Aktivt uteliv

I kväll är det reklamgala på tv. Det är förra årets bäste reklamsnuttar som vinner pris och nu efter ett halvt år i Sverige måste jag nog säga att den norska reklamen generellt är bättre. Mer humor, lite mer sansad och med mer glimt i ögat. Här är två av mina favoriter på länkar nedan.

Netcom

Statoil


Update: Netcom vann årets omrostning och vi sager GRATTIS!

Så är jag i Norge och har avverkat min första natt på jobbet. Stilla och helt okej. Jag var lite rädd för att läkarna hade bytts ut (vilket dom gör två gånger om året) och eftersom jag inte helt var upplagd för de återkommande diskussionerna och meningsutbytena det ger. Som kort förklaring till detta kan jag berätta att nästan alla läkare som kommer ut på sin första praktik ska "lära" de gamla sjuksköterskerna hur saker och ting fungerar. Dom är ju läkare. Det tar mellan två veckor och uppåt innan de fungerar på den nya arbetsplatsen och tyvärr så når en del aldrig dit.

Nu hade jag tur och det är inte förrän i mitten på februari bytet sker. Det var de som nu är inne på slutet av sitt första år och de är väl inne i jobbet och vad som krävs av dom. Det går alltså rätt så fort med det enskilda besöket eller undersökningen.

Färden hit gick bra. Jag hade en ljudbok med mig, Dödergök av Katarina Wennstam. Jag har tidigare rekommenderat en bok av henne, Smuts som handlar om trafficing. Denna bok handlar om kvinnovåld. Den började lite segt, men nu efter halva boken så börjar det sätta sig och jag ser fram emot att resa hem då jag tar den andra halvan av boken.

Väl inne i Norge så blev det riktig vinter. Temperaturen sjönk till minus fyra och sen blev det kallare och kallare. Det blev så kallt att min spolarvätska till slut frös (jag tog en genväg på en bensinstation i Sverige och fyllde bara vatten) vilket innebar att när jag spolade så frös det på rutan och jag hade nästan ingen sikt alls. Jag var då tvungen att sätta på full fläkt och värme upp på framrutan innan jag spolade. Då gick det att torka bort isvattnet.

Nu bar det sig inte bättre än att på infarten till Oslo råkade jag (det var första gången det hände) få is över hela rutan och strax efteråt köra in i en fartkamrera. Jag vet ju att den sitter där, men förvåningen över att all sikt försvann från rutan gjorde att jag helt missade den. Det gjorde karmeran tyvärr inte med mig. En röd blixt och jag visste såklart direkt var som skett. Nu är frågan bara... fotot kommer inte kunna visa ett enda dugg. Vi väntar och ser vad som händer.

Annars är det ett snötvitt och vackert Norge. Det är helt vitt överallt och troligen är det ett par dm snö som kom förra helgen. Ute luktar det vedeldning och sopeldning. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid den (alltför ofta vämjeliga) lukten av (ved)- eldning som hela tiden hänger tungt i luften överallt.

Sivan jobbar dag i morgon och jag tror att vi kommer oss ut på en promenad då. Jag hoppas kunna presentera ett par fina vinterbilder för er då. Speciellt för Petra som sitter i Västervik med vanföringen med gröna gräsmattor-


Fotoboks i Norge

Kläder för tio dagar är packade. Mat är packat i kylväsker och nu är jag färdigäten. Nu ska jag bara packa in i bilen och så iväg. Fredag, det innebär säkert en halvtmmes extratid i bilen. Men det är ok. Den nya motorvägen från Strömstad och helt in till Oslo har ändå gjort det så otroligt mycket lättare att ta sig fram.

Bifogar en bild på den trötta katten från igår kväll.


Desmo the cat slappar medan vi tittar på film

I stället blev det en stilla dag med ärenden och lunch på stan. Det regngråa Västervik är i alla fall varmt, men idag har det återigen fallit lite vått. Inte regn i dess egentliga mening utan bara något som kommer ner. Asfalten som ligger där hela tiden blir fuktig, men inte våt. Vi blir det inte heller, men något är det i alla fall.

