Aktivt uteliv

Finns det någon som är så pass gammal att hon eller han minns barndomens Tarzanfilmer med Johnny Weissmuller? Han som med den tidens mått mätt var en riktig atlet, fd simmare som han var.

Det förra inlägget ledde iväg tanken till barndomen då jag i Ulricehamn (bodde av oförklarlig anledning där en tid) någon gång ibland lyckades tigga till mig pengar så jag kunde gå och se Tarzan. DET, skedde aldrig på söndagen för på söndagarna skulle man gå på kyrkans barntimme eller vad det nu var). Lillasyster skulle gå dit och eftersom jag inte hade så mycket umgänge blev det att jag följde med, även om jag avskydde hela grejen.

Nu var det så att ALLT var lättare på den tiden. I alla fall på film .Tarzan jagade skurkar som hade utseende som motsvarade skurkar. I tillägg så sysslade dom alltid med skurkstreck av ekonomisk typ. Dom hade som regel en slemmig typ som chef. Tarzan slog och brottade ner banditerna och så band han dom och överlämnade dom till stadens polischef. Därmed var filmen oftst över.

Ibland fick bovarna för sig att kidnappa Jane, eller någon annan kvinna. Varför fick vi aldrig veta. Det fanns aldrig (som tur var) någon risk att dom skulle bli utnyttjade, eller våldtagna. Man bara tog dom tillfånga av oklara skäl och så fick Tarzan återigen rycka ut och slå ner banditerna och befria Jane. Om det nu inte var skurkar han brottades med var det krokodiler eller lejon. Dom var ju båda lika farliga och efter en gastkramande kamp brukade som oftast Tarzan ligga orörlig under ett lika orörligt lejon, eller för den delen krokodil. Dock visade det sig alltid att han bara var kortvarigt medvetslös.

Så var det detta med lianerna som växte såsom om dom råkade vara fästade i ett träd 25 meter bort. När någon kallade på vår djungelhjälte så klättrade han smidigt som en apa upp i trädet. Tog loss lianen som växte där och brukade den sedan som ett rep för att kasta sig ut och iväg till nästa träd. Där gjorde han om det hela och på detta sätt tog han sig snabbare fram än på marken.

Tyvärr så blev Tarzan allt blekare och blekare som hjälte, desto äldre jag blev. Till slut kändes det inte ett dugg verkligt (märkligt va?) utan mer bara larvigt, lite barnsligt. Hans tidigare så stora muskler visade sig mera vara välmånde sidfläsk som inte alls var så imponerande. Kanske berodde det på att det kom hjältar med riktiga muskler på film. Jag slutade därmed att se Tarzanfilmer på bio och ägnade mig åt annat i stället.

Vad som dock är härligt är att jag fortfarande kan frambringa den sköna känslan i kroppen när jag minns min förväntan över att få gå och  se matinéfilm med Tarzan, spelad av Johnny Weissmuller.