Den oskyldiga bloggarens första stapplande steg
Det jag direkt ser är min svårighet att bestämma vem jag skriver till. När jag tittar i statistiken ser jag att det är så pass många som är inne dagligen att det omöjligen kan vara släkt och vänner. Men när jag sedan tittar i kommentarerna så är det mest familjen som är oblyg och skriver. Antal faktiska besökare går sakta men säkert upp, medan antalet sidvisningar i stort sett ligger kring samma sedan en tid.
Om jag nu ska skriva i bloggen för att hålla kontakten med familj och vänner så blir det lätt eftersom man kan hålla det på en informationsnivå om egna tankar kring vardagslivet. Flytt, jobb och sådant som dom där hemma är intresserade av. Vill jag däremot nå andra så ska så klart innehållet vara lite mer ytligt, eller i alla fall mer allmänt ställt. Jag tror inte läsaren i Umeå är jätteintresserad av alla våra fastrar och mostrar och hur dom lever. Men å andra sidan, vem vet? Det kanske skulle vara succé?
I övrigt är det ju detta med att finna ämnen. Det brukar aldrig vara något problem. De finns i vardagen, i avisen och inne i huvudet på mig. Om inte det skulle räcka kan jag alltid leta reda på Desmo, alternativt Sivan. Då finns det alltid ett eller annat uppslag att finna. Om uppslagen sedan är intressanta det vet jag inte, men det är dock som rubriken på sidan lyder. I huvudet på en gubbe.
Så hur ska jag nu förtsätta? Kanske jag inte överhuvudtaget behöver fatta något beslut i vem sidan är till och hur den utformas, utan i stället kan låta saker och ting ordna sig självt. Jag säger som jag brukar?. Vi får se!
Dags för middag.
//So long!