Klockan12 idag kom min dotter med bussen från Sörmland. För den som inte vet så är det jobbarvecka från och med i morgon natt och hon har varit snäll och ska titta till katten ett par dagar tills Sivan kommer hem. Den här friperioden har vi både hunnit med Åland och Sälen så Desmo (vår abbysinierkatt) har redan fått sin portion av att vara bortlämnad. Det är skönt att kunna lösa det på detta sätt.

Lunchen intog vi på stan idag och sen har vi varit runt och handlat. Väl hemma så blev det slappa och surfa lite medan vi fikade och pratade. Efter någon timme blev vi så akut trötta så vi behövde sova middag, men eftersom klockan började bli mycket valde vi i stället att gå en långpromenad innan vi började med maten.

Väl hemma snodde jag ihop en pizzadeg och medan den blev klar stekte jag köttfärs som ska med till Norge. Sen gick resten i ett nafs. Petra bakade ut degarna och jag slängde på pålägget. Veggopizza till henne och köttf'ärs och bea till mig. Till dig kära Sivan blir det en bit kvar som jag tar med till Norge.

 
Hembakt pizza och ny film med Leonardo Di Caprio

Årets julklappar till Sivan var lite blandade. En av de saker hon fick var en livräddningslina och eftersom de inte hade den vanliga röda Lundhagslinan trodde jag i min enfald att dom ersatt den med en i alla fall lika bra produkt.

Så var inte fallet. När vi i helgen var ute på havet så passade vår ledare på att träna oss i linkastning och bruk av isdubbar. Det visade sig då att Sivans lina var helt oduglig. Dels så gick det bara i första försöket att kasta ut den ca 15 meter. Sedan var det stopp. Vad som sedan hände var att linan trasslade sig och blev t o m knutar. Något det såklart inte ska bli om man mot förmodan missar första kastet. Det får inte vara kört då.

Det som sedan dessutom (som om inte det tidigare var nog)  var att linans förvaringspåse inte gled på isen. Du kastar linan med ett underhandskast och i stället för att kasta upp och ända fram så kastar du med kraft och längs med isen och låter den därmed glida ner till den hjälpbehövande.

Sivans lina gled bara på ren kraft. När kraften i kastet avtog stannade linan. Den var som ett fint sandpapper på den vattenvåta isen. Kanske att den fungerat på en torr is, men sådan är som alla vet isen sällan här.

Idag ska jag åka till sportaffären för att byta produkten. Hur det går kommer det säkert en rad om här....


Livräddningslina av det dåliga slaget

UPDATE:

Team sportia tog utan problem emot linan. Mannen jag pratade med lyssnade till mina klagomål och skulle ta med dessa till leverantören. Dessutom var det inte problem när det gälde återköp. Valfritt om jag ville ha pengarna tillbaka eller tillgodokvitto.

Det är skönt med den sortens butiker!

Idag när skridskoturen var avslutad blev jag med en av våra kamrater hem. Han hade lite problem med sin dator som var nyinköpt. Det var både ett och annat med bl a mailboxen som inte var som det ska och jag lovade att jag skulle titta och se om det var något jag kunde lösa. Som tur var så kunde jag det.

Medan jag satt på övervånngen ordnade vår skridskokompis snabbt i ordning potatis, köätt, sås och äppelmos till middag. Toppengott. Men grejen var den att det blev efterrätt också. Ostkaka med hallonsylt och grädde. Efter det blev jag bjuden på kaffe och chokladkaka. Så gott och så lyxigt.

Dessutom fick jag en burk hemlagad honung som jag ser fram emot att äta upp....


Frödinge ostkaka

Idag begav vi oss återigen upp mot trakterna av Överrum. Det var sjön Tynn som var målet och vi räknade med att få omkring 3 mils fin skridskoåkning. Säg nu det som blir som tänkt?

