Nyvaken
Att vakna tidigt, att du kommer in genom dörren. Vårrufsig i håret. Leende. Räcker över en stor bukett rosor.
Du är härlig du min sambo, kamrat och käresta!
Du är härlig du min sambo, kamrat och käresta!
Att ta fram cykeln
Igår skulle vi på byn. Siv som är en sporty typ föreslog att vi skulle cykla. Nja, sade jag. Jag tycker nämligen inte om oppöverturen när vi sedan ska hem. En jättebacke som gör mig helt svettig, oavsett hur sakta jag cyklar. Dessutom känner jag fortfarande ett visst obehag efter att ha gått på tryne i den nedre delen av backen för två år sedan. Grus och dålig väg i kombination med hög fart var orsaken. Allt gick bra, även om den ena foten fortfarande inte är helt 100.
Självklart blev det som hon ville (det brukar bli det. ), vi cyklade. Jag blev svettig. Men det var annars en skön tur!
Självklart blev det som hon ville (det brukar bli det. ), vi cyklade. Jag blev svettig. Men det var annars en skön tur!
Att äga ett fotbollslag
Som utlandssvensk, snart inne på det fjärde året försöker jag hålla mig uppdaterad både vad som sker i Sverige, men även sätta mig in i vem som är vem, och hur saker fungerar i mitt nya hemland, Norge. I ett nytt land är man rätt så handikappad när man inte har en aning om vem som är känd för vad. Det visar sig nämligen att en stor del av det sociala samtalet rör sig om just detta.
Vad har nu detta med fotbollslag att göra undrar läsaren? Jo, varje dag så sätter jag mig och läser ett antal tidningar. Närmare bestämt 6 svenska och 4 norska. Jag läser såklart inte allt utan plockar ut det som jag finner viktigt eller interssant. Någon gång är det spännande at se hur norsk, kontra svensk dagspress väljer att skildra samma sak.
Idag var det i stort sett ointressanta nyheter. Det enda som fick mig att lyfta på ögonbrynet och stanna upp och tänka var en artikel om vår svenska stolthet i fotboll. Vår svenska tränarguru, vår Don Juan, vår Cassanova, Sven-Göran "Svennis" Eriksson som sedan en tid är tränare för det engelska fotbollslaget Manchester City.
Han säger enligt intervjun i Aftonbladet idag följande.
"Sven-Göran Eriksson tror att hans City kan bli lika stora som Manchester United.Han behöver bara mer pengar."
Då man idag, både i Norge och för den delen i Sverige behöver pengar till ALL offentlig verksamhet känns detta uttalande helt i linje med vad alla andra säger. Får vi bara mer pengar så kan vi göra verksamheten hur bra som helst.
Det märkliga kommer dock ett par meningar längre ner där "Svennis" fortsätter med detta uttalande.
"Vi har aldrig pratat om hur mycket pengar jag har att spendera. Han säger bara: hitta de bästa spelarna så ordnar vi resten."
Det var detta som fick mig att fundera. Tänk om våra politiker skulle kunna driva butik utifrån en sådan budget. Det vill säga "lös problemet på bästa sätt så kommer pengarna efteråt". Herre jösses!
Ännu bättre blir det lite längre ner i intervjuen där man berättar att lagets ägare, Thaksin Shinawatra har varit tvungen att resa till Thailand eftersom staten där har frusit en god del pengar på grund av korrumptionsanklagelser som riktats emot honom. Kära någon! Var kommer alla dessa pengar som ska finansiera fotbollen, spelarna, tränare, managers osv? Är det möjligen du och jag som får betala till slut? Personligen skulle jag vara väldigt lite stolt att arbeta för en sådan arbetsgivare och dessutom skryta med alla pengar jag kan få. För någonstans måste man väl fundera på vad och var alla dessa millioner kommer ifrån, eller?
Jag korrigerar mig själv. Intervjun ges i den engelska Daily Express och återges i dagens Aftonblad.
