Aktivt uteliv

Det har hänt något nytt på sjukhusen igen. På väg til jobbet för en vecka sedan hörde jag på nyheterna att unga, svenska läkare använder 16 % av sin arbetstid för att beställa och utföra prover och undersökningar som inte var relevanta för patientens inläggningsorsak. Det ska man sätta till det faktum att läkarna klagar på att mer än halva deras arbetstid brukas till olika administrativa uppgifter såsom signering och journalhantering, möten m.m.

Säkert tycker en och annan att "det är väl bra att bli ordentligt undersökt när man ändå är inne". Men så enkelt är det ändå inte. Minsta undersökning kostar tusentals kronor och det är våra pengar som ska finansiera detta. Dina och mina skattepengar. Ett enkelt blodprov kostar en hundring och då ska man veta att det ofta i en inkomststatus tas prov på 20-25 olika saker. Sen fortsätter det genom hela sjukhuserioden. Ska läkaren sedan ha ett akut prov mer än dubblas kostnaden. Röntgenundersökningar, CT, MR osv är undersökningar som kan slå vilken budget som helst i sank om alla ska ha det. I tillägg ska väl sägas att röntgen fortfarande inte är nyttigt. Radioaktiv strålning är cancerframkallande på sikt, även idag.

I tillägg till detta ska läggas ytterligare en faktor som de flesta ordinerande läkare inte tänker på. Det är att någon ska utföra alla dessa undersökningar. Undersköterskor, sjuksköterskor och biopersonal m fl far runt som skållade råttor för att utföra 16% som saknar relevans för vårdtillfället. Det blir såklart en och annan extra som måste anställas för detta.

Varför gör man då dessa undersökningar. Ja, enligt undersökningen var de av egna skäl (oklart vad, men det är säkert privata sådana), det var upplevda förväntningar av patient, anhörig och kollegor. En annan orsak var att man var rädd för att göra fel och rädd för att bli anmäld. Rädsla för att missa något viktigt var också angiven orsak.

Varför har det då blivit såhär? Ja skälen ovan räcker långt. Men en annan faktor är att läkare sällan eller aldrig kritiserar varandra. Det är du och käre broder men att kritisera en kollega, även med lägre rang, det gör man inte. På morgongenomgången blir man inte ifrågasatt för märkliga och onödiga undersökningar man beställt. I stället verkar det som man respekteras som en läkare som tänkt på allt (utom landets och sjukhusets ekonomi då). Det finns tyvärr en lång tradition att läkare fnyser åt våra politiker och deras försök att spara.

Ytterligare ett skäl till oförmåga att spara och hålla igen på inläggningar och undersökningar är läkarnas kompetens. På våra akutmottagningar runt i landet går äkare som många gånger nättopp aldrig sett en patient. Speciellt på landets mindre sjukhus där läkaren med erfarenhet finns någonstans i bakgrunden, i värsta fall hemma ett par mil bort. När du som nybliven läkare ska börja jobba blir du utsatt på ett sjukhus och i värsta fall blir det just en akutmottagning. Du får en kort introduktion och sedan är det dags att börja. Du får i mångt och mycket klara dig själv och har du tur får de en bra bakvakt som du kan be om hjälp och ännu bättre, kanske t o m han kan komma och hjälpa dig. Har du en dålig bakvakt står du där, ensam.

Det är lätt att se vem som får hjälpa denna stackars nyutexaminerade läkare. Sjuksköterskan såklart. Det blir då lite märkligt när det kommer en läkare som vet detta med rang och har ett markeringsbehov. Mer om den biten en annan gång. Vad det handlar om är att den stackars läkaren är otroligt ensam och övergiven. Det är säkert lätt att hamna i fällan att beställa en stor, dubbel allt när det kommer en patient. Oavsett det är en enkel lunginflammation eller något så allvarligt som en sepsis...