Isarna som igår var glatta och fina undantaget små partier av mjukare is var idag precis tvärtom. Det som i går/i natt kom ner som underkylt regn hade frusit fast på ytan och gjorde den skrivlig och betydligt mer tung att åka på än i går.

Nu var det dock inte värre än att vi satte av ut på sjön. Vi åkte tvärs över för att sedan ha tänkt att åka runt i högervarv. Vi kom bara fem km innan det började knaka och det visade sig vara så tunnt (tynnt som det heter på norska :-)) att det inte gick att fortsätta. Här fick vi ge oss och insåg att det vatten som vi trodde låg på vattnet helt enkelt var öppet.

Så vi vände och åkte tillbaka och sammanslaget blev turen ca 12 km.

Vi valde då att ta bilen och fortsätta till Odensvi och Kyrksjön. Vi klev på vid badet och åkte runt halva sjön innan vi stoppade vid ett av Tjustledens vindsskydd. Vi fann turligt nog ett par fina granar som hade gott om torra kvistar och som kunde användas till brasan. Korven (ny sort för dagen) var som alltid toppengod och kaffet  likaså. Tänk att jag inte tröttnar!

Efter maten tog vi den sista biten runt sjön och stannade för att tittapå Odensviholm, herrgården från 1785, som ligger nere vid sjöns norra strand. Den som är intresserad rekommenderar jag att slå på Odensvi på internet. Det är en mycket gammal bygd med massor av spännande historia.

När den här turen var avklarad stod Gps:en på lite över två mil. En fin dagstur sammanfattade vi innan vi vände åter mot Västervik.


Tynn, med tynn is. I bakgrunden ser man det öppna mittpartiet på sjön


På kyrksjöns strand stoppade vi vid vindskyddet och grillade


Lite granris på toppen håller värmen kvar i botten så det tar sig


Odensviholm invid Kyrksjön

Det trista grå har på något sätt kopplat greppet över kommunen. Det är tre, fyra, fem grader varmt och det kommer ner något som varken är regn eller snö. Idag valde jag att sticka ut med "grabbarna" på sjön utan Sivan eftersom hon skulle åka och jobba.

Turen började på Vrången vid Överrum och så gjorde vi tre sjöar efter varandra med en kort promenad mellan dessa. Det var hård och fin is med något lite vatten på. Vid övergången till St Vrången lyckades en av våra deltagare nästan snubbla i vattnet från en  brygga, men klarade sig genom att i stället tappa sin skridsko som på ett förargligt sätt sakta sjönk mot botten. Efter en halvtimmes fiskande fick vi ge upp och han med skridskon fick snällt vänta på oss medan vi tog rundturen kring sjöarna.

Trist, men så blir det när man har åkt långt. Dessutom, tänk så mycket värre det kunde ha varit. Nu var det ju ändock bara en skridsko för någon tusenlapp.


Liten bro vid Brotorp utefter Tjustleden

Desmo, vår vanföringskatt har åter varit på kattpensionat. Det går helt fin, men när han sedan kommer hem så är han så kelig att det inte finns någon gräns. Likaså är han (som alltid annars är på farten) ytterst ovillig att gå ut. Han är på och kring oss hela tiden och igår när jag satt vid köksbordet, djupt koncentrerad på att lasta in kartorna i min fina gps var han hela tiden med. Stod han inte och skulle bli klappad, eller låg i knäet så satt han eller låg och tittade utn genom fönstret.

Men det är klart, efter ett antal timmar så blir även en liten katt trött och somnar.



Ligger och kollar in skatorna i trädgården


Så trött, så trött


Kryper ihop och sover de dödas kattsömn :-)

Så kom vi då äntligen iväg ut på isen igen efter en veckas uppehåll. Denna gång var det havsis som gällde och jag måste nog erkänna att jag var skeptisk till havsåkning då det både regnat och blåst förfärligt under ett par dagar.

