med ett totalt sönderslaget behandlingsrum och fyra personal som troligen för lång tid bär på märken av händelsen.

Annars har vi varit rätt förskonade på vårt akutmotakk. Trots att fyllan och ruset ökar hela tiden samman med de psykiskt nedgångna och patienter som alltmer kräver ett eller annat så är det inte mycket vi märker av när det gäller våld. Jag läser idag de flesta akutmottagningar i Sverige tycks ha vakter. Om inte hela veckan så i alla fall till helgerna finns det folk som går runt för att ta hand om andra som inte har vett att sköta sig.

Personligen tycker jag att det oftast är lätt att vara man och i tillägg 187 cm lång och väga nästan 100 kg. För jag noterar att de som vill bråka oftast tänker sig för både en och två gånger. Nästan alla gånger stoppar det där. De gånger det inte gör det tillämpar jag nolltolerans. Minsta antydan till bråk varnar jag och berättar att jag inte accepterar detta och att jag kommer kontakta polisen om det upprepas. Det brukar få resterande att tänka om. I alla fall när de informeras om att läkarbesöket kommer få ett brått slut och att de inom tio minuter kommer vara på väg ner mot centrum i polisbil, bojade i handjärn. Vi var alla helt överens att polisen här gör ett toppenjobb de gånger vi händer.

Sedan är frågan vad det är med folk. Varför händer det? Vad är det som får någon som kommit av egen fri vilja för att han eller hon är sjuk att hota oss till livet. Att slå sönder apparater och utrustning för hundratusentals kronor. Att hota läkare och sjuksköterskor med stryk för att man inte får som man vill. I sanning märkligt, men allra märkligast är de som menar att poliser, väktare, hälsopersonal osv får räkna med, eller ännu värre stå ut med hot och våld i yrket då man valt att jobba med människor

Nej säger jag! Det ska man aldrig någonsin behöva göra. Inte i något jobb!