Äntligen paddling till Idö
Så blev den äntligen av. Paddlingen till Idö´s östra sida. Eftersom man paddlar utomskärs en stor del har jag inte tidigare velat ta den turen då det endera blåst för mycket eller så har vi varit på tur i ett annat väderstreck. Nu höll solen i sig och vid 11-tiden beslutade vi oss för att fara iväg.
Påväg ut lyckas jag fånga Sivan, båken och en flyende svan
Sagt och gjort. Vi packade i ett nafs och eftersom både potatis och morötter var färdigkokta tog det inte långa stunden innan vi satt i bilen. Det är lite märkligt, men det är ytterst lite skillnad på packning för fem timmar eller två dagars paddeltur. Det är bara mängden mat som skiljer.
Sivan sliter i vinden
Vi bestämde oss för att gå från Gränsö´s södra udde eftersom det blåste ganska friskt. Då hade vi flera alternativa vägar att välja på för att komma undan vinden.
Så är vi äntligen framme vid rastplatsen
Väl i vattnet blåste det kraftigare än väntat, men vi beslutade oss för att prova. Vi kryssade oss sakta, ofta med vinden i ryggen ut mellan öarna och efter en timme eller två var vi så framme vid Idö´s släta klipphällar. Jag har varit här förut, men inte Sivan. Hon blev precis lika betagen i utsikten som jag och vi slog därför läger och började förbereda för lunch. Kalops med potatis och morötter.
Sivan packar ur lunchen
Efter maten var det dags att bege sig hemåt. Vi tänkte runda Idö och gå över Lindödjupet. Väl framme vid lotsstationen var det dock bara att inse att vi var fast. Det gick inte att paddla över eftersom det blåste så man knappt kunde hålla paddlen. Likaså var sjön alldeles för grov för vår sjövana.
Min Point ligger i strandkanten
Alltså vände vi och tog samma väg hem som ut. Det gick fortfarande bra att gömma sig bakom småöar, men vi fick ändå vår beskärda del av vind och vågor. Dock kände vi hela vägen att vi behärskade sjön och speciellt när vi hade möjlighet att låta vågorna komma in förifrån.
Mätta och belåtna efterlunchen
En god stund senare var vi tillbaka vid Sandvik på Gränsö. När vi packade och lastade blåste det ändå mer och hade vi varit kvar på Idö skulle vi troligen fått problem. I stället satte vi kursen hemåt och var glada för den fina och spännande dag vi ändå haft.
Så packar vi ihop och tror vinden mojnat
Vem vet? Kanske var det säsongens sista?
Sivan leker i vinden och vågorna
Påväg ut lyckas jag fånga Sivan, båken och en flyende svan
Sagt och gjort. Vi packade i ett nafs och eftersom både potatis och morötter var färdigkokta tog det inte långa stunden innan vi satt i bilen. Det är lite märkligt, men det är ytterst lite skillnad på packning för fem timmar eller två dagars paddeltur. Det är bara mängden mat som skiljer.
Sivan sliter i vinden
Vi bestämde oss för att gå från Gränsö´s södra udde eftersom det blåste ganska friskt. Då hade vi flera alternativa vägar att välja på för att komma undan vinden.
Så är vi äntligen framme vid rastplatsen
Väl i vattnet blåste det kraftigare än väntat, men vi beslutade oss för att prova. Vi kryssade oss sakta, ofta med vinden i ryggen ut mellan öarna och efter en timme eller två var vi så framme vid Idö´s släta klipphällar. Jag har varit här förut, men inte Sivan. Hon blev precis lika betagen i utsikten som jag och vi slog därför läger och började förbereda för lunch. Kalops med potatis och morötter.
Sivan packar ur lunchen
Efter maten var det dags att bege sig hemåt. Vi tänkte runda Idö och gå över Lindödjupet. Väl framme vid lotsstationen var det dock bara att inse att vi var fast. Det gick inte att paddla över eftersom det blåste så man knappt kunde hålla paddlen. Likaså var sjön alldeles för grov för vår sjövana.
Min Point ligger i strandkanten
Alltså vände vi och tog samma väg hem som ut. Det gick fortfarande bra att gömma sig bakom småöar, men vi fick ändå vår beskärda del av vind och vågor. Dock kände vi hela vägen att vi behärskade sjön och speciellt när vi hade möjlighet att låta vågorna komma in förifrån.
Mätta och belåtna efterlunchen
En god stund senare var vi tillbaka vid Sandvik på Gränsö. När vi packade och lastade blåste det ändå mer och hade vi varit kvar på Idö skulle vi troligen fått problem. I stället satte vi kursen hemåt och var glada för den fina och spännande dag vi ändå haft.
Så packar vi ihop och tror vinden mojnat
Vem vet? Kanske var det säsongens sista?
Sivan leker i vinden och vågorna
Kommentarer
Postat av: Siv
Vilka upplevelser Ni är med om. Tack för fina bilder och att vi får ta del av Era äventyr. Kram!!
Trackback