Väl där så visade det sig vara betydligt bättre än befarat. Isen var i alla fall mer än tio cm och trots den del vatten på isen var det på många ställen toppenis. Vi höll oss i viken kring Almvik eftersom det var öppet bara en liten bit strax utanför. En av deltagarna lyckades köra igenom dubbelis och for på mage i tio cm vatten. Stackaren hann glida ganska långt innan det stoppade. Dagen bjöd också på en hel del övningar såsom kast med livlina, dubbar, livräddning och en massa fina tips om isar.

Efter någon mil var vi tillbaka där vi stoppade och därmed bestämde vioss för att åka ut till sjön Hjorten och ta en tur för att stanna vid ett eller annat fint ställe och grilla ett par korvar.Här var isen ännu tjockare med mindre vatten och dessutom så mycket finare.  Vi åkte därför ett varv runt sjön efter maten och därmed hade vi gjort närmare två och en halv mil och var rätt så nöjda. Vi styrde hemåt och har vi tur blir det ytterligare en tur eller två i veckan innan det på fredag är dags att åka och jobba igen. 



Havsisen vid Almvik, en mil utanför Västervik


HerrE poserar på havsisen


Sivan blåser och till slut har vi en väldigt fin brasa att grilla vid

Så samlas vi vid bron och mäter isen.... 3 cm


Sivan skrinnar hemåt på sjön hjorten

Igår var det tänkt att vi skulle varit på sjön, men klockan åtta fick vi ett sms där det stod att det var inställt. När vi stod upp så visade det sig att det blåste och regnade något förfärligt.

I stället blev det en innedag. Vi ordnade på kontoret och fixade med lite allt möligt. Sivan bloggade och jag ägnade precis hela eftermiddagen och kvällen till att programera vår nya leksak, gpsen. Vi hann dessutom med att sova middag på soffan. Det sker inte så ofta.

Nu bär det i alla fall ut på sjön. Gpsen är klar och den ska provas när vi ändå är ute. Det låster som det blir Almvik, någon mil ovanför Västervik och det innebär alltså havsis. Spännande.


Våffler till lunch, mina med sylt, Sivans med brunost

Denna fick jag av Sivan i julklapp. En handburen gps som ska hjälpa oss både när vi är till lands och till sjöss. Den kan hjälpa oss att hita hem, läsa in hur långt vi farit och hur långt över havet vi befinner oss. Speciellt när vi sitter i kajaken. Höga vågor är lika med högt över havet, lite vågor lågt över havet är tanken. Nu ska  jag bara försöka få ordning på kartor och waypoints och en hel massa uttryck jag inte har en aning om. Det ska bli pännande att prova.

Premiär blir i morgon på skridskoturen...

När vi i söndags var nästan framme i Nyköping, dvs hade åkt typ 18 mil kom jag av en eller annan anledning att tänka på takboxen. Nästa steg gav en fasansfull tanke. Nyckeln!  När takboxen köptes fick Sivan en nyckel och jag tog den andra. Var hon gjorde av sin, det vet vi inte. Min sitter på min nyckelknippa. Det var bara det att nu satt vi i Sivans bil och min bilnyckelknippa låg kvar hemma. Sivans nyckel då? Nej, den var borta!

Nu skulle vi stanna i Nyköping och hämta up ungdomarna med en massa väskor. Skulle vi vända  och hämta nyckeln? Nej, det var uteslutet. Så vad göra?Jo, vi tog vägen förbi Flen och föräldrahemmet. Min far var inte hemma, men det var däremot hans verktygslåda. En stor mejsel, en ännu större hammare och en rulle silvertejp räddade denna resa. Ett par kraftiga slag med en mejsel och hammare rätt in i låset fick altt att sprängas. Sen var det bara att dra bort hela anordningen och låna ett par varv med  silvertejp runt hela takboxen och så for vi.

Mot Sälen, och det fungerade förträffligt.


