I Finland
Klockan 8.00 var vi i Åbo, eller Turku som man säger i Finland. Allt gick smidigt och vi var bara ett par minuter efter att portarna öppnats av båten. Med GPS-en inställd på Rauma. Det var nämligen här vi skulle träffa våra finska vänner. Det är också från Rauma som mamma i familjen kommer.
Rauma, eller Raumo är Finlands tredje äldsta stad och är känt för sitt stora antal trähus från 1500-talet (det gamla Raumo och som står på UNESCOS världsarvslista). Den ligger ute vi Östersjökusten och är också känd för att avara en sjö- och hamnstad. Den har ca 37 000 invånare (Västervik har 34000) och lite speciellt eftersom man här pratar Rauman giäl. Ett språk som till och med lär vara svårt att förstå för andra finsktalande.
Inne i Raumas minsta gata, bland typiska små trädhus
Så här stannade vi vid halv nio vid en ABC-station och sov en halvtimme innan vi ringde och berättade att vi var framme. Vi hann innan våra vänner kom ta en kopp kaffe och kanelbulle på stationsfiket. Jag förundrades där över två människor som inte såg uit att ha det så bra. De satt båda och åt en jättetallrik snitzel med pommes klockan nio på morgonen (det var nog inte bara maten som gjorde att de inte såg ut att ha det bra).
Så blev vi upphämtade och vi begav oss till en parkering i centrum av Rauma. Därifrån begav vi oss vidare till fots in bland de trånga och små gatorna. Det var massor av trähus och många av dom hade små söta butiker med allt mellan himmel och jord till salu. Vi korsade älven, eller ån Raumajoki som går genom hela byn för att sluta ute i havet. Det blev inte något handla av även om alla tyckte jag skulle köpa en bastumössa.
Med påtvingad bastuluva
Vi tog också en sväng på torget som var spännande. Det var den gamla sortens torghandel utan en massa yalla. I stället fanns det frukt och grönt. Det fanns fisk och stickade tröjor och raggsockor. Det fanns loppisförsäljning och så en del stånd med bröd. Det bjöds på soppa från ett politiskt parti och på ett annat ställe vankades det kaffe med brödskivor. På ytterligare ett stäle fanns det helstekt gris att få. Allt var gratis eftersom det var någon form av val (om jag minns rätt). Och det allra bästa var att det var så mycket folk. Fullt överallt med amänniskor i alla möjliga åldrar.
Sivan äter kornsoppa som kokat i 8 timmar. Den var trots det inte ätbar om
du frågar undertecknad. Den smakade dålig välling
Efter den guidade turen runt byn stannade vi på ett kafé för en kopp kaffe och munki innan vi gick vidare.
Vi avslutade sedan vår tur med en snabb visit på det lokala varuhuset. Det var ingens större skillnad från hur det ser ut i Sverige. Vad som däremot är svårt är att man inte kan läsa vad som står. Man får inte en ledtråd av texten utan man får helt enkelt gissa sig till vad det innehåller. Likaså tar det lite tid innan man vet att matbutiken heter si eller så. Ett exempel är Sivan som var säker på att hon hittat en matbutik med ledning av texten på skylten utanför. Visst såg det ut att kunna vara det, men väl framme visade det sig vara en bokhandel. Nåväl, från matbutiken var det inte så mycket att rapportera förutom att dom har ett otroligt utbud på mörka (ofta stenhårda) finska bröd gjorda av råg.
Helstkt gris som såg ut som något en flock gamar gått över..
Fortsättning följer...
Rauma, eller Raumo är Finlands tredje äldsta stad och är känt för sitt stora antal trähus från 1500-talet (det gamla Raumo och som står på UNESCOS världsarvslista). Den ligger ute vi Östersjökusten och är också känd för att avara en sjö- och hamnstad. Den har ca 37 000 invånare (Västervik har 34000) och lite speciellt eftersom man här pratar Rauman giäl. Ett språk som till och med lär vara svårt att förstå för andra finsktalande.
Inne i Raumas minsta gata, bland typiska små trädhus
Så här stannade vi vid halv nio vid en ABC-station och sov en halvtimme innan vi ringde och berättade att vi var framme. Vi hann innan våra vänner kom ta en kopp kaffe och kanelbulle på stationsfiket. Jag förundrades där över två människor som inte såg uit att ha det så bra. De satt båda och åt en jättetallrik snitzel med pommes klockan nio på morgonen (det var nog inte bara maten som gjorde att de inte såg ut att ha det bra).
Så blev vi upphämtade och vi begav oss till en parkering i centrum av Rauma. Därifrån begav vi oss vidare till fots in bland de trånga och små gatorna. Det var massor av trähus och många av dom hade små söta butiker med allt mellan himmel och jord till salu. Vi korsade älven, eller ån Raumajoki som går genom hela byn för att sluta ute i havet. Det blev inte något handla av även om alla tyckte jag skulle köpa en bastumössa.
Med påtvingad bastuluva
Vi tog också en sväng på torget som var spännande. Det var den gamla sortens torghandel utan en massa yalla. I stället fanns det frukt och grönt. Det fanns fisk och stickade tröjor och raggsockor. Det fanns loppisförsäljning och så en del stånd med bröd. Det bjöds på soppa från ett politiskt parti och på ett annat ställe vankades det kaffe med brödskivor. På ytterligare ett stäle fanns det helstekt gris att få. Allt var gratis eftersom det var någon form av val (om jag minns rätt). Och det allra bästa var att det var så mycket folk. Fullt överallt med amänniskor i alla möjliga åldrar.
Sivan äter kornsoppa som kokat i 8 timmar. Den var trots det inte ätbar om
du frågar undertecknad. Den smakade dålig välling
Efter den guidade turen runt byn stannade vi på ett kafé för en kopp kaffe och munki innan vi gick vidare.
Vi avslutade sedan vår tur med en snabb visit på det lokala varuhuset. Det var ingens större skillnad från hur det ser ut i Sverige. Vad som däremot är svårt är att man inte kan läsa vad som står. Man får inte en ledtråd av texten utan man får helt enkelt gissa sig till vad det innehåller. Likaså tar det lite tid innan man vet att matbutiken heter si eller så. Ett exempel är Sivan som var säker på att hon hittat en matbutik med ledning av texten på skylten utanför. Visst såg det ut att kunna vara det, men väl framme visade det sig vara en bokhandel. Nåväl, från matbutiken var det inte så mycket att rapportera förutom att dom har ett otroligt utbud på mörka (ofta stenhårda) finska bröd gjorda av råg.
Helstkt gris som såg ut som något en flock gamar gått över..
Fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback
