Aktivt uteliv

Återigen var det kvarterskrogen A La Onkel som fick besök. Eftersom den bara ligger fyra kvarter bort och är det enda som så här långt finns i Breviksområdet. Det innebär att vi försöker gynna den lite då och då och framför allt köper jag gärna pizza därifrån då jag tycker dom har bland de godaste i stan.

Pizza var vad jag hade tänkt i kväll med, men väl där hade dom dagens tillbud som var liten plankstek vilket var densamma som vanligt men med griskött i stället för oxe. Både Sivan och jag föll för det och ingen av oss var besviken den här gången heller. Tyvärr hade de inte det goda tjeckiska ölet kvar efter helgen utan vi fick nöja oss med ett par halvblaskiga Corona.


Sivan cyklar för att kunna ta en öl


A La Onkels lilla plankstek. Mums!

Idag har jag varit hemma till eftermiddagen. Då var det så varmt att det fick vara nog och kajaken lastades på biltaket och så begav jag mig ner till Brevikskiosken för att lägga i. Det gick inte eftersom det var fullt i vattnet av badande barn och jag begav mig därför ner till Reginelundsbryggan. 

Turen gick norrut och jag tog mig så småningom över på Gränsösidan. Jag hade tänkt titta på de nya bostadsområdena man byggt. Jag paddlade sakta efter kanten tillbaka mot Västervik och när jag bara hade ett par hundra meter kvar till roddklubben var det fullt med folk. Här var det släta fina klippor och överallt var det folk som låg och solade.

Därefter blev det ett par stopp för att ta lite kort. Såklart fick fontänen sitt eftersom den inte fungerade förra sommaren. Sen var jag in i hamnen och kikade lite innan jag tog den korta biten tillbaka till bryggan och bilen. Då hade jag varit ute i en och en halv timme och det var dags att åka hem och duscha innan kvällsmat.


Solsidan på Gränsö utanför Västervik


Fontänen är åter igång. Här med Västerviks turistbyrå i bakgrunden

Vi startade tidigt i morse med frukost och packning av alla de ting man måste ha på en heldagspaddling. Vi hade redan bestämt oss för att paddla ut från Hornslandet och kryssa mellan öarna norrut, upp mot Lysingsbadet. Runda Grönö och till slut landa på någon av öarna kring Spårö för ett antal timmars solning och ätande.

Det blev till slut Päronholmen som blev vår ö för dagen. Här var vi ensama (trodde vi ända tills vi paddlade runt ön och ffann en hel hög med segelbåtar som ankrat upp) och fick en god överblick över farleden in från Spårö och därmed på all båttrafik som for igenom.

Solen värmde gott och vid halv fyra bestämde vi oss för att bryta upp. Då var jag rejält solbränd och kände att det räckte med solande för denna dag. Vi paddlade då runt lite och upptäckte alla de fantastiska öar och kobbar som låg i det yttre kustbandet. Sakta kryssade vi oss tillbaka till Horn där vi åt upp de sista smörgåsarna, saften och frukten innan vi for hem. Väl hemma var klcokan nästan 18 och det blev en timme i solen med en god bok innan det var kväller för oss.


Päronholmen med utsikt mot öppet vatten


Här har jag sett ut lägerplats för midsommar tillsammans med ungdomarna


Färdigsolat för dagen och vi beger oss ut på tur i stället

Sedan ett antal år så har jag en stor glädje i att äta ute. Detta även om det nästan aldrig blir lika gott som hemma. Eftersom jag är den som nästan alltid lagar maten är det något speciellt att slippa och att få äta något som man sällan äter hemma.

I går var vi på stan och Sivan bjöd. Jag var sugen på thaibufé och det föll även henne i smaken. Den är av typen, ät hur mycket du vill för 79 kronor. Det passar vi på att göra. Äter så mycket vi vill menar jag. Och det brukar bli ganska mycket. I går blev det så jag inte ens orkade kvällsmaten.


Sivans tallrik. Hon gick på fritterat.


Min gick mer på wokgrytor med kyckling och biff

Idag har det varit sol och sommar varvat med regn och kyla från tidig morgon fram till sena kvällen. Dagen har därför bestått av solstol och god bok och där i mellan köksstol och film på pc.

Till kvällen hann vi i alla fall med en löprunda på 7 km innan det blev grilldags med myntapotatisen som Sivan  längtade så efter. Mynta och rosmarin kom från egen trädgård där kryddväxterna växer så det knakar. För den som inte vet vad myntapotatis är rekommenderar jag en titt på arkivet, närmare bestämt juli -08.




Färskpotatis och mynta kokas ihop


Grov malt kött i ett par starka chorizos


Krossad vitlök, rosmarin, smör, salt o peppar strös över potatisen


Det var otroligt gott. Till maten blev det ett glas rött vin och nu är kaffet och chokladkakan också i magen. Nu ska jag bara titta på dagens Blocket och Scrubs innan det blir sängen. I morgon ska det vara sommarväder igen.

