Aktivt uteliv

Det var som jag trodde i förra veckan. Herrarna som spatserade här utanför med diverse utrustning har återigen bestämt sig för att gräva upp brunnen. Jag tror det är gång nummer fyra, möjligen fem på dryga året. Jag uppfattar det lite som terapi det dom gör. Ett sysselsättningsfenomen i ett land där inte arbetskraften på långa vägar täcker behovet. Det är kul att se all väntan eller alla uppehåll på grund av olika telefonsamtal.



När dom gjorde det dom första gångerna var det väldigt märkligt. För fjärrvärmebolaget hade nog i sitt anbud att dom var tvugna att gräva igen och iordningställa. Sen kom nästa och grävde upp på måndagen, det som grävts igen på fredagen. Man micklade lite med rören i brunnen och sen grävde man igen. Sen hände ytterligare samma sak en gång till inom fjorton dagar. Då återigen med ett nytt företag vid grävmaskinen. Märkligt!

Men så är det ofta här till lands. Sopbilen som har varit här i flera dagar byts med jämna mellanrum ut, beroende på var den ska köra. En gul sopar utanför på framsidan, en vit i backen och så har vi de gröna som sopar på baksidan (se den gula och gröna på tidigare inlägg i bloggen). Igår slog nog den vita rekord i omsorgsfullhet då han sopade fram och tillbka i backen, mer än halva dagen. Fram och tillbaka, upp och ner.



Vi finner samma sak inne i nästan vilken butik som helst. I en liten fillebutik som nästan inte har kunder alls kan det finnas både två, tre och fyra anställda. Skobutiken i köpcentrat har ofta fyra-fem på dagtid. De stackarna är så understimulerade att du bara hinner in i butiken så kastar de sig över dig och vill mångla på dig något....

Det finns säkert skäl att återkomma till ämnet