Aktivt uteliv

Så har han kommit hem igen. Katta vår. Damen som hade kattpensionatet kunde berätta att han skött sig exemplariskt (som om något annat var att vänta?). Hon sade också att han var en härlig typ som var otroligt nyfiken och ville vara med överallt där det hände något.

Men hallå! Hade hon aldrig varit borta i en Abbe förut?

Hon hade kommit på att han gillade att leka med låtsasråttan, men inte avslöjat att han är en otroligt duktig apportör. Däremot så hade hon sett att när det var städning så var han efter henne hela tiden, nyfiken på vad som skulle ske.

Hur som helst så verkade det inte ha skadat honom att vara borta så länge. Han var lite ful i pälsen med en del löst hår, men det var ju snart fixat. När jag kom in satt han i sin bur och tittade på grannburens katt. När jag sedan lockade på honom svarade han direkt med samma läte som alltid och när buren sedan var öppen var han snart uppe på min arm och gnuggade sitt lilla svarta tryne mot min näsa och slickade med glädje mitt hår (som han oftast gör på mig).

Väl hemma hade han inte tid att bli med in utan stack iväg till skogen direkt jag öppnade och släppte ut honom genom buren. Det var den katten hann jag tänka innan han var borta. Men såklart dök han upp igen. Bara fem minuter senare hörde jag en duns när han hoppade upp på fönsterblecket i köket och omedelbart halkade ner eftersom det var is där.

Nu har vi vilat middag. Vi har ordnat med värmen, tvättat, packat upp saker och nu håller vi på att laga mat. För det är verkligen vi idag. Överallt där jag går, dit går också vanföringen. Han hoppar upp och ska titta på eller kela. Oavsett jag sitter och skriver på datorn eller jag sitter på toa.

Det är härligt med katt!


Ska såklart vara med och blogga också