 
Silvertejp byttes mot spännband på hemresan


En extra tejp över det tidigare låset

Igår när vi åkte hem från Sälen slumpade det sig så att vid tvåtiden då vi blev akut hungriga, just då dök det upp en liten märklig restaurang/pizzeria. Den låg just där,när hungern slog till och precis efter att jag lovat att stoppa på det första stället som i alla fall inte såg helt jäkligt ut.

Denna restaurang låg exakt på gränsen för vad som kunde passare som acceptabelt eftersom alla var överens om att pizza dög till lunch. Nu visade det sig att dom även hade a la carté, kebab och lite allt möjligt att välja på.

Väl inne så blev jag lite missmodig för inredningen var av det trista, enka och lite uppgivna slaget. Det kändes som att sitta i en billig pizzeriabarack och äta. Hur som helst så beställde hela sällskapet pizza och efter en massa språkliga? förvirringar blev det så beställt. God sallad och härlig dressing bjöds. Iskall Cola och sålångt helt var allt okej.

C och jag hade beställt halvt inbakade pizzor och tjejerna varsin liten vanligt rund. Så kom dom in. Våra inbakade såg otroligt märkliga ut och när sedan de andra två pizzorna kom funderade vi på om dom beställt den amerikanska varianten eftersom dom var så tjocka. Nu gjorde inte det ett enda dugg eftersom det troligen var de godaste pizzor jag ätit. Både Sivans och  min får en hög femma av fem möjliga.

Petra och C då? Jo de var mer eller mindre lika nöjda dom. Så har ni vägarna förbi Ludvika, stoppa då vid Rossa, camping, bar, pizzeria och pub. Jag lovar att du inte blir besviken..


Sivans pizza, Garlic lovers

Nu är det snart kvällsmat. Potatis och morotsklyftor, bea och vitlök-o chilikryddad helstekt fläskfilé. Till det ett glas rött. Sedan packar vi för skridskor i morgon. Det blir havet vilket ska bli spännande. Vi hörs efter det...

 
Rossa, bara ett par km norr om Ludvika

Så är fukosten avklarad och bara städningen återstår. Alla är lite trötta och har ont både här och där. I huvudsak muskelvärk.

Precis som det ska vara efter ett par dagars skidåkning. Jag tror i alla fall att alla är mycket nöjda.

Vädret idag är någon minus, inget snöfall och heller ingen blåst så här långt. Vi hoppas de som blir kvar veckan ut får en fin dag med härlig skidåkning.....

Summering av Sälen kommer i morgon


Vy från frukostbordet

Dagen idag var vädermässigt som tidigare. Möjligen att det båste ännu kraftigare idag, men med både huvor som täckte ansiktet och halskragar så var det inga problem. Aktiviteterna var olika för oss alla. Sivan stack iväg till Lindvallen för att på egen hand utforska backarna där. Petra ägnade sig åt fart och teknikträning i de måttliga backarna. C hade också fart och teknikträning, fast i den stora backen för det vidaregående.

Själv hade jag bestämt mig för att prova snowboard. Tuff i trynet så lovade jag Sivan att jag skulle kunna åka nerför backen när hon kom tillbaka. Nu är kroppen öm. En handled är besvärlig och en axel fick sig en farlig smäll på slutet.

En sak är i alla fall säker: Det var kul och nästa vintergrej som inköps är nog en snowboard.

Här lite bilder....


På väg i ett tidigt åk


Tuffar sig ganska fort


Så faller man pladask såklart


Stilstudie på HerrE junior, dvs P3


Sivan med "barnen" i bakgrunden


Blåimmen över dalen


Samma blåtimme påväg hem till stugan

Så har vi åter lagt en dag bakom oss. Denna dag, precis som igår har gått i grått. Det har snöat och snöat. Det har formligen vräkt ner och till det har det blåst. Kraftiga vindar som tvingat oss att använda balaclavas som täckt hela ansiktet. Till det har vi haft hjälmar och skidglasögon så ingen hud överhuvudtaget varit direkt utsatt för vinden och snön. Faktiskt rätt så skönt. 


Snögubbens topprestaurang vid Lindvallen

Vi åkte direkt  bort och tog transportliften till Lindvallen. Där var det betydligt större och blåste om möjligt ändå mer. Det var så dålig sikt att det inte gick att se mer än 20 meter vllket förtog lite av glädjen eftersom man inte hade en aning om vad det var för backe man befann sig i. Vi valde därför att ganska tidigt ta lunch uppe på Topprestaurangen. C och jag åt gulasch och P och Sivan åt annat, mindre, både gott och nyttigt. Efter maten hade vinden ökta ytterligare och vi valde därför att sätta kosan åter mot Högfjället.


C och Petra påväg utför

Väl hemma igen så visade det sig att det blåst igen i backarna även där och det var tungt och svårt att åka. Sammanagt var vi kanske 8 stycken som åkte i backarna. Strax efter klockan tre var vi så trötta att vi gav upp och åkte hem och fikade.


Igensnöat överallt

Nu till kvällen var vi varit på promenad. Vi har handlat och ätit. Vi har spelat yatzy och druckit vin och nu väntar vi på kvällen så vi kan sova. Kropparna är trötta och musklerna ömma. Det gäller samtliga.


Sivan, min vän, utanför stugan

I morgon ska Petra och jag bege oss till de lite lugnare backarna. Hon ska fartträna och jag ska lära mig åka snowboard. Jag har gett mig tusan på att klara backen utan att ramla innan kvällen kommer. Det blir något att bita i.....

Snöfall påväg hem från butiken

Dag två och vädret är som igår. Lite grått och det snöar i massor. Plogbilen har nu hållit på i flera timmar med det verkar nstan tröstlöst. Vi har avslutat frukosten och ska snart bege oss ut. En del av oss är lite justerade i kroppen efter diverse fall men lite rörelse gör nog att gruppen om en timme är i full fart.

Dagen idag är planerad  för lätt åkning här i högflääslbackarna som uppvärmning för att sedan bege oss med transportlift mot Lindvallen där vi lite löst pratat om att inta lunch på topprestaurangen. Är vädret okej blir det säkert ett par turer i backarna där inna vi vänder näsan hemåt för lite samkväm. Igår var det bastu med snörull i de två dm mjuka nysnö som landat på altanen. Vi får se om det upprepas till kvällen.

För övrigt är det mat och dryck och slappande som gäller. Det är ferie....


Vy från frukostbordet

Nååå? Vad tyckte ni? Efter en lite trevande och försiktig inledning var han så igång, fast i Sverige denna gång.

Jag som följt honom i Norge under ett par säsonger såg det nervösa och lite spända till en början. Men eftersom tiden gick och intervjuerna kom igång så slappnade han av. Till och med så han glömde bort många av de svenska orden han inledningsvis använde. Jan måste nog säga att det flöt bättre på klingande norsk.

Jag tycker det var lite synd att de textade eftersom han försökte använda de svenska orden som skiljer sig från de norska. Men det är en bisak. Det viktiga var att jag tyckte han nådde sina gäster på precis samma fina sätt som  han gjorde under sin period i Norge. Gästerna i focus och att han har en avslappnad roll som programledare.

Jag gillar också sättet att låta gästerna sitta kvar och att dom får möjlighet att ge sig in i samtalet med nästa gäst som kommer.

Gästerna då? Ari Behn kunde nog uppfattas lite förvirrande för den som inte följer med i norska tidningar om vad denna sak hanlar om, men hade det varit i Norge hade det varit hett förstasidestoff att ha honom med i studion. Paret Person Sten levererade ungefär vad man kunde förvänta sig och Kristna Lugn blir bara lättsammare för var år och ingen skrattar så gott åt hennes torra humor som hon själv.

Hur som helst så ser jag redan fram emot nästa fredag med Skvaland.Norge kan bara avundas!

Så var maten för de närmsta dagarna klar. Dottern är vegetarian och det kan man se som en utmaning. Alltså blir det i huvudsak bara grön kost denna vecka och jag har ingen lust att använda kötterstättningsproduker.

