Utanför vårt hus trivs alla
Kommer ni ihåg att jag för någon vecka sedan skrev om den cancerogena mannen från psykiatrin? Han som ibland både två och tre gånger i timmen gick här utanför och rökte. Han som röker så långt ner på ciggaretten att det inte längre finns något att hålla i.
Han har i sin tur en kvinnlig kollega som bor lite längre bort på gatan (tror jag). Hon och han och flera andra har en sak gemensam i vårt kvarter. Dom har inte respekt för andras privatliv, eller egendom (om det nu är egendom när man hyr något?).
Om du kära läsare tittar på bilden här nedan så ser du att det finns en asfalterad gång utanför vårt radhus. Den förbinder lägenheterna och går till postlådan och därefter ut på gatan. Står man ute på gatan så ser man att det utan tvekan är en gångväg till fastigheten och inget annat.
Trots detta är det en intensiv trafik på denna gång. Den fungerar som genväg och är säkert både 5 och 6 meter kortare än att gå på utsidan. Det är här jag menar att man saknar respekt för andra. Den rökande mannen går och står utan att skämmas en meter utanför vårt fönster och röker med händerna i byxfickorna. Den tjocka kollegan han har går konsekvent förbi två, ibland fyra gånger om dagen då hon ska till jobbet eller hem. Hon skäms inte ett dugg för att nyfiket stirra in genom fönstret när hon går förbi.
Men det allra bästa skedde igår när grävskopan höll på utanför. Då kom en tjock man med en lika tjock hund och gick här utanför. Grävskopan tycktes förvirra honom och han vimsade lite fram och tillbaka innan han bestämde sig för att gå in på "vår" tomt och mellan våra bilar (se fotot). Nu kommer det allra bästa. Då hunden tyckte det var ett fint träd att lyfta benet och kissa emot verkade ägaren tycka det samma. Inte så att han ställde sig och kissade, men han lät hunden stå där och göra sitt. Mitt emellan våra bilar.
Jag då? Vad gjorde jag? Ingenting! Jag log för mig själv, tänkte en och annan tanke om dessa individers intelligens och så kände jag mig otroligt glad att jag snart flyttar härifrån.
Om man sedan tittar på de radhus som ligger här så har alla plankor (se bilden) uppspikade i träden lite överallt. Det står dessutom parkering till, och så ett husnummer. Det var nämligen så att man tvingades sätta upp dessa plankor för att förhindra att männisor som inte bor i husen tar dessa parkeringsplatser, eller parkerar uppe på gräsmattorna mellan husen, dvs på respektive radhus "egen" tomt.
Han har i sin tur en kvinnlig kollega som bor lite längre bort på gatan (tror jag). Hon och han och flera andra har en sak gemensam i vårt kvarter. Dom har inte respekt för andras privatliv, eller egendom (om det nu är egendom när man hyr något?).
Om du kära läsare tittar på bilden här nedan så ser du att det finns en asfalterad gång utanför vårt radhus. Den förbinder lägenheterna och går till postlådan och därefter ut på gatan. Står man ute på gatan så ser man att det utan tvekan är en gångväg till fastigheten och inget annat.
Trots detta är det en intensiv trafik på denna gång. Den fungerar som genväg och är säkert både 5 och 6 meter kortare än att gå på utsidan. Det är här jag menar att man saknar respekt för andra. Den rökande mannen går och står utan att skämmas en meter utanför vårt fönster och röker med händerna i byxfickorna. Den tjocka kollegan han har går konsekvent förbi två, ibland fyra gånger om dagen då hon ska till jobbet eller hem. Hon skäms inte ett dugg för att nyfiket stirra in genom fönstret när hon går förbi.
Men det allra bästa skedde igår när grävskopan höll på utanför. Då kom en tjock man med en lika tjock hund och gick här utanför. Grävskopan tycktes förvirra honom och han vimsade lite fram och tillbaka innan han bestämde sig för att gå in på "vår" tomt och mellan våra bilar (se fotot). Nu kommer det allra bästa. Då hunden tyckte det var ett fint träd att lyfta benet och kissa emot verkade ägaren tycka det samma. Inte så att han ställde sig och kissade, men han lät hunden stå där och göra sitt. Mitt emellan våra bilar.
Jag då? Vad gjorde jag? Ingenting! Jag log för mig själv, tänkte en och annan tanke om dessa individers intelligens och så kände jag mig otroligt glad att jag snart flyttar härifrån.
Om man sedan tittar på de radhus som ligger här så har alla plankor (se bilden) uppspikade i träden lite överallt. Det står dessutom parkering till, och så ett husnummer. Det var nämligen så att man tvingades sätta upp dessa plankor för att förhindra att männisor som inte bor i husen tar dessa parkeringsplatser, eller parkerar uppe på gräsmattorna mellan husen, dvs på respektive radhus "egen" tomt.
Kommentarer
Trackback