God natt

Utifrån dagens vindar var jag tämligen säker på att kvällens paddling skulle bli inställd. När klockan var 17 och jag fortfarande inte hört något så utgick jag ifrån att det var tur och att Mario var sugen på paddling i hård vind och stora vågor.

Turen gick i dag till det lilla Åldersbäck som är ett fritidsområde på vägen mot fiskebyn Händellöp. Det var en liten, liten asfaltsväg som efter en bra stunds åkande stoppade nere vid havet och en betongbrygga. Här väntade 4 stycken förväntansfulla paddlare. Det var för dagen två nya medlemar, vilket jag tycker är kul.

Vi var snabbt i kajakerna och for så iväg. Vi hann bara ett par hundra meter ut på Åldersbäckefjärden då jag insåg att det här kommer bli svårt. Det var två som var lite färska havspaddlare och det gick lite sakta västerut (mot vinden). Vi kämpade oss längs sidan på¨Nävelsö för att se om det gick att runda den och sedan komma undan i lä. Det gjorde det inte. Det var kraftig sjö och vågorna slog in över oss så pass brutalt att vi inte chansade. Det är alldeles för kallt i vattnet ännu för den sortens äventyr. Alltså vände vi tillbaka.

Vi korsade i stället fjärden och kom så in bland ett antal små öar där vinden var betydligt lugnare. Här drev vi med vinden och strömmen en stund innan vi satte fart mot lä och kaffe. Det intogs på Lilla Kuggen och trots att solen värmde var det ändå lite kyligt i den starka vinden som tog sig runt på baksidan av ön.

Klockan blev så åtta och det var dags att paddla tillbaka mot Åldersbäck. Det var motvind, men nu lite mer stillsamt än när vi for ut. Det kändes i kroppen när vi paddlade och vi fick jobba bra för att ta oss tillbaka. Så sammanfattningsvis var det en fin tur och det är alltid kul att paddla i mycket vind och höga vågor. Grejen är bara att alla i gruppen ska vara lika rustade för det.


Kaffepaus i solsken och massor av vind

Dagen har mest bestått av utearbete. Eftersom det återigen har varit en sommardag så passade jag på att göra en totalmakeover på bilen. Den är tvättad, damsugen och putsad. Överallt såväl inne som ute, bak som fram. Nu kan Sivan byta lampor varje dag utan att bli smutsig eftersom motorrummet nu också är rengjort. Bak i skuffen fanns det en del hundhår som togs bort och nu är bilen i gott skick.

Egentligen hade jag tänkt sticka ut på sjön, men eftersom det har blåst väldigt mycket och alla jobbar så valde jag att bli kvar på land. Sivan och jag har planerat kvällspaddling med friluftsfrämjandet i morgon kväll och vi håller tummarna för fortsatt sol. Böåser det lika mycket då är det bara kul. Det är ju alltid lite tryggare att ha sällskap om man skulle gå runt.

Nu är nu och det innebär att vi för dagen väljer motionstur på inlines. Därpå ska vespan tas ut och vi åker och handlar. Det ska bli myntapotatisen som var förra årets succé med grillad kyckling, halloumi och tomat. Drycken blir en bayersk lättöl.


 

Det växer så det knakar i trädgården nu. En ny blomma kommer varje dag

För ett par dagar sedan fick jag upp ett meddelande på datorn i bilen. Det stod att en halvljuslampa var sönder. Inga problem tänkte jag. Solen sken och jag skulle ändå ner på stan. Jag stoppade på mekonomen och köpte två stycken då man vet att de oftast går i par. Så öppnade jag huven för att byta och insåg direkt att där får inte jag ner handen.

Så i stället tog jag fram instruktionsboken och läste. Det framkom där att det kunda vara lite knepigt, men att jag skulle ner med handen i det lilla, lilla hålet som var hälften så stort som min näve. Jag har dessutom relativt små händer.

Jag gjorde ett halvhjärtat försök innan jag for vidare. Jag tänkte försöka hemma i stället. Sagt och gjort. Hur svårt kan det vara att byta en H7?

Femton, tjugo minuter senare och med blodet rinnande från att antal skärsår gav jag upp.

Två dagar senare är det Sivan som har lite mindre händer som försöker. Precis sammar resultat. Dåligt humör, ont och rinnande blod. Åter har minst tjugo minuter gått och då får hon bort den trasiga lampan. Tyvärr får hon även bort bygeln som ska hålla fast alltihop. Därmed är det stopp!

Trots många försök är det bara att inse att det inte går. Hon når precis bort till hålet och att då i blindo och utan att kunna röra fingarna, pilla tillbaka bygeln som ska låsa lampan är för mycket begärt. Vi ger upp.

Hemma läser jag på internet eftersom lösningarna alltid lyckas hittas där. Det gör jag inte nu. I stället läser jag högvis med insändare som folk som plockat bort halva fronten för att komma åt och byta. Trots det så har många av dom varit tvugna att lägga delarna i framsätet och åka till Volvohandlaren för att få det monterat på plats (då med lyset fixat).

Därmed gav jag upp. Jag rinde Mekonomen och frågade vad de tog för att fixa vänster halvljus och svaret var lite flytande. Mellan 100 till 500 kronor beroende på hur bra (dåligt) det gick.  Det var alldeles för svävande så vi tog vägen förbi Volvo i stället och passade då på att fråga om det fanns något trix. Jo, man kunde plocka bort luftfiltret och ta det den vägen. Valde vi att göra det på firman skulle de ha 375 kronor för en sida.

Vi bestämde oss för att prova en gång till och hemma så försökte vi den vanliga vägen. Det gick inte. Vi provade att ta bort luftfiltret. Det gick inte det heller eftersom man behövde massor av fingrar och händer, eller specialverktyg. Så blev det Sivan igen. Lite långa fingrar och ett fantastiskt tålamod gjorde att vi en timme senare var i mål. Lampan på plats och allt fungerande.

Tack Sivan, du är min idol!


Så ser den rackaren ut och strax bredvid den bruna  

 
 kontakten, där skulle fingrarna o hela handen ner...

Så kom äntligen värmen. Idag har det svettats i trädgården även fast vi i långa perioder bara suttit och läst. Sivan, min kamrat och sambo håller på med sin slutuppsats för psykiatrividareutbildningen hon snart är färdig med och jag försöker finna på annat att göra.

Igår kväll lyckades jag sälja min gamla Mitsubishi. Jag måste säga att det var med saknad jag skiljdes från den. Sivan och jag var uppe och tankade den på eftermiddagen och så var vi till butiken och det är bara att inse. Jag kommer nog aldrig äga en bil som är så mycket fart och körglädje i som just den. Volvon är toppenfin, men det är just bara en Volvo.


Till slut blommar även vår syren, men bättre sent än aldrig som man säger

I helgen som var fick vi plötsligt främmande. Det var dottern med sambo som hade bestämt sig för att komma över på besök.  De kom i fredags kväll, strax efter att Sivan hade hämtats på bussen och så stannade de till söndag eftermiddag. Det blev en helg av slappande, god mat, vin, skratt och trevligt sällskap.

Det fina med att ha barn, och dessutom vuxna barn är att umgänget går så lätt, så otvunget. Man gör det man vill och det är inta krav på något speciellt. Dessutom fick vi dra planer inför midsommarhelgen. Det ska bli kul.

Tyvärr slog vi inte ungdomarna i Yatzy den här gången heller.


Eskimåsvängsträning i den varma varianten av HerrE

Idag var det återigen dags för paddling. Vi blev bara tre eftersom alla andra hade fullt upp. Vädret var soligt, men lite blåsigt när vi startade och fram på dagen blåste det alltmer. Dagen började i t-shirt och avslutades med dubbla tröjor och regnjacka för vinden.

Vi gick ut från Horns udde och gick i yttre kustbandet söderöver. Vi paddlade närmare en mil och landade till slut på en liten ö som heter Tallskär. Det var öppet och fint och perfekt för lunch. Här såg vi också en grupp som jag såg innan vi stack ut. De var 7 paddlare som i huvudsak paddlade VKV:s kajaker och som sakta paddlade söderut.

Efter lunch beslutade vi att gå inomskärs då vinden hade ökat ytterligare. Vi  paddlade förbi Flatholmen som vi övernattade på i höstas innan vi så vände kursen norrut igen. Det blev en lång tur idag och gps:en stod på 26,7 km när vi var hemma vid Horn igen. Då värkte min korsrygg och det var jag inte ensam om tror jag.


Violer i massor, överallt


Picknick på tallskär


En bayersk och ett par goda smörgåsar


Tjust ytterskärgård. Strax norr om Misterhults skärgård

Idag var det så dags för onsdagspaddling igen. Det var osäkert in i det sista då det var ett väldigt växlande väder med skyfall ena minuten och strålande sol i nästa. När klockan var 16 kollade jag yr.no som sade att solen skulle skina klockan 18. I och med det gjorde jag matsäck och började förbereda turen.

Klockan 17 kom beskedet. Inställt!  Då hade just en enorm regnskur avslutats och till det var det åska och blixtar som for över himlen. Nu, ett par minuter senare höll det på att klarna i väster.  Jag bestämde mig därför att fara på tur själv.

Turen gick från Grönö, söder om Västervik, mot Horns udde. Härifrån paddlade jag inomskärs norrut, upp till Lysingsbadet via diverse småvikar. Här intogs matsäck bestående av cocacola och chiabatta med spröd skinka, mozarella och tomat.

När maten var avklarad såg jag att det var helt svart över stan igen och jag packade skyndsamt ihop och begav mig söderöver. Jag hade liten lust att sitta ute på havet ensam med både regn och åska runt mig. Hemåt paddlade jag lite längre ut och tog turen utanför Grönö. När jag så kom fram till bilen var det mulet och halvvägs in till stan kom regnet och åskan.
Då var det skönt att sitta i bilen.
 

Från brofästet vid Grönö paddlade jag bakom ön


mellan Ekholmen


och Långholmen. Trångt och grunt.


Innan jag paddlade ut från Långholmen rundade jag denna sjöbod


Så var det öppet vatten mellan Gränsö och Borgö


Korpaholmarna utanför Lysingsbadet lockade många i kvällssolen


Så fick jag lite matsäck vid Lysingsbadet


Påväg ut mot namnlösa holmarna


och så siktar jag spårö båk på hemvägen.


Den lilla pricken är två män i en roddbåt


Kanalen mellan Spårö och Grönö. Här den gamla tullstationen


Så var jag tillbaka två timmar senare. Strax innan det börjar regna

Ikväll var det årets första hemmamatch i speedway. Då sponsorerna hade lovat en krona per besökande så hade man ( i alla fall enligt de cyklar och bilar som stod precis överallt) gått man ur huse här i stan.

Man pratar om snåla smålänningar och nog hjälpte det till att det var gratis inträde. Jag hörde flera stycken prata om att det gällde att passa på just därför och att de aldrig var på speedway annars. Jag hoppas detta får dom att tänka om och att de någon gång då och då kan bidra med en hundring till klubben.

Jag är novis på området, men det är verkligen  lätt att sätta sig in i systemet. Idag var det rafflande dramatik i flera heat innan Västervik så drog ifrån de gästande Indianerna.

Medan solen gick ner spred sig kylan snabb i en redan sval kväll. Jag hade som tur bar ett par tunna handskar med, men dunvästen hade suttit fint den  med. Nu är nu och det innebär nyheter och lite godis framför tv:n innan katta och jag tar natt.


Heat 11 medan solen sakta sänker sig

Så var det åter igen dags för det nationalistiska vanvettet. 17 maj i Norge och förnuftet lämnar våra norska grannar helt och hållet. Det finns ingen valfrihet denna dag. Man måste fira dagen och med detta tillhör nya kläder, mat, bakning av kaffebröd till offentilga tillställningar osv, osv. Folk (främst då kvinnorna förstås) går  nästan in i väggen av allt som ska ordnas denna dag. En av mina kollegor som jag jobbat natt med (och som ska jobba i natt igen) är helt slut innan och idag får hon inte sova för hon "måste" vara med på firandet. Dettta glöms alltför ofta bort, eller väljs att inte prata om.

För den som inte är med, den är inte normal???

Själva tillhör vi såklart den lilla skaran. Vi har sovit till klockan 15, varit på en promenad i korbyxor och t-shirt (du kan tro att folk stirrar) och nu ska vi gå och köpa en glass. Sen är det mat, sova en stund till och så jobba. Sista natten för mig innan hemfärd. Härligt!

Innan jag åkte till Norge var jag och handlade böcker. Det är så skönt att placera sig i trädgården med en stol och en bok. Denna gång blev det bland annat en bok av John Grisham, en amerikansk författare och jurist som i huvudsak skriver thrillers om domstolar och folk runt i kring. De är lite varierande men på det stora hela spännande även om de kan bli lite enahanda.

Denna gång fann jag en bok som  heter "Den oskyldiga mannen; Mord och orättvisa i en småstad"

Den kändes lite märklig, men efter att ha kommit in i den så blev den bara bättre och bättre. Speciellt som jag efter en stund insåg att det var en bok som baseras på verkliga händelser och verkliga personer. De enda som fått nya namn var de våldtäcktsoffer som skildrades i boken.

Boken handlar om Ron Williamson, en amerikansk basebollspelare som är lite på glid. Han blir misstänkt för ett mord på en kvinna och man finner också att han har en vän som dras in som medmisstänkt. Vi får följa hur polis, åklagare, försvarare, anhöriga och de anklagade påverkas eftersom tiden går. Ron och hans kamrat blir tidigt misstänkta på grund av avvikande beteende och det dröjer inte innan polisen börjar fabricera bevis föra att få åtalet att hålla till dödsstraff.

Grisham drar här fram hur ett USA i massor av fall mörkar bevis, eller skapar egna bevis för att få snabba domar. Att man låter sig manipuleras eller manipulera för att komma dit man vill. Han visar hur obarmhärtigt dödsstraffet är och hur fängelset systematiskt plågar sin fångar på olika sätt. Likaså hur svårt det är att få den hjälp man behöver och har rätt till.

Boken finns som pocket och jag rekommenderar verkligen den. Den ger dålig smak i munnen, men det tror jag bara vi har gott av.

Ända sedan i fredags har man lovat sol, värme och uteväder, men tyvärr har det mest blvit grått och grått med någon liten solstråle i korta perioder. Till det har det blås, kylig vind som man måste söka sig undan vi husväggen. Det har definitivt inte varit sitta ute och solaväder. Idag var det i alla fall såpass att jag fick ett par timmar med en bok och bar överkropp vid husväggen innan jag tog en lång promenad runt kullen och genom skogen.


Kongens utsikt, aplehagan og Norderhovs kirke

Jag har just läst en av våra stora dagstidning som rapporterar från Eurovision Song Contest och vårt svenska bidrag med Malena Ernman. Enligt tidningen/arna ser det väldigt mörkt ut och som en reporter från Azerbadjansk tv säger; känner de inte igen den sortens musik. De förstår den inte.Alltså blir det inga röster.

Då blir det såklart problem. Vi har sett det i många år i rad nu. De nordiska länderna röstar tolv på varandra medan England, Tyskland osv ger oss lite lägre, men dock poäng. Sen börjar det bli tomt. Grekland, Cypern, Kroatien osv, osv har inget över för den nordiska musiken och därmed blir det oftast noll och intet.

Sverige och Norge blir sittande och tittar på medan de länder, belägna lite mer österut hyllar varandra genom tolvor, tior och åttor och sedan rakt ner skänker poängen (på precis samma vis som oss) till "våra kompisar grannländer".

Så långt är det inte värre än det Sverige, eller för den delen Norge gör. Problemet är bara att med den östra dominans i antal länder det är idag så har vi västländer i stort sett ingen chans. Vi får vara glada om vi kommer till finalen. Detta borde förhoppningsvis leda till tävlingens död. Den gräver sin egen grav då intresset borde upphöra.

Tyvärr  verkar det inte göra det trots vår  besvikelse år efter år. Vi förbannar de länderna som vi inget förstår av och menar att det är dags att skrota hela grejen, för att nästa år återigen sitta där och hoppas. Kanske, kanske vårt bidrag vinner!

Nej kära SVT! Jag är inte intresserad. Har inte varit på många år om någonsin. Att tävla i Sverige och låta få folket få musikalisk underhållning, att ha ett SM i schlager, det är okej och det kan jag vara med och betala. Kanske till och med ett nordiskt mästerskap. Men jag vill inte vara med att betala detta evenelmang.

Så därmed ber jag SVT om att ta sig en funderare. Är det värt detta? Får man tillbaka  det evenemanget kostar? Vore det inte bättre att lägga pengarna på något annat?


Det mest spännande med det hela är nog Ernmans klädsamma armmuskler

(bilden lånad av www.aftonbladet.se)

Idag skulle solen skina och eftersom jag är ledig i morgon tog jag mig upp skapligt tidigt efter avslutad arbetsnatt.

Inte var det någon sol. Besviket satte jag mig vid datorn och fann att grannen var igång med sitt bredband och att jag kunde koppla till det. Det blev en del surfande innan solen skymtade fram och jag bestämde mig för att gå upp på Tandbergmoen och försöka finna den cach som skulle ligga där. Gpskartan över Norge ligger hemma men kordinaterna gick att lägga in.

Så jag tog på mig och gick ut. Jag fann det gamla trädet där man hängde folk förr, men sedan var det stopp. Enligt kordinaterna skulle cachen ligga mitt ute i åkern, vilket jag höll för osannolikt. Det fanns en stor kraftledningsstolpe som kändes logisk, men jag hade lite lust att sticka ner armen i de hålrum som fanns bland stenarna där.

När det sedan kom ut en man och kikade vad jag höll på med, då kände jag att det fick vara nog för denna gång. Jag återvänder och tar Sivan med mig nästa gång.

Jag fick i alla fall en promenad i solen och fin utsikt var det.

I fredags åkte jag till Norge för att jobba. Återigen var vi på varsitt håll eftersom Sivan denna gång är i Sverige. Eftersom det var helg och jag räknat ut att jag skulle komma att passera Göteborg vid halv fyra såg jag mig om efter alternativa vägar. Det fanns inte så mycket att välja på så det blev över Falköping, Trollhättan. En fin väg som nog hade gått fort om det inte varit för det extrema regnandet som kom under en halvtimme.

I Uddelvalla blev det stopp för att äta och handla och därefter var jag ganska snart vid norska gränsen. Redan på svensk sida måste man slanta upp 20 NOK för att få köra in i landet Norge. Sedan fortsätter det med bomstation efter bomstation och idag är det fyra stycken som passeras innan vi är framme. Under sommaren är det planerat för ytterligare fyra stycken och då kommer kostnaden för resan vara upp emot 200 NOK.


Norsk bomstation i Sverige. 20 norska kronor tack!

Även denna gång fick jag ta omvägen över tullen. Som svensk blir man troligen aldrig genomsökt utan de är troligen mer ute efter norrmän som varit och handlat svensk mat och sprit. Vägen spärras dock med bommar och alla som åker just då får ta omvägen via tullstationen. Tullarna vinkar och nickar och så får man åka ut på andra sidan. Det är väl lika bra det för jag tror inte svenskarna har så mycket att förtulla förutom lite mat för eget bruk.


Rött kryss i vänster innebär in i tullen. Kontroll på fredagskvällen


Vägbomen. Ingen återvändo


Tullstation. Vink, vink och sen är vi snart ute  på E 6 igen

Ett alldeles nytt begrepp dök upp i morse. I alla fall var det nytt för mig och det var borgerlig konfirmation. Eller som en annan kollega sade, kamratfest som är alternativ till den i Sverige vanliga kyrkliga. Den är som de allra flesta vet ett erkännande, man konfirmerar, sig till den kristna tron.

Ett sök på internet om borgerlig konfirmation ger att det var vanligt i Tyskland och Danmark på 1900-talets första hälft. Där framgår också att det idag är en sak som i huvudsak förekommer i Norge.  Här är det humanetiskt förbund som ligger bakom detta och det sker vid samma tid som kyrkans.

I stället för att konfirmera den kristna tron träffas man och diskuterar olika teman. Man menar att man konfirmerar sig till vuxenlivet. Du kan läsa mer om detta här.

Varför har man då borgerlig konfirmation här till lands? Jo, om jag får gissa (fler med mig för den delen) så handlar det om två saker. Norges glädje i att ha och fira traditioner. Men kanske mest av allt. Pengar.

Som jag berättade för ett år sedan så har konfirmationen här i  Norge hamnat så långt ifrån dess grundtanke det bara kan tänkas. Här är det kronor och ören som gäller. En konfirmand kan i gåvor mota enorma summor pengar. Det pratas om att under 25 000 är otänkbart. Söker man belopp på internet så finns det fall där själva konfirmationen inbringat
50-75 000, en ny moped, en båt, eller något annat för stora pengar.

Norge är ett rikt land, men för vissa är det inte lätt att leva upp till detta och att "alla andra" har eller gör så här. Speciellt inte om man har flera barn. Det är inte bara pengar som gåvor som ger kostnader.  Det ska sedan vara stor fest med massor av folk som ska äta och dricka gott. Det ska vara bunad till barnen (10 000-25 000 NOK st) osv. Förväntningarna är med andra ord höga.

Det kostar att ligga på topp.

UPDATE: I natt som var berättade kollegan om konfirmationen. Allt hade gått bra. Massor av folk, massor av presenter och massor av pengar. Närmare bestämt 36 000 NOK blev det. Är det försent för mig att ta en borgerlig konfirmation???


Tre flickor i grannhuset som tröttnat på firande. Spelar fotboll i bunad.

Så har vi äntligen provat. Geocaching! Som jag berättade igår så skulle vi prova och idag när vi skulle ner på stan bestämde vi oss att vi skulle gå på en cach som skulle ligga vid slottsruinen.


Min flotta julgåva från Sivan. En Garmin CXS.60. Perfekt till allt.

Vi hade pratat om det på vandringen idag och vår vän Stig hade redan provat. Han trasslade sig fram med longitud, latitud tills han fann rätt. Det lär mer spännande än att lägga in kordinaterna hemma tyckte jag och bestämde mig för att göra detsamma. Sagt och gjort. Den första blev ett mellanting eftersom det fanns möjlighet att föra över kordinaterna direkt till gps:en från datorn. Vi hade också skrivit upp de samma på en lapp.


På spåret, trodde jag i alla fall

Så begav vi oss ner på stan och parkerade vid hamnen. Därifrån gick vi ut mot den gamla slottsruinen. Vår gps visade hela vägen att vi var rätt och väl framme var det inga bekymmer. Utan att avslöja för mycket så fann vi stället där cachen borde ha funnits. det gjorde den dock inte. Vi letade högt och lågt men  fann inget. Vi utökade sökområdet, men fann ändå inget. Så efter en kvarts letade gav vi upp och begav oss ner mot staden.


Alla har inte bråttom att komma fram

Väl hemma så bestämde vi att detta inte skulle låta oss nedslås. Vi åt tacos och drack vin och planerade redan för nästa skatt. Äppelhagen ute vid Gertrudsvik låg bara 800 meter bort enligt hemsidan. Vi snabbade oss och så gav vi oss iväg igen. Nu var det Sivan som skötte gps:en och nu gick hon även denna gång rakt på. In i snårskogen och så tog jag över. Den visade att här nedanför skulle den ligga och se! Det gjorde den.


Bokskog hemavid. Den vackraste och mest trollska av skogar

Denna skulle vara svårare att finna än den första, men det var den inte. Var den första borta, eller? I ett träd hängde ett svart plastspännband och såklart lurade vi på om det var där skatten hade varit. Vi provar igen och så får vi se.


Äntligen fann vi vår första cach

Såhär långt är det en mening att komma ut och när man läser på internet så får man ofta med sig en del historik. Kul det och spännande, men jag är inten övertygad ännu. Vad tror du systeryster?? Något för er?

Dagens vandringstur gick runt östra och västra Skälö. Det ligger nedanför Gunnebo, dvs ett par mil söder om Västervik och av det vi kunde se är hela Skälö, men såklart främst östra ett utmärkt ställe att lägga i kajaker.  Klicka här så finner du det med lite tur, på kartan.

Vädret var strålande och temperaturen lagom. Det blev lite långt och gps:en stod på dryga 14 km när vi var åter vid bilarna. Då hade vi stoppat ett par gånger och druckit vatten, kaffe och eftersom eldningsförbudet är upphävt, grillat korv till öppen eld (såsom det ska vara när man är på tur).