Menyn blir tacopaj för köttätare, ostpaj, grönsakspaj, kycklingpaj, grönsakscarbonara, potatislåda, potatis och purjolössoppa, grönsakslasagne och så räknar jag kallt med att det blr en pizzakväll och säkert en lunch med varma smörgåsar.

Det ska bli kul att se vad dottern tycker om detta. Troligen måste C och jag äta lite korv i veckan för att tillgodose vårt manliga behov av kolhydrater....


Pajer till alla smakriktningar


Potatislåda och grönsakslasagne


Nu önskar vi bara fina backar, lagom temperatur (det var minus 10 i förrgår, men är utlovat varmare) och ett par dagar med hygglig skidåkning, trevligt sällskap och god öl.

Dagliga rapporter kommer :-)

Äntligen fick vi till kombinationen bra is, lagom kallt och ledig. Det innebar att jag valde att sticka ut med Friluftsfrämjandet Västervik på en härlig dag på Vångaren. Gruppen bestod av ca 14 personer och vi delade in oss i två grupper. Den ena som gillade att åka fort och den andra som ville njuta av naturen, isen och sällskapet.

Det var lite vind till en början, men efter lunch ökade den alltmer. Dock utan natt ställa till problem. Vår grupp tog ett och ett halvt varv runt sjön, vilket borde motsvara en sträcka på 2,5 mil eller strax där över. Precis lagom för ett par otränade höfter.

Till lunch åt vi precis som vanligt grillad korv med bröd och precis som vanligt var det lika gott som alltid.


Nu återstår lite matlagning innan tidig kväll tar vid. Klockan 06 i morgon går bilen mot Nyköping för att hämta upp dotter med pojkvän och därefter styr vi kosan mot Sälenfjällen och några dagars härlig skidåknng. Det glädjer vi oss till av många anledningar.


Herr E innan maten


Så tar vi på skridskorna efter maten


Så bär det iväg på ytterligare ett varv

Jag har alltid varit kvällspigg och gärna varit uppe till långt efter midnatt. Grejen är den att jag heller inte är speciellt morgontrött. Får jag mina 6 timmar är det okej. Men sedan en månad eller två har något hänt och kanske det beror på de långa arbetssperioder jag haft de sista gångerna med upp till 16 nätter i ett sträck, eller så är det en åldersgrej.

Nu är jag i stället en rktigt kvällstött typ och tvingas erkänna att jag flera gånger den senaste veckan suttit och somnat i soffan. Jag kämpar på och får det oftast att fungera fram till halv elva, elva och så stupar jag i säng. En kort, snabb kyss när Sivan kommer och sedan sover jag tungt. Ja till och med så tungt så jag snarkar.

Sen vaknar jag ofelbart klockan två, fyra och klockan halv sju. Då är jag som regel färdigsoven och klar att möta dagen. Min dag börjar oftast vid sju och sedan, vid nio, ja då brukar jag väcka Sivan, min kamrat.

Idag ska vi fixa inför skidresan. I morgon planerar vi långärdsskridskor på en eller annan sjö, heldag med grllning. Sedan åker vi till Sälen klockan 06 på söndag. Det glädjer vi oss till och ser fram emot!

Sedan en tid tillbaka har vi bestämt att vi ska åka och handla någonstans. Från Västervik åker man oftast till Linköping eller någon gång til Kalmar. Sällan till Norrköping vilket vi nu valde att göra. Det är bara milen längre och bra väg så det går på ett ut.


Spårvagn 3 till klockaretorpet

För den som inte varit inne i Dominogallerian kan jag bara kort berätta att den består av 5 eller 6 stora huskomplex som man går igenom. Ibland i två etage. Här finns det mesta av små kläd- och skobutiker. De vanligaste såsom Bikbok, Indiska, Hennes, Triumph, Flash osv.


