Aktivt uteliv

Sedan återflytten till Sverige har jag råkat ut för ett fenomen som jag inte set på många år nu. Det är dessutom så att nu då Sivan inte är hemma och är ett härligt störande element som flyttar mitt focus från omgivingen till henne ser jag det flera gånger dagligen. Jag ser det i motionsspåret, på trottoaren, i butiken och i skogen. Jag ser det till och med både på och vid sjön.

Alla dessa sura och griniga människor. Det är allt från  små barn till gamla vuxna. Stygga och fula. Både i ansiktsutryck och i munnen.  Både igår och idag träffade jag dom ute när jag motionerade. Igår i motionsspåret träffade jag en fyra-fem stycken och när man tittar på dom så (om dom överhuvudtaget tittar upp) så ser dom ut som om dom ska skrika och svära åt mig. Jag tar för säkerhets skull en liten omväg ifall dom ska få för sig att sparka efter mig.

Idag när jag åkte inlines mötte jag en äldre dam. Hon var på andra sidan vägen och hon tittade upp med det suraste ansiktsutryck jag set på väldigt länge. När jag sedan kommer hem möter jag folk som bor lite längre upp på gatan. Vad gör dom? Jo, tittar ner och bort för att slippa hälsa. Ett inte helt ovanligt fenomen här i området. Man tittar bort eller man vänder ryggen till för att slippa. Möjligens skyndar sig in. Slippa vad? Ja, vem vet.

Min strategi blir hädanefter att titta, utmana men aldrig hälsa först. Trist eftersom jag tydligen blivit lite norsk och gärna både hälsar, ler och byter ett par ord, oavsett jag känner ,änniskan i fråga eller inte. Likaså att stanna upp och erbjuda hjälp om nu någon ser ut att vilja ha det....

Så ni stackars medsvenskar.... Sluta var så förbannat fega och sura!

Ni har fel och jag har rätt. Jag ger mig inte..

HEJ, HEJ, HEMSKT MYCKET HEJ!!!