Att ha en utekatt inne

Som jag tidigare berättat har det aldrig varit något problem när vi varit ute på resa med Desmo. Första gången det hände var när vi precis flyttat till Sverige och hade honom med tillbaka till Norge och en lägenhet han aldrig varit i. Sent en kväll rymde han ut genom ett fönster. Timmen senare kom Sivan gråtande upp till jobbet och förklarade katten död och borta. Ytterligare en timme senare får jag ett sms där hon berättar att han är hemma, hel och välbehållen.

Han hade stått utaför fönstret (som var så högt upp att det inte gick att hoppa) och sträckt ut sig så lång han var och så pep han sådär hjälplöst som bara han kan. Därefter försvann han ut ytterligare ett par gånger. Sen har han i stort sett alltid varit med. Ibland går han i koppel och andra gånger (då bostaden ligger i markplan) så får han efter att vi gått runt ett varv tillsammans, gå som han vill.

Därför kändes det naturligt även nu, då vi blivit husvagnsfolk, att han skulle gå ut som han ville. Vi får vl se så att inte grannarna klagar, men nu är vi tämligen ensamma.

Minoe däremot känns inte lika säker. Dels för att vi bara haft henne i två månader, men även för att hon är en skvätten typ Hon är rädd och otrygg och skulle helst sitta på armen hela tiden. Väl framme här visade det sig dock att hon var väldigt hissig på att gå ut.

Sååå, eftersom Sivan sover på sjukhuset efter jobbarnatt och  inte kunde stoppa mig, släppte jag helt enkelt ut henne. Eftersom hon är så försiktig trodde jag inte hon skulle gå längre än just utanför dörren innan hon kom åter in.

Så blev det inte för med ett skutt var hon ute och borta. Sanningen och säga oroade jag mig mer för hur jag skulle kunna förklara detta för Sivan än vart katten tog vägen. Jag öppnade och visslade på henne ett par gånger och efter ca en halvtimme kom hon skuttande över grannens trädäck. Inte var hon intresserad av att komma hem då, men efter en stund så kom hon. Efter lite mat så var det dags att sticka ut igen och nu har hon varit ute tre gånger för att undersöka området.

Hon är inte intresserad av att göra oss sällskap utan går för sig själv, medan Desmo och jag går tillsammans. Vi har redan hunnit vara på toa och gjort morgontoalett och vi har gått en tur runt campingen. Nu väntar vi på solen som skymtar bakom molnen.


Desmo & Minoe i utforskartagen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0