Glitter och glitter, här vid Eurosko

Det var fortfarande en del extrapriser, även om mycket  var urplockat. Likaså var det en del av butikerna som hade valt att hänga fram sådant som inte gått att sälja under året, vilket såg både billigt och oattraktivt ut. De butikerna var genomgående också de som hade minst att titta på.

Vi hann halvvägs innan hungern slog till. Istanbul grill och kebab frestade oss med pommes och revbensspjäll, eller som i Sivans fall, kycklinghalva. God grillad mat, fastfood till bra priser och väl tilltagna portioner, men förvånande nog inget grönt till.
Efter den laddningen av energi orkade vi ta oss an den sista delen av centrat och fann ytterligare något att fylla påsar med.


Istanbul grill & Kebab sålde gott grillat

När klockan sedan blev sen eftermiddag var vi trötta. Vi hade en halvtimme kvar på parkeringstiden och den använde vi på Lindahls kafé. Kaffe, te och nybakad semla. Dom frågade om vi ville ha en liten eller stor och turligt nog sade vi liten. Den såg ut precis som vanligt och jag undrar i mitt stilla sinne hur stor den stora var.


Årets första semla, toppengott

I går lämnade vi Västervik och satte kurs mot storstaden. Det var Norrköping som var målet för vår resa då jag sedan tidigare visste att dom har ett stort köpcenter mitt i stan. Det var kläder och skor vi var ute efter och trodde oss kunna finna det vi sökte där.

Sagt och gjort. Dagen bjöd på finväder och vi gick runt och tittade i dom olika butikerna. Timmarna gick och till slut började naturlagarna göra sig påminda hos både Sivan och mig. Det blev en hel del letande innan vi tillslut fann en toalett. Det var den enda vi fann på alla de 6 stora gallerierna och på äkta svenska manér skulle vi lätta på börsen här. Tänk att i ett så stort komplex som rymmer så mycket lyx och flärd inte kan ha ordentligt med toaletter. Att den enda som vi fann låg uppe i andraetaget är väl lika illa det.

Men det allra värsta är väl att man slåss med näbbar och klor om att få oss som mat och kaffegäster, men när det sedan ska ut då är vi inte längre intressanta. Nej snarare tvärt om och vi ska avkrävas på ytterligare pengar för det vi stoppat i oss i centrat.

Norrköping slår nog rekordet så här långt. Till och med McDonalds hade myntautomat på dörren.


Irriterande myntbox till toalett

Så var helgens cruise till Åland över. Hemma i Västervik, lite trötta, sega men mätta och belåtna.
Vår tur gick med Hallens buss och eftersom vi var först ut att beställa så fick vi plats i buss ett av åtta (vi var fyrahundra glada Västerviksbor). Den bussen var bara dryga veckan gammal så vi åkte verkligen komfortabelt de dryga 30 mlen upp till Stockholm.

Efter ett kort stopp för mat och bensträckare i Stavsjö var vi mätta och på gång igen. Dryga timmen senare var vi i Stockholm och framme vid Birka Paradise som var "vår" båt denna gång.

Snittåldern var som  vi väntat hög, väldigt hög och för ovanlighetens skull var det väldigt många kostymer med innehåll med. Jag har aldrig åkt med denna båt, men det visade sig att den var väldigt fin. Hytterna var ljusa och med stora fönster och båten för övrigt var också väldigt fräsch. Det enda var att matutbudet kanske var lite enahanda och att middagsbuffén (även frukosten så det var nog en dålig planlösning) var otroligt dåligt organiserad trång och rörig.

Mätta blev vi dock och vin fick vi. Detta toppades med intensiv dans framåt småtimmarna. Det var så att Sivan blev förvånad, men helt inne på att det var något vi skulle fortsätta med. Natten var stilla då vi sov i Mariehamn och vi kunde (efter att jag fått dra en del i henne) gå upp och äta frukost vid halv nio. Därefter var det godnatt för Sivan som sov ett par timmar (säkert under inverkan av sin åksjuketablett).  Sen avslutade vi vår resa med tafree, mer dans och sen mat.