Aktivt uteliv

Som ett litet led i beskrivelsen av det land jag inte kan  bo i, men sedan ett antal år nu arbetar i kommer här nästa berättelse om norska system. Denna gång är det det statliga Telenor och mitt kontantkort som ständigt är tomt som berättelsen handlar om.

Vi kan börja historien  när jag plötsligt inser att mitt kontantkort nästan alltid är slut, trots att jag inte använde telefonen.

Det var först under våren 2008 jag först förde det på tal med Sivan. Jag fyllde på, ringde ingenting och fick meddelanden om att pengarna var slut. När jag sedan loggade in på Telenors hemsida var det märkliga sms och kostnader till sifferkombinationer på mitt konto som inte sade mig ett dugg. Dock rann det ut i sanden då vi plötsligt stod inför Sverigeflytt och det var först nu när min arbetsgivare klagade som jag tog tag i saken igen.

I början på november fyllde jag mitt kort med en testsumma om 100 kronor. I december var det 25 kronor kvar och det utan att jag ringt ett enda samtal eller sänt ett sms. På internet fann jag att ett antal sms stod upptagna, men det stämde inte så nu ringde vi. Det var Sivan som gav sig i kast med telefonköer och ointresserade Telenormedarbetare. Där hävdade dom att jag hade använt en eller annan tjänst som t ex beställt något över telefonen och att jag därmed anslutit mig till en smstjänst. I och med det så fick jag också betala det den firman (eller vad det nu var) smsade till mig. 

Det var ett märkligt system tyckte vi, för om dom då skulle sända mig 100 sms per dygn skulle inte min lön räcka till. Telenor menade att det inte var deras bekymmer och att jag nog borde ha läst villkoren lite bätre. Det har jag gjort nu, men kan ingenstans hitta något som säger att jag ska betala om någon smsar mig.

Likaså hade Telenor sänt mig ett erbjudande om billigare sms. Jag hade troligen inte tackat nej och därmed accepterat ett slavkontrakt där jag skulle betala 99 öre om dagen för att få den billigare taxan. Så för min del innebar det att jag betalade extra för att inte smsa och dessutom öppnades botten i mitt telefonkonto var gång jag fick ett sms från något företag jag inte visste vad det var. Dessutom fanns det ytterligare en härlig grej i detta. Jag mottog just inga sms, även om telefonen pep någongång ibland.

Nu fick vi ringa igen och ville veta hur vi skulle få stopp på detta och Telenor stoppade omedelbart sitt för mig dyra "billighetserbjudande" men de kunde inte svara på vem som sände mig sms som kostade 29 kronor stycket. Jag fick däremot erbjudande att få kopia på trafiken hemsänd till min adress, vilket jag då fick säga ja till.

Så kom brevet i förrgår. Det visade sig till slut  (dom framstod inte med namn såklart utan det fick jag finna själv) att det var ett mailföretag liknande hotmail som sände meddelanden till min Jag hade för många år sedan skaffat ett epostkonto där (E-post.no) och inte använt det överhuvudtaget. Troligen lade jag in telefonnummer i användaruppgifterna och därmed var det fritt fram. Inte mycket att säga om det, men att Telenor tar betalt och dessutom 29 kronor för att någon ska sända sms till mig. Det kan bara hända här.

Nu ska jag samla kraft och sedan ska jag skriva till norskt förbrukarråd eftersom detta troligen är väldigt fina pengar för telebolaget och som flertalet kunder inte har en aning om. Jag fick slå på 1963 Vianett på internet för att få veta vad det rörde sig om. Här gick det också att spärra telefonen för en mängd olika företag som med hjälp av Telenors goda samvete pumpar oss på pengar.

Så har vi nog för stunden bara två historier kvar om norska företag och myndigheter. Det är om elverket och om Canal Digital, men det tar vi en annan dag.....