Ciao
Vad har nu detta med fotbollslag att göra undrar läsaren? Jo, varje dag så sätter jag mig och läser ett antal tidningar. Närmare bestämt 6 svenska och 4 norska. Jag läser såklart inte allt utan plockar ut det som jag finner viktigt eller interssant. Någon gång är det spännande at se hur norsk, kontra svensk dagspress väljer att skildra samma sak.
Idag var det i stort sett ointressanta nyheter. Det enda som fick mig att lyfta på ögonbrynet och stanna upp och tänka var en artikel om vår svenska stolthet i fotboll. Vår svenska tränarguru, vår Don Juan, vår Cassanova, Sven-Göran "Svennis" Eriksson som sedan en tid är tränare för det engelska fotbollslaget Manchester City.
Han säger enligt intervjun i Aftonbladet idag följande.
"Sven-Göran Eriksson tror att hans City kan bli lika stora som Manchester United.Han behöver bara mer pengar."
Då man idag, både i Norge och för den delen i Sverige behöver pengar till ALL offentlig verksamhet känns detta uttalande helt i linje med vad alla andra säger. Får vi bara mer pengar så kan vi göra verksamheten hur bra som helst.
Det märkliga kommer dock ett par meningar längre ner där "Svennis" fortsätter med detta uttalande.
"Vi har aldrig pratat om hur mycket pengar jag har att spendera. Han säger bara: hitta de bästa spelarna så ordnar vi resten."
Det var detta som fick mig att fundera. Tänk om våra politiker skulle kunna driva butik utifrån en sådan budget. Det vill säga "lös problemet på bästa sätt så kommer pengarna efteråt". Herre jösses!
Ännu bättre blir det lite längre ner i intervjuen där man berättar att lagets ägare, Thaksin Shinawatra har varit tvungen att resa till Thailand eftersom staten där har frusit en god del pengar på grund av korrumptionsanklagelser som riktats emot honom. Kära någon! Var kommer alla dessa pengar som ska finansiera fotbollen, spelarna, tränare, managers osv? Är det möjligen du och jag som får betala till slut? Personligen skulle jag vara väldigt lite stolt att arbeta för en sådan arbetsgivare och dessutom skryta med alla pengar jag kan få. För någonstans måste man väl fundera på vad och var alla dessa millioner kommer ifrån, eller?
Jag korrigerar mig själv. Intervjun ges i den engelska Daily Express och återges i dagens Aftonblad.
Ciao
På sportaffären idag
gick jag som vanligt runt och kikade efter fynd. Jag gör alltid det, men då jag idag har det mesta, eller till och med dubbla uppsättningar av många saker, är det alltför sällan jag finner något. Ännu mindre på salg som det heter här.
Hur som helst så var min käresta nere och skulle köpa en tantbrynja i undervåningen i det lilla köpcentrat. Då just det är en butik som har väldigt lite att erbjuda mig, även om jag tycker om att gå i de flesta slags butiker, valde jag att vänta på sportbutiken på övervåningen. Jag gick länge och strosade och fastnade på friluftsavdelningen där jag hamnade i ett intressant samtal om olika sorters brännare, kök och gaslampor. Nu är ju detta något som jag just har två av, men skravla som lite som tidsfördriv och i väntan går ju alltid an.
Eftersom jag inte fann något att köpa så gick jag ut och då fick jag syn på det genom skyltfönstret. Handbollar och fotbollar. Dom som känner mig vet att jag avskyr fotboll. Nästan lika mycket att utöva som att se på. Vad som däremot hände var att (nu ska jag försöka mig på ett svårt ord) någon associationsbana förde tanken till basketboll och det i sin tur till att min dotter fick en sådan när hon var liten. En jättefin boll som inte är alltför sliten. Den tanken ledde till att jag ville ha en korg till basket. Jag hade tur och dom hade en gammal i järn bakpå lagret som dom fann efter mycket letande. 300 NOK fick jag den för. Ett fynd!
Nu tror du kära läsare att gubben blivit tokig och ska börja med streetbasket när han närmar sig de 50. Jag säger lugn! Bara lugn. Det är inte min tanke överhuvutaget. I stället har jag en sambo och käresta som verkligen har barnasinnet kvar och det är för mig en fröjd att både höra och se när hon leker med barnen ute i närområdet.
Vi har ett par grannar som har ett par väldigt härliga och ordentliga barn (grannarna är för övrigt ett par toppengrannar dom med). Fulla av aktivitet och glädje. Det är här jag ska ha boll och korg. Siv och grannflickorna kommer med största sannolikhet ha jättekul med denna och lika kul kommer jag ha där jag sitter i min solstol och tittar på.
Fast det är klart. Frågar dom så ställer jag väl upp. Trots åldern. Jag är ju en snäll en...
Hei vaan
Hur som helst så var min käresta nere och skulle köpa en tantbrynja i undervåningen i det lilla köpcentrat. Då just det är en butik som har väldigt lite att erbjuda mig, även om jag tycker om att gå i de flesta slags butiker, valde jag att vänta på sportbutiken på övervåningen. Jag gick länge och strosade och fastnade på friluftsavdelningen där jag hamnade i ett intressant samtal om olika sorters brännare, kök och gaslampor. Nu är ju detta något som jag just har två av, men skravla som lite som tidsfördriv och i väntan går ju alltid an.
Eftersom jag inte fann något att köpa så gick jag ut och då fick jag syn på det genom skyltfönstret. Handbollar och fotbollar. Dom som känner mig vet att jag avskyr fotboll. Nästan lika mycket att utöva som att se på. Vad som däremot hände var att (nu ska jag försöka mig på ett svårt ord) någon associationsbana förde tanken till basketboll och det i sin tur till att min dotter fick en sådan när hon var liten. En jättefin boll som inte är alltför sliten. Den tanken ledde till att jag ville ha en korg till basket. Jag hade tur och dom hade en gammal i järn bakpå lagret som dom fann efter mycket letande. 300 NOK fick jag den för. Ett fynd!
Nu tror du kära läsare att gubben blivit tokig och ska börja med streetbasket när han närmar sig de 50. Jag säger lugn! Bara lugn. Det är inte min tanke överhuvutaget. I stället har jag en sambo och käresta som verkligen har barnasinnet kvar och det är för mig en fröjd att både höra och se när hon leker med barnen ute i närområdet.
Vi har ett par grannar som har ett par väldigt härliga och ordentliga barn (grannarna är för övrigt ett par toppengrannar dom med). Fulla av aktivitet och glädje. Det är här jag ska ha boll och korg. Siv och grannflickorna kommer med största sannolikhet ha jättekul med denna och lika kul kommer jag ha där jag sitter i min solstol och tittar på.
Fast det är klart. Frågar dom så ställer jag väl upp. Trots åldern. Jag är ju en snäll en...
Hei vaan
Desmo
Góðan daginn
Desmo är en katt. Inte vilken katt som helst. Ja, jag är medveten om att alla föräldrar, katt- och hundägare säger just samma sak, men detta är sant. Desmo är dessutom en abbysinerkatt och Abbysinern är känd för ett par saker.
Många av dom kan apportera
Dom är extremt skickliga jägare
Dom har i perioder hög aktivitetsnivå med extra mycket inbyggd nyfikenhet
Dom är generellt mer sällskapliga och kärvänliga än andra katter
Dessa egenskaper stämmer väldigt bra på Desmo. Vi hade en abbysiner till (den grå på bildenovan och som tyvärr blev överkörd) som det också stämde på, undantaget apportering. Han stod mest och tittade oförstående på oss när vi kastade saker över golvet. Han var helt enkelt inte det minsta road. Desmo däremot, han kommer ofta med skinnmusen på kvällen då vi sitter i soffan. Släpper den framför fötterma på Siv och på kattvis förväntar han sig få massor av uppmärksamhet.
Siv som är väldigt glad i katten (det är såklart jag med) sätter så igång en show av sällan skådat slag. Jag brukar fundera på vem som har roligast. Katten eller hon? Hon skuttar runt och räknar... "eeen, tooo, tree.....apport", kastar och så far musen iväg över golver. Desmo kastar sig efter och som en lekfull hund plöjer han genom eller över vinglas, tallrikar och stearinljus i en barnslig iver. Över rumsbordet, ner över kanten i ett jättsprång och i full fart över golvet. För er som inte sett vårt vardagsrum kan jag berätta att det verkligen är ett långt rum. I ena enden på kortväggen står soffan och i den andra matbordet och golvet består av lacklerat trä.
Desmos färd slutar oftast som en vild slalomtur mellan stolsbenen, eller i en otroligt vild stoppsladd på det blankpolerade golvet. Musen fångas mellan framtassarna och sen, med musen i munnen och breda kliv vänder han turen mot soffan och Siv. En mycket stolt abyssinerkille på dryga året med fångat byte munnen.
Siv då? Sitter hon bara snällt och väntar medan jakten pågår? Nej självklart inte! Hon är ofta precis lika engagerad som Desmo. Det vore en överdrift att påstå att hon står och hoppar i soffan, men långt ifrån är det inte. Det ett otroligt engagemang far hon omkring, ropar och hejar på katten. " Vaaar är musen? Fååånga musen? Kooom tillbaka! Sååå flink gutt! Neeeej! Jaaaaa!
Så låter det och oavsett hur spännande det är på tv så går det inte att låta bli att engageras av den pågående leken.
Länken här nedan beskriver hur det är att leva med Desmo på morgonen. Man skulle kunna tro att filmtillverkaren levt med vår katt, men det är säkert ett vanligt kattbeteende klockan fem på morgonen. Ha om möjligt ljudet på.
http://www.youtube.com/watch?v=GmwqpHsMExg&eurl=http://www.exet.nu/html/video/wakeupcat.shtml
Nu måste jag sätta fart. Våren pockar på uppmärksamhet utanför fönstret!
/HerrEriksson
Desmo är en katt. Inte vilken katt som helst. Ja, jag är medveten om att alla föräldrar, katt- och hundägare säger just samma sak, men detta är sant. Desmo är dessutom en abbysinerkatt och Abbysinern är känd för ett par saker.
Många av dom kan apportera
Dom är extremt skickliga jägare
Dom har i perioder hög aktivitetsnivå med extra mycket inbyggd nyfikenhet
Dom är generellt mer sällskapliga och kärvänliga än andra katter
Dessa egenskaper stämmer väldigt bra på Desmo. Vi hade en abbysiner till (den grå på bildenovan och som tyvärr blev överkörd) som det också stämde på, undantaget apportering. Han stod mest och tittade oförstående på oss när vi kastade saker över golvet. Han var helt enkelt inte det minsta road. Desmo däremot, han kommer ofta med skinnmusen på kvällen då vi sitter i soffan. Släpper den framför fötterma på Siv och på kattvis förväntar han sig få massor av uppmärksamhet.
Siv som är väldigt glad i katten (det är såklart jag med) sätter så igång en show av sällan skådat slag. Jag brukar fundera på vem som har roligast. Katten eller hon? Hon skuttar runt och räknar... "eeen, tooo, tree.....apport", kastar och så far musen iväg över golver. Desmo kastar sig efter och som en lekfull hund plöjer han genom eller över vinglas, tallrikar och stearinljus i en barnslig iver. Över rumsbordet, ner över kanten i ett jättsprång och i full fart över golvet. För er som inte sett vårt vardagsrum kan jag berätta att det verkligen är ett långt rum. I ena enden på kortväggen står soffan och i den andra matbordet och golvet består av lacklerat trä.
Desmos färd slutar oftast som en vild slalomtur mellan stolsbenen, eller i en otroligt vild stoppsladd på det blankpolerade golvet. Musen fångas mellan framtassarna och sen, med musen i munnen och breda kliv vänder han turen mot soffan och Siv. En mycket stolt abyssinerkille på dryga året med fångat byte munnen.
Siv då? Sitter hon bara snällt och väntar medan jakten pågår? Nej självklart inte! Hon är ofta precis lika engagerad som Desmo. Det vore en överdrift att påstå att hon står och hoppar i soffan, men långt ifrån är det inte. Det ett otroligt engagemang far hon omkring, ropar och hejar på katten. " Vaaar är musen? Fååånga musen? Kooom tillbaka! Sååå flink gutt! Neeeej! Jaaaaa!
Så låter det och oavsett hur spännande det är på tv så går det inte att låta bli att engageras av den pågående leken.
Länken här nedan beskriver hur det är att leva med Desmo på morgonen. Man skulle kunna tro att filmtillverkaren levt med vår katt, men det är säkert ett vanligt kattbeteende klockan fem på morgonen. Ha om möjligt ljudet på.
http://www.youtube.com/watch?v=GmwqpHsMExg&eurl=http://www.exet.nu/html/video/wakeupcat.shtml
Nu måste jag sätta fart. Våren pockar på uppmärksamhet utanför fönstret!
/HerrEriksson
När saker bara försvinner
Efter den sista turen till Sverige visade det sig att min gamla Konica var försvunnen. Det var med dagens mått mätt ingen avancerad kamera, heller inte speciellt snygg eller ens snabb. Det var framför allt inte liten och behändig.
Den var däremot bra, lättmanövrerad och lät fånga otroligt knivskarpa bilder med naturliga och vackra färger. Den var i tillägg betald sedan många år tillbaka. Jag saknade den inte direkt när jag kom hem, utan det var först när vi efter ett par dagar skulle ut på tur jag hade den borta (som man säger i norrland). Jag letade som jag tror överallt men den stod inte att finna. Jag kontaktade (nåja, sambon hjälpte till) de som vi träffat och frågade. Ingen hade sett min gamla Konica!
Nu har vi varit ute på turer flera gånger och jag blir galen över att inte ha kamera. Bortskämd som jag är så blir det inte detsamma att låna sambons (hon heter Siv och kommer hädanefter på bloggen enbart gå under det namnet). Så i förrgår när hon jobbade så satte jag mig vid datorn. Surfade iväg i cybern och hittade så Canons nya Ixus 960 IS med 12 megapixlar.
Det låter otroligt mycket jämfört med min gamla som hade 5, men jag är ändå skeptisk.
Nu ligger den i alla fall på bänken i köket och låter sig laddas. Kanske blir den en lika kär vän, men som alltid när man mistat något tror man inte helt på at något annat kommer kunna ersätta. Vi får se. I'll be back
Hasta la vista baby
Den var däremot bra, lättmanövrerad och lät fånga otroligt knivskarpa bilder med naturliga och vackra färger. Den var i tillägg betald sedan många år tillbaka. Jag saknade den inte direkt när jag kom hem, utan det var först när vi efter ett par dagar skulle ut på tur jag hade den borta (som man säger i norrland). Jag letade som jag tror överallt men den stod inte att finna. Jag kontaktade (nåja, sambon hjälpte till) de som vi träffat och frågade. Ingen hade sett min gamla Konica!
Nu har vi varit ute på turer flera gånger och jag blir galen över att inte ha kamera. Bortskämd som jag är så blir det inte detsamma att låna sambons (hon heter Siv och kommer hädanefter på bloggen enbart gå under det namnet). Så i förrgår när hon jobbade så satte jag mig vid datorn. Surfade iväg i cybern och hittade så Canons nya Ixus 960 IS med 12 megapixlar.
Det låter otroligt mycket jämfört med min gamla som hade 5, men jag är ändå skeptisk.
Nu ligger den i alla fall på bänken i köket och låter sig laddas. Kanske blir den en lika kär vän, men som alltid när man mistat något tror man inte helt på at något annat kommer kunna ersätta. Vi får se. I'll be back
Hasta la vista baby
Tisdag
Av en eller annan grund var det första jag kom att tänka på när jag loggade in, saknad av fetisdagsbulle. Det finns inga sådana i Norge. I alla fall inte av det slaget vi har i Sverige. För någon vecka sedan var vi inne i grannbyn, Sandvika, som för övrigt har skandinaviens största shoppingcenter, och tittade efter lite smått och gott.
Döm om min förvåning när sambon plötsligt pekade och frågade om jag var sugen på semla. Såklart jag var. Glad över tillbudet gick vi fram till disken och fick då se.....
Bakom skylten med reklam för "Svensk semla" låg mycket riktigt en vetebulle av precis samma slag som i hemlandet. Men sen då? Jo, norrmän som tycks vara barnsligt förtjusta i vaniljkräm hade helt fräckt skapat sin egendesignade "svenska semla".
Man kapade kort och gott locket och fyllde upp med vanljkräm så det blev fullt. Det var den "semlan"!
För övrigt hann jag bara äta en semla i år. Den intogs hos min dotter Petra när vi var på födelsedags-, julbesök i januari. Jag kan väl tillägga att den smakade just så som en "Svensk semla" ska.
Trots att det inte blev någon semla inne i Sandvika fann vi dock en ny restaurang, ett ställe där man serverade indiska rätter som snabbmat. Starkt, billigt (med norska mått mätt) och gott . Hit återvänder jag igen. Garanterat!
/HerrEriksson
Döm om min förvåning när sambon plötsligt pekade och frågade om jag var sugen på semla. Såklart jag var. Glad över tillbudet gick vi fram till disken och fick då se.....
Bakom skylten med reklam för "Svensk semla" låg mycket riktigt en vetebulle av precis samma slag som i hemlandet. Men sen då? Jo, norrmän som tycks vara barnsligt förtjusta i vaniljkräm hade helt fräckt skapat sin egendesignade "svenska semla".
Man kapade kort och gott locket och fyllde upp med vanljkräm så det blev fullt. Det var den "semlan"!
För övrigt hann jag bara äta en semla i år. Den intogs hos min dotter Petra när vi var på födelsedags-, julbesök i januari. Jag kan väl tillägga att den smakade just så som en "Svensk semla" ska.
Trots att det inte blev någon semla inne i Sandvika fann vi dock en ny restaurang, ett ställe där man serverade indiska rätter som snabbmat. Starkt, billigt (med norska mått mätt) och gott . Hit återvänder jag igen. Garanterat!
/HerrEriksson
Sov du lilla videung...
än så är det vinter! 
Vem minns inte den gama visan av Tegner och Topelius, vi fick sjunga i skolan för 40 år sedan. Den sjungs säkert ännu eftersom vissa saker nog aldrig förändras.
Här i Norge har inte vintern släppt taget ännu, även om det regnade idag. För den som inte varit här ska jag berätta att byn vi bor i, Hønefoss, ligger 6 mil nordväst om Oslo. Det är en liten by (vilket dom flesta byar är här i landet) och om man åker bara ett par kilometer utanför så har man storslagen natur i form av både fjell och fjord.
Det är nog det som är det bästa med att bo och leva här.
Den här tiden på året är det lite speciellt. Det är nästan så man anar krokusen och snödropparna krafsa, strax under det översta jordlagret i sin iver att komma upp. Samtidigt så åker vi ett par km och så har vi bergkedjor där snön ligger, gott och väl över en meter djup.
