Aktivt uteliv

Ett annat sätt att skydda sig själv mot eventuella fel och anmälningar är att lägga in flertalet av de patienter som söker akut. Det är inget norskt fenomen, utan var precis lika vanligt i Sverige. På en akutmottagning jag jobbade fanns 23 platser i anslutning till akuten. Det kallades korttidsavdelning och var i första hand till patienter med max tre vårddygn. Man menade att det var lättare att skriva ut patienter från denna avdelning än från de vanliga. Likaså var det lättare att få kommunen att ta hem de äldre patienter man hade skyldighet att enligt lag ta emot. Därför lades såklart alla äldre patienter med oklara diagnoser här på grund av att de på vårdavdelning kunde bli liggande i månader (i värsta fall) innan kommunen lyckades ordna plats åt dem.

Åter till korttidsavdelningen. Denna avdelning var alltid full och det är inte ofta jag kan minnas att det fanns ledig plats där. OM det skedde så var det en timme eller ett par under eftermiddagen och i glappet mellan de som nyss hade åkt hem och de som satt på akutmottagningen och väntade på att bli inlagda. Alltför ofta kom redan på morgonen akutläkaren ut för att förhöra sig om vem som (mest troligt) var den som skulle gå hem först. När han fått veta det så satte han upp en liten markerning där för att visa sjuksköterskor och kollegan på den andra speciallitén att platsen var upptagen.

Vad ar då detta med att beskydda sig själv att göra undrar du käre läsare. Jo, alla sjukhus både i Sverige och Norge försöker och är ålagda att spara pengar. Det innebär att man bör försöka hålla antalet inläggningar nere så långt som möjligt. Då det även här är så att kompetensen sitter på ett annat ställe på sjukhuset ( över och under- läkarna som sitter på mottagningarna och har planerade patientbesök) blir det att de unga och oerfarna (tyvärr ibland helt utan erfarenhet) ska ta emot dig när du kommer och är akut sjuk. Tänker vi då lite längre så är ju inte akut sjuk INTE hosta och förkylning utan betydligt mer allvarligt sjuka såsom hjärtinfarkt, hjärtstopp, allvarliga astmaanfall, stroke och trauma av olika slag. Alltså, många gånger allvarliga, livhotande tillstånd och det är alltså detta som är akutläkarens arbetsupgifter.

Nu vet ju alla att det inte fungerar så. Att alla möjliga sorters patienter söker till akuten, även de som borde behandlas på vårdcentralen. När det då gäller de äldre som av olika skäl har svårt att klara sig hemma blir det allför vanligt att de läggs in på sjukhus. Inte för att de är sjuka och behöver vård utan mer för att de är gamla och vill ha kvar sovrummet på övervåningen (och idag inte orkar gå i trapporna) eller att de inte orkar laga sin mat, klarar att sköta sin hygien  m.m. Det är egentligen kommunens sak att ordna med denna service, men eftersom de inte har kapacitet, eller
organisation till detta så blir det sjukhusens sak att ordna under tiden kommunen försöker ordna situationen .

Ett annat skäl, och kanske minst lika vanligt är att lägga in när man inte har en aning om vad som felar patienten. I stället för att då kräva bakvakten ner till akuten (en äldre läkare med mer erfarenhet och kompetens) väljer man att i stället lägga in patienten till dage därpå.Det fina med detta drag är att du slipper anmälas för att ha skickat hem patienten med en allvarlig sjukdom (som du missat) eller ännu värre.... inte heller behöva kontakta bakvakten för att fråga denna om hjälp (en bra läkare sköter sig själv och behöver aldrig hjälp)

Så nu lägger man in folk i stället. Alla de som man inte vet vad man ska göra med. Sedan får någon annan ta problemet i morgon. För om jag har tur är det en annan läkare (med mer erfarenhet) som går rond i morgon och vet vad som ska göras. Om inte annat och om patientens tillstånd är ofarligt skrivs den bara hem. Ingen fara skedd alltså (bara  ett tiotal tusen kronor  per patient som försvann på just ingenting. Eller om det är en lika oerfaren läkare här så riskerar patienten att bli kvar ytterligare en tid. Kanske upp till en vecka utan att några egentliga beslut fattas och med fortsatta provtagningar och undersökningar dagligen (för att man vill visa att man gör något).  Eller så fann man något av en slump (som kanske inte ens hade med sjukbesöket att göra) som bör behandlas.
Mer om det i morgon.

I Norge gäller lite andra regler för inläggning, mer om det senare för nu ska jag ner på stan..

Seeyaaa