Sjuksköterska i Norge
Det närmar sig jobbarperiod igen och om någon timme ska jag sätta mig i bilen för att åka till jobbet. Det är inget ovanligt med det utan det ovanliga är att jag har 67 mil enkel resa.
Jag är en av idag rätt så många sjuksköterskor som valt att jobba i Norge. Det är idag drygt fyra år sedan jag för första gången åkte iväg. Då var tanken att jag skulle jobba i två veckor och sedan vara hemma två veckor i Nyköping, som jag då bodde i. Tanken var att jag skulle jobba så pass mycket att jag inte var beroende av arbete när jag var hemma i Sverige.
Så blev det också. Jag gjorde så att jag kontaktade ett bemannigsföretag och via dom fick mina arbetspass. Detta är väl än idag det vanligaste. Jag hade turen att komma till ett litet sjukhus och blev kort och gott kvar där. Jag arbetade på kirurg, medicin och lite ortoped, innan intensivavdelningen ryktesvägen fick höra att det gick en vidareutbildad sjuksköterska och jobbade på vårdavdelning.
Det ena ledde till det andra och ganska snart fick även akutmottagningen höra talas om den svenska intensivvårdssjuksköterskan och därmed fick jag också den avdelningen som arbetsfält. Därmed sade jag också upp min lägenhet i Sverige som jag bara var i några nätter varannan månad.
Så gick tiden och rätt som det var så fick jag förfrågan om jag hade lust på ett nattvikariat på intensivvårdsavdelningen, vilket jag hade och tackade ja till. Det vikariatet varade i 18 månader och i och med att det tog slut fick jag förfrågan om att söka fast natt på akuten och därmed gick jag från den ena tjänsten till den andra.
Idag har jag åter flyttat tillbaka till Sverige. Denna gång blev det ostkustens pärla, Västervik då både jag och sambon tycker om att paddla och att skärgården här är helt fantastsk. Vi arbetar fortfarande i Norge. Sambon med fast 50% tjänst som hon kombinerar med att läsa och jag med timtjänst. Det var smidigast att säga upp sig i samband med flytten då jag annars hade varit tvungen att betala både resor och boende. Idag står sjukhuset för den kostnaden.
Jag jobbar kvar på samma sjukhus och dom bokar in ett antal nätter efter överenskommelse och så far jag iväg var tredje eller fjärde vecka. Merparten av arbetspassen är på akuten, men jag har återigen börjat ta extranätter på intensiven. Jag räknar med att 7-8 nätter er månad i stort sett kommer ge lika mycket som heltid dag här i Sverige. Det är nämligen så att Norge har väldigt generösa övertidsregler och efter dryga 37 timmar får man övertid, även som vikarie.
Kan då vem som helst jobba i Norge. Ja, i stort sett kan alla det. Den norska sjuksköterskan jobbar i stort sett under samma arbetsförhållanden som i Sverige. Kanske man är lite sämre (ibland) på att sätta venfloner men det beror på att man har ett annat system där personal från lab kommer och tar blodprover. Sedan är som regel arbetsförhållandena bättre. Mindre patienter, friskare patienter, mindre arbetsuppgifter och ett lugnare tempo. I stort sett alla svenska sjuksköterskor som kommer reagerar just på att det är så stillsamt att jobba. Det tycker inte vi som varit där ett tag, men vi skulle å andra sidan få problem med att jobba på ett svenskt sukhus idag just på grund av tempot.
Så lyder frågan... Kan jag rekommendera någon att söka till Norge för att arbeta? På den frågan säger jag utan tvekan ja. Det gäller både dig som sjuksköterska eller dig som vill göra något helt annat. Mycket är likt Sverige (även om mycket är olikt) och språket är oftast inte något större problem Norrmännen är vana vid svenskar och förstår oss väldigt bra och är dessutom oftast både tålmodiga och vänliga mot oss från landet i öster.
Nu är det lunch och sedan åker jag....
Ciao
Jag är en av idag rätt så många sjuksköterskor som valt att jobba i Norge. Det är idag drygt fyra år sedan jag för första gången åkte iväg. Då var tanken att jag skulle jobba i två veckor och sedan vara hemma två veckor i Nyköping, som jag då bodde i. Tanken var att jag skulle jobba så pass mycket att jag inte var beroende av arbete när jag var hemma i Sverige.
Så blev det också. Jag gjorde så att jag kontaktade ett bemannigsföretag och via dom fick mina arbetspass. Detta är väl än idag det vanligaste. Jag hade turen att komma till ett litet sjukhus och blev kort och gott kvar där. Jag arbetade på kirurg, medicin och lite ortoped, innan intensivavdelningen ryktesvägen fick höra att det gick en vidareutbildad sjuksköterska och jobbade på vårdavdelning.
Det ena ledde till det andra och ganska snart fick även akutmottagningen höra talas om den svenska intensivvårdssjuksköterskan och därmed fick jag också den avdelningen som arbetsfält. Därmed sade jag också upp min lägenhet i Sverige som jag bara var i några nätter varannan månad.
Så gick tiden och rätt som det var så fick jag förfrågan om jag hade lust på ett nattvikariat på intensivvårdsavdelningen, vilket jag hade och tackade ja till. Det vikariatet varade i 18 månader och i och med att det tog slut fick jag förfrågan om att söka fast natt på akuten och därmed gick jag från den ena tjänsten till den andra.
Idag har jag åter flyttat tillbaka till Sverige. Denna gång blev det ostkustens pärla, Västervik då både jag och sambon tycker om att paddla och att skärgården här är helt fantastsk. Vi arbetar fortfarande i Norge. Sambon med fast 50% tjänst som hon kombinerar med att läsa och jag med timtjänst. Det var smidigast att säga upp sig i samband med flytten då jag annars hade varit tvungen att betala både resor och boende. Idag står sjukhuset för den kostnaden.
Jag jobbar kvar på samma sjukhus och dom bokar in ett antal nätter efter överenskommelse och så far jag iväg var tredje eller fjärde vecka. Merparten av arbetspassen är på akuten, men jag har återigen börjat ta extranätter på intensiven. Jag räknar med att 7-8 nätter er månad i stort sett kommer ge lika mycket som heltid dag här i Sverige. Det är nämligen så att Norge har väldigt generösa övertidsregler och efter dryga 37 timmar får man övertid, även som vikarie.
Kan då vem som helst jobba i Norge. Ja, i stort sett kan alla det. Den norska sjuksköterskan jobbar i stort sett under samma arbetsförhållanden som i Sverige. Kanske man är lite sämre (ibland) på att sätta venfloner men det beror på att man har ett annat system där personal från lab kommer och tar blodprover. Sedan är som regel arbetsförhållandena bättre. Mindre patienter, friskare patienter, mindre arbetsuppgifter och ett lugnare tempo. I stort sett alla svenska sjuksköterskor som kommer reagerar just på att det är så stillsamt att jobba. Det tycker inte vi som varit där ett tag, men vi skulle å andra sidan få problem med att jobba på ett svenskt sukhus idag just på grund av tempot.
Så lyder frågan... Kan jag rekommendera någon att söka till Norge för att arbeta? På den frågan säger jag utan tvekan ja. Det gäller både dig som sjuksköterska eller dig som vill göra något helt annat. Mycket är likt Sverige (även om mycket är olikt) och språket är oftast inte något större problem Norrmännen är vana vid svenskar och förstår oss väldigt bra och är dessutom oftast både tålmodiga och vänliga mot oss från landet i öster.
Nu är det lunch och sedan åker jag....
Ciao
Kommentarer
Trackback