De nästkommande två gångerna kan jag inte vara med på grund av arbete, men ser fram emot ett par turer sedan innan det blir sommaruppehåll. Paddlingen bestämde Sivan och jag att vi sticker ut på när vi kommer hem. Då från Östra Skälö och ut mot Örö och ytterskärgården




.













Nu ska vi ner på stan och handla och samtidigt ska vi ta vårt livs första geocach.

Mer kommer..........

Årets första paddling började i gråvädet och regn, men övergick efter bara en halvtimme i solsken. Det blev tre timmar i trevligt sällskap med god vind, hyggliga vågor och en del sol. En bra början på årets säsong. Gps:en visade på 15 km när vi var hemma. Precis lagom att börja med.











I morgon är det vandring. Vi håller tummarna för fint väder då vi ska ut till havet....

För en tid sedan hade vi upptaktsmöte på Friluftsfrämjandets kajaksektion och då var det en man som informerade oss om geocaching. Han sade det själv så jag törs väl skriva det här..... Det tycktes lite töntigt, lite nördvarning över att gå omkring med gps och leta "skatter" både här och där över världen. Jag tänkte att det absolut inte vore något för mig eftersom jag har så mycket annat och som jag knappt hinner med i den utsträkning jag vill.'

Nu, efter bara en kort tids funderande har jag tänkt om.  Sivan och jag ska cacha när vi ses i Norge om någon vecka.

Det var nämligen så att när jag efter mötet gick och log lite åt det larviga så kom jag efter en liten stund på en sak. Det var att vem var jag att döma? Dessutom, hur många saker har inte jag hålit  på med genom livet och som förlöjligats av kompisar som inte förstått hur kul, spännande eller härligt det varit? Alltså bestämde jag mig för att tänka om och i alla fall prova. Så när Sivan fick höra talas om vad det var så sade hon som vanligt, Javisst!!!

Jag har fortfarande inte ändrat uppfattning, men jag har registrerat mig både på den amerikanska  (obligatorisk registrering) och den svenska geocachsidan. Det visade sig att det både här i Västervik och på arbetsorten i Norge finns gott om cachar att finna. Alltså startar vi nästa gång vi är på jobbet. Hönefoss har fyra cachar inom byn och de kan vi ta på en kvällspromenad eller två.

Jag återkommer när vi vet mer om det hela!

I snart ett år har Sivan och jag klickat minst en gång om dagen för att bevara gamleskog i Sverige. Först var det skogen Årrenjarka väster om Jokkmokk och efter det Verles gamleskog utanför Göteborg.

Det är insamlingsstiftelsen "Ett klick för skogen" som ligger bakom dessa skogsköp. De har hjälpt till att ordna pengar genom försäljning, sponsorer, reklam, skolklasser och "klick" där varken Skogs- eller Länsstyrelsen haft ekonomiska medel att hålla dessa gamla skogar undan sågen.

Genom en rad aktiviteter har så dessa två skogar nu räddats genom stiftelsen som nu äger dessa. Nu har man återtigen börjat spara pengar. Även denna gång för att köpa skog. Dock har man ännu inte beslutat vilken skog det kommer bli men man menar att det blir lättare att förhandla med merkögaren om man har en del pengar.

Så över till klicket jag pratat om. Genom att varje dag på hemsidan klicka på en knapp får stiftelsen genom sponsring  mellan 2 och 30 kvadratdecimeter skog. På ett år blir det mellan 7 och 100 kvadratmeter. Det är en hel del genom ett enkelt knapptryck. Är det sedan så man har fler datorer (vi som dagligen använder tre) så blir det ännu mer. Har du städat bland dina filer, då  går det att klicka ytterligare en gång.

Så.... För dig som inte har någon speciellt kul startsida kan jag rekommendera denna. Vet du inte hur du gör för att byta startsida, skriv en rad och jag hjälper dig. Man kan ju också lägga sidan som favoritlänk (om man redan har världens bästa startsida), fast då är risken att man glömmer klicka så ofta det bara går.

Verkar det intressant? Gå in på hemsidan till Ett klick för skogen och läs mer. Det finns massor av spännande och intressant läsning där.

Idag skulle vi göra staden, men eftersom vädret var fint så gjorde vi så att vi handlade blommor och blomjord  nere på stan, och for sedan hem och planterade. Vi tog innan en tur förbi Mariebergs trädgård där vi fann en del kul grejer, men vi handlade inget idag.

När vi var på stan konstaterade vi att stadshuset äntligen håller på att putsas upp. Eftersom huset är så fint från början kommer det säkert bli den stoltet Västervik borde ha som stadshus.



Lite senare var vi uppe vid Västerviks resecentrum. Systeryster var på genomresa och hungrig. Eftersom hon var på resefot med Swebuss stoppade vi där och överräckte en skinksmörgås med lite läsk till henne. Då visste vi att hon skulle klara de tre, fyra timmars resa hon hade kvar hem.

Här en bild på Sivan framför fängelset som håller på och renoveras för att bli bostäder. Kul och spännande. Jag tror det kommer bli fint där när det är klart.



Så blev det lunch hemma innan vi satte igång ute i trädgården. Det toppdressades, grävdes ogräs och klipptes gräsmatta. Planer drogs upp och nu vet vi lite mer om hur vi vill ha det. Vi letar bland annat fortfarande markisväv i ljust brun/beige och vit.



Sen kom kvällen och det var dags för mat. Äntligen var Sivan hemma och eftersom hon lovat att bjuda på mat så fick det till slut bli A la Onkel som ligger ett par kvarter bort. Dom har stadens godaste pizza men nu skulle vi prova något annat.



Eftersom både Sivan och jag är kräsna var vi nyfikna på hur det skulle smaka. Restaurangen är nämligen av typen stor barack och ser inte alla något trevlig ut, varken ute eller inne. Vi kan bara sammanfatta det med att säga.... vilken mat!

Sivan hade aldrig ätit plankstek vilket hon nu har gjort. Hon är fortfarande mätt och var jättenöjd. Själv åt jag filé black and white och är lika nöjd jag. Dit kommer vi gå fler gånger och speciellt när det blir så varmt att vi kommer kunna sitta ute.



Nu är nu och då är det filmtajm. Van Veeteren i brist på annat.

Igår var jag uppe i Flen på en återträff för de som arbetat på Jättunahemmet under de trettio år det existerade. För den som inte vet kan jag berätta att Jättunahemmet var en institution som byggdes på mitten av 60-talet då de stora mentalsjukhusen/institutionerna lades ner för första gången. Det  skedde en gång till 20 år senare.

På Jättunahemmet bodde det som mest 350 (cirka) människor med varierande handikapp. Till detta kom ca 250 anställda som bestod av allt från kökspersonal,  sömmerska, tekniskavd,  trädgårdsmästare, läkare, sjuksköterska,  tandläkare, fritidsavdelning, administration, arbetsterapi och vårdare och skötare. Ett litet samhälle i samhället Flen.

På gårdagsträffen var det runt 200 människor som under kortare eller längre period hade arbetat där och det fanns såklart många kända ansikten. En del hade blivit jättevuxna medan andra nästan inte hade förändrats alls på trettio år (dvs jag och kanske någon till :-)). Kvällen blev tidig för mig eftersom vi idag skulle åka till Vetlanda och sälja den gamla bilen.

Så idag packades däck och allt annat in och så for vi iväg de 14 milen. Det visade sig vara helt ogjort då den unge mannen förväntade sig få en bil i toppskick för en tiotusing. Det var fel på än det ena och än det andra vilket var gott så långt, men när han surt började finna fel som inte fanns var det slut på tålamodet. Jag sade att nu fick det vara slut på dumheterna och därmed var affären över. Han får söka lyckan någon annanstans och när han tänker efter så hoppas jag att han inser att han måste upp många, många prisklasser för att få tag i en bil som inte behöver service eller har ett eller annat som behöver ses över.

I Vetlanda fick vi i alla fall en god pizza och kika lite på staden. Lena Ph var inte där ( i alla fall såg vi inte henne) och i övrigt var det inget som imponerade. Däremot var vägen både dit och hem väldigt vacker. Ett fantastiskt flott landskap.  Vi åkte genom Hjältevad dit och genom Hultsfred hem där vi också stannade för en glass.


Hultsfred, musikstaden. Här blev det en mjukglass var

Så var vi nästan hemma, men vid Vimmerby var jag också tvungen att passa på att stoppa. Jag har länge tittat på en bro vid en rastplats där. Både rastplatsen och bron är så fina så vi stoppade för ett kort innan vi for de sista fem milen hem.


Gamla landsvägsbron utanför Vimmerby, mot Hultsfred

Kvart över nio i går kväll slets ytterdörren upp. I och med det var det slut på friden som rådit i tio veckor i huset. Skönt var det! För nu var återigen det norska yrvädret hemma.



Idag var det sovmorgon för Sivan till klockan nio och sedan var det i full gång igen. Skravlet går och det är inte tyst i många sekunder. Vi har suttit i solen på altan och njutit hela förmiddagen (jag försökte läsa). På eftermiddagen var det dags för lite aktivitet så det har varit rensning av rabatter, provtur med den kära vespan och så en löptur vid Karstorp innan det var dags för kvällsmat.



Grillpremiär. Helgrillad fläskfilé, tomat, chorizos, vitlöksbiffar, parmesanpotatis och tzatziki med massor av vitlök. Till detta blev det ett kraftigt rött vin.  En toppenkväll som nu ska avslutas eftersom jag ska upp till Flen i morgon för en träff med min allra första egentliga arbetsplats. Fy fillern vad jag kommer stinka vitlök.

Det ska annars bli jättekul att se vad det blivit av folk man kände och jobbade ihop med.