Aktivt uteliv

Helt appropå så dök ämnet upp igår när jag skrev en rad till min syster. Det slumpade sig så att hade bestämt att jag idag skulle klippa mig om jag hade möjlighet. Så det har jag gjort.


Vad är det då för speciellt med att ha en frisör från Kurdistan undrar du, käre läsare. Det vet jag inte och absolut inte om det gäller för alla frisörer från Kurdistan. Det kanske någon annan vet. Min är i alla fall speciell!


Jag ska berätta!  Jag vet inte vad han heter och han dök upp i vår by för snart ett år sedan. Han gjorde sig genast känd genom att ha mycket förmånliga priser och att vara trevlig och klippa bra. Kundkretsen växte väldigt fort till en början och det dröjde inte länge förrän han hade öppet 9-17 måndag till lördag. Dessutom var han tvungen att anställa en man till (kanske också kurd, vad vet jag?). Det är alltid kö dit och han klipper både barn, män och kvinnor. Allt till ett mycket förmånligt pris. Herrklipp kostar t ex 150 NOK vilket kostar 420 NOK hos en vanlig damfrisör. En vanlig norsk herrfrisör tar 230-250 NOK. Så långt bara bra, alltså billigt men inget speciellt.


Min frisör pratar dålig norska och är därför inte så språkför när han klipper. Det tror jag inte är något hinder för det är nog inte alla kunder som gillar det eviga och obligatoriska skravlet under klippen. Ett problem här är att jag också pratar dålig norska, även om jag idag förstår allt som sägs. Jag pratar gebroken norsk med svenskt uttal och norska ord. Det har visat sig vara problem för den som inte är infödd norrman. Min egen teori är att det förvirrar genom att den jag pratar med  till en början tror och uppfattar att det är norska i och med att dom känner igen ett och annat ord. Men efter bara en kort stund klickar det uppe i toppen då dom inser att det inte alls är samma språk som dom förväntade sig att höra och  i stället blir dom så stressade att dom till slut inte förstår någonting av det jag säger. Det innebär att min frisör och jag säger två-tre meningar under de tjugo minuter det tar att klippa mig.


Så långt allt okej eftersom jag tillhör dom som tycker det är skönt när det är tyst. Inget speciellt här heller alltså.


Vad är det då som är så speciellt med min frisör då? Jo, han klipper inte som jag vill! Han klipper som han själv vill och tycker är snyggt. Jag tror han har en bild ur ett sådant frisörmagasin som förebild när han ska forma mitt hår. Det börjar med att han frågar hur jag vill ha det och jag svarar att jag vill ha det som alltid. Ca två centimeter uppe på huvudet och så en cm där bak. Enkelt som så och han ler och nickar. Sen börjar han alltid bak med en klippmaskin och det blir exakt så kort och snyggt som jag vill. En centimeter. Sen tar han saxen och börjar uppepå toppen. Han klipper och klipper och när han till slut är färdig så kammar han. Han styker håret bakåt, han har i vax och kammar ytterligare. Jag brukar säga att det nog ska vara lite kortare och han ler och säger javisst. Så klipper han några strån och kammar igen. Han blåser och kammar, klipper några strån och till slut ligger allt hår bakåt. Blåst hår som på John Travolta i Saturday Night Fever (för den som är så gammal att den minns den filmen). Det ser faktiskt ut precis som en annons från den gamla herrfrisörens fotokatalog. Dessutom luktar det otroligt mycket parfym (ha ha ha ha, Sivan gillar lukten av det!) av det magiska vattnet och vaxet han har i håret mitt.


Så långt komme har jag gett upp och tänker att nästa gång, då du. Nästa gång ska det bli ordentligt gjort!!!


Vi ses om fyra veckor min kurdiske frisör!