I går var vi på tur och på en fjällsjö där snön blåst upp i en vall grävde vi ett hål där vi satte oss och läste i varsin bok. Solen, ja den försvann efter en stund men vad gjorde det. Böckerna var bra, kaffet varmt och Sivs hembakade bullar var goda.
Nu hoppas vi på fint väder i morgon. I så fall blir det Norefjell och slalom igen. Vi har lite abstinens eftersom skidåkningen låg nere förra veckan då Norge hade vinterferie.
Vem minns inte den gama visan av Tegner och Topelius, vi fick sjunga i skolan för 40 år sedan. Den sjungs säkert ännu eftersom vissa saker nog aldrig förändras.
Här i Norge har inte vintern släppt taget ännu, även om det regnade idag. För den som inte varit här ska jag berätta att byn vi bor i, Hønefoss, ligger 6 mil nordväst om Oslo. Det är en liten by (vilket dom flesta byar är här i landet) och om man åker bara ett par kilometer utanför så har man storslagen natur i form av både fjell och fjord.
Det är nog det som är det bästa med att bo och leva här.
Den här tiden på året är det lite speciellt. Det är nästan så man anar krokusen och snödropparna krafsa, strax under det översta jordlagret i sin iver att komma upp. Samtidigt så åker vi ett par km och så har vi bergkedjor där snön ligger, gott och väl över en meter djup.
I går var vi på tur och på en fjällsjö där snön blåst upp i en vall grävde vi ett hål där vi satte oss och läste i varsin bok. Solen, ja den försvann efter en stund men vad gjorde det. Böckerna var bra, kaffet varmt och Sivs hembakade bullar var goda.
Nu hoppas vi på fint väder i morgon. I så fall blir det Norefjell och slalom igen. Vi har lite abstinens eftersom skidåkningen låg nere förra veckan då Norge hade vinterferie.
Att blogga, eller inte?
Konnichi wa!
Då alltfler av mina släktingar befinner sig ute i "cybern" och på blogg så tänker jag göra ett försök även jag. Det är väl inget nytt i sig då jag ägnat mig åt en tidig typ av blogg i många år på internet.
Jag var så tidig att ordet blogg inte ännu kommit till Sverige. Trots detta så gick det utmärkt att skriva om det som dök upp för stunden och i tanken. Läsare fanns det gott om av någon märklig anledning. Kanske var det i brist på utbud.
Nu ska jag bestämma vad jag ska använda denna sida till. Ska den vara till släkt och vänner i Sverige, eller ska den vara för "alla och envar". Om den blir för släkt och vänner så blir den lite privat och i det andra alternativet... kanske lite mer åt det samhällskritiska hållet.
Det tål att tänka på över dagen. Jag avrundar som min dotter brukar.
Ciao!
Då alltfler av mina släktingar befinner sig ute i "cybern" och på blogg så tänker jag göra ett försök även jag. Det är väl inget nytt i sig då jag ägnat mig åt en tidig typ av blogg i många år på internet.
Jag var så tidig att ordet blogg inte ännu kommit till Sverige. Trots detta så gick det utmärkt att skriva om det som dök upp för stunden och i tanken. Läsare fanns det gott om av någon märklig anledning. Kanske var det i brist på utbud.
Nu ska jag bestämma vad jag ska använda denna sida till. Ska den vara till släkt och vänner i Sverige, eller ska den vara för "alla och envar". Om den blir för släkt och vänner så blir den lite privat och i det andra alternativet... kanske lite mer åt det samhällskritiska hållet.
Det tål att tänka på över dagen. Jag avrundar som min dotter brukar.
Ciao!
Välkommen till min nya blogg!
Ett vackert sommarminne att börja en alldeles ny blogg med. Paddling, kitesurfing, varm sand, kärlek!
Varmt välkomna!
/Herr Eriksson
Varmt välkomna!
/Herr Eriksson
