Aktivt uteliv

Skriet av Edvard Munch 1893, av många ansedd som det förnämsta

Som de flesta av mina läsare vet så ger jag inte mycket för norsk byråkrati eller administration. Den påminner mig om ett gäng barnungar som utan någon som helst kompetens ska sätta sig och instifta regler och förordningar. Den kännetecknas av okunskap, förvirring, inkonsekvens och dålig arbetsmoral.

Ett exempel var när man för två veckor sedan hade en hög statlig tjänst ute på annons.Den som fick tjänsten var långt, långt efter sista ansökningsdag inne med sin ansökan. Han hade sökt en liknande tjänst i en annan del av landet tidigare och blev nu ombedd av någon att söka.

Så han gjorde det och fick jobbet. Trots som sagt att de andra sökandena var gott och väl kompetenta och dessutom hade levererat sin ansökningar i tid. Vad som blir ännu bättre är när norges stadsminister i radio och tv går ut och försvarar saken. Han menar att kompetensen inte är hans sak, men att ALLA vet att sista ansökningsdag inte har någn som helst betydelse!

Vad som fått mig att gå igång idag är att jag skulle beställa skattekort. Det är nämligen så att i byråkratins förlovade himmelrike (Norge) måste man göra det varje år och leverera det till sin arbetsgivare. I ärlighetens namn ska erkännas att är du norsk och har fast tjänst får du det automatiskt hemsänt. Skattekortet ska beställas och levereras till arbetsgivaren i årsskiftet oavsett om du bytt arbete, inkomst eller arbetsgivare eller ej. Gör du inte det så kommer du skattas för 50% ända fram tills kortet kommer. Detta är för övrigt något som man inte berättar utan tar för givet att vi utlänningar vet och därmed åker vi också på den höga skatten för en månad eller två i stort sett varje år.

Så nu skulle jag beställa skattekort och går in på skatteetaten som det heter i Norge. Jag finner då att skattekort är utsänt den 8/12 och jag frågar mig såklart vart. Jag lyckas tillslut ta mig in på en sida och ser då att det sänts till en adress i Nyköping där jag tidigare bodde. Då tänker jag att jag ska beställa ett nytt och det är nu det börjar.

Norska hemsidor hos myndigheter är det mest oöverskådliga man kan tänka sig. Inte ens norrmännen själva kan använda dom utan tvingas ge upp och ringa. Jag är datavan och tänker att detta ska nog gå och till slut finner jag stället där man ska beställa nya skattekort. Lätt som en plätt tänker jag.

Tyvärr inte!

Jag loggar inmed  mitt norska personnummer och ska sedan vidare. Då krävs en pinkod och jag hämtar förra årets deklaration som jag vet har pinkoder. Nytt försök och icke sade Nicke. Maskinen får upp en röd varning och talar om att jag bara har två försök kvar. Jag förstår att det är fel pinkoder. Så jag börjar leta och finner tillslut att de pinkoder jag måste ha finns på skattekortet för 2008. Alltså det skattekortet jag försöker beställa för att jag inte har.

MEN HALLÅ!

Hur jäkla sjukt får det bli? Jag behöver väl inte beställa ett nytt om jag redan har ett att titta på, eller? Jag försöker tålmodigt, men med stigande irritation finna var man kan beställa dessa pinkoder. På mina sidor som det heter även där står det att jag kan beställa dylikt om jag har min mobils nummer registrerat. Så jag registrerar, loggar ut och ska beställa och vad händer då? Jo, en ruta dyker upp om att pinkoderna är beställda och kommer sändas till min senaste folkbokföringsadress, dvs Nyköping och dit kortet troligen gått.

Alltmer uppgivet smäller fingrarna i tangentbordet medan jag försöker finna en lösning på mitt problem Jag påminner säkert nu om damen på bilprovningen igår som också hade fått vad hon tålde. Jag tänker lite uppgivet att jag får försöka leta runt till jag finner adressändringssidan och helt enkelt skriva om mig.

Efter en hel del letande finner jag den och nu tänds hoppet. Det finns en hel del vad man i Norge kallar för scheman för adressändring. Det första som jag lyckas logga in på ger ingenting. Det är inte möjligt att som utlänning ändra adress här. Mer letande och till slut finner jag den. Schema för adressändring för utlandsmedborgare. Jag klickar in och vad finner jag. Jo, två jäkla dokument. Ett på pdf och ett worddokument som man ska skriva ut och fylla i för hand och sedan lägga i kuvert och sända till Norge.

Så här står jag nu. Uppgiven, ja det kan du tro. Lite imponerad som Sivan brukar säga. Jag var tvungen att blåsa ut lite genom att skriva en rad till henne och det lättade lite, men nu måste jag nog gå ut och så sönder ett eller annat träd eller så

Vi hörs!