Bostadslös
Så är det exakt en månad kvar fram till vår flytt. Härligt och jag går i stort sett och njuter varje dag vid tanken på att få flytta. Att få komma in i eget, att få komma till kusten och att återigen hamna i Sverige.
Men så var det ju detta med jobb. Sivan och jag har pratat med våra respektive chefer och då båda vill ha oss kvar har de gått med på att ordna en sammanhängande arbetsvecka med långa friperioder mellan. Så från och med idag går jag ner på 50% tjänstgöring och tänker komplettera med ett eller annat någonstans som jag ännu inte vet.
Det var så att huspriset på vår nya bostad styrdes av att vi båda hade tänkt jobba så lite och att vi då skulle kunna dra runt vår ekonomi. Det är alltså inget problem och om vi finner något annat att göra så blir det ju bara plus i kassan.
I förra veckan var vi så nere hos personalavdelningen och skulle förankra dessa tankar. Det finns redan personal som jobbar som vi och vi trodde därför inte det skulle bli problem att få låna något litet övernattningsrum i jobbarperioden. Det visade sig att det inte var så lätt. Personalavdelningen var inte pigg på att låna ut gratis lägenhet och att det redan gjordes hade gått dom helt förbi. Dom hävdade att OM vi skulle få låna något så var det en lägenhet och då till priset av 5000 NOK per månad. Till och med över femtusen. Fast egentligen såg dom hellre att vi hyrde någon annanstans. Det skulle i så fall kosta oss mellan 7000-9000 med resor att jobba här.
När vi då förklarar att vi inte är intresserade så erbjuder dom sig att titta på alternativ. Till saken hör att sjukhuset på grund av dålig ekonomi ska såga av den gren dom sitter på genom att sälja ut allt vad dom äger och har i övernattningsrum och lägenheter för att utåt kunna uppvisa att man tar den ekonomiska underskottet på allvar. Då genom att kunna inskjuta strax över 30 miljoner på vinstkontot. Då blir det "bara" ytterligare lika mycket minus för året och man visar att man är handlingskraftig. Att bugeten nästa år kommer påverkas hårt då man ska hålla ett antal läkare med fri bostad hela året genom att hyra av någon annan är ett senare problem. Likaså de 20-talet sjuksköterskor som kommer på sommaren och ska ha bostad. Jag gissar att snittet på sjuksköterskor per vecka som kommer utifrån och ska ha ett ställe och bor är 4 stycken. Dvs 4 gånger 46 veckor blir 184 veckor som det hyrs lägenheter. Då har jag inte räknar de åtta sommarveckorna då det som sagt går åt betydligt fler.
Det blev som vanligt ett sidospår, men så är det ofta. Nu står vi i alla fall här. Med tillrättalagda scheman och jobb vi trivs och gärna hade stannat kvar på, men utan bostad från 1/6. Så idag blir det troligen att gå ner och leverera min avskedsansökan. DET är inte kul, då jag i grunden trivs otroligt bra, både med jobb och kollegor.
Kanske vi ska komma åter som vikarier till hösten i stället. Då får sjukhuset betala både boende, resa och en hel del övertid? Ja, jag kan inte annat än sucka åt eländet. Tänk så tokigt det kan bli ibland.
Det är skönt att vara sjusköterska för det står alltid folk i kö för att anställa!
Men så var det ju detta med jobb. Sivan och jag har pratat med våra respektive chefer och då båda vill ha oss kvar har de gått med på att ordna en sammanhängande arbetsvecka med långa friperioder mellan. Så från och med idag går jag ner på 50% tjänstgöring och tänker komplettera med ett eller annat någonstans som jag ännu inte vet.
Det var så att huspriset på vår nya bostad styrdes av att vi båda hade tänkt jobba så lite och att vi då skulle kunna dra runt vår ekonomi. Det är alltså inget problem och om vi finner något annat att göra så blir det ju bara plus i kassan.
I förra veckan var vi så nere hos personalavdelningen och skulle förankra dessa tankar. Det finns redan personal som jobbar som vi och vi trodde därför inte det skulle bli problem att få låna något litet övernattningsrum i jobbarperioden. Det visade sig att det inte var så lätt. Personalavdelningen var inte pigg på att låna ut gratis lägenhet och att det redan gjordes hade gått dom helt förbi. Dom hävdade att OM vi skulle få låna något så var det en lägenhet och då till priset av 5000 NOK per månad. Till och med över femtusen. Fast egentligen såg dom hellre att vi hyrde någon annanstans. Det skulle i så fall kosta oss mellan 7000-9000 med resor att jobba här.
När vi då förklarar att vi inte är intresserade så erbjuder dom sig att titta på alternativ. Till saken hör att sjukhuset på grund av dålig ekonomi ska såga av den gren dom sitter på genom att sälja ut allt vad dom äger och har i övernattningsrum och lägenheter för att utåt kunna uppvisa att man tar den ekonomiska underskottet på allvar. Då genom att kunna inskjuta strax över 30 miljoner på vinstkontot. Då blir det "bara" ytterligare lika mycket minus för året och man visar att man är handlingskraftig. Att bugeten nästa år kommer påverkas hårt då man ska hålla ett antal läkare med fri bostad hela året genom att hyra av någon annan är ett senare problem. Likaså de 20-talet sjuksköterskor som kommer på sommaren och ska ha bostad. Jag gissar att snittet på sjuksköterskor per vecka som kommer utifrån och ska ha ett ställe och bor är 4 stycken. Dvs 4 gånger 46 veckor blir 184 veckor som det hyrs lägenheter. Då har jag inte räknar de åtta sommarveckorna då det som sagt går åt betydligt fler.
Det blev som vanligt ett sidospår, men så är det ofta. Nu står vi i alla fall här. Med tillrättalagda scheman och jobb vi trivs och gärna hade stannat kvar på, men utan bostad från 1/6. Så idag blir det troligen att gå ner och leverera min avskedsansökan. DET är inte kul, då jag i grunden trivs otroligt bra, både med jobb och kollegor.
Kanske vi ska komma åter som vikarier till hösten i stället. Då får sjukhuset betala både boende, resa och en hel del övertid? Ja, jag kan inte annat än sucka åt eländet. Tänk så tokigt det kan bli ibland.
Det är skönt att vara sjusköterska för det står alltid folk i kö för att anställa!
Kommentarer
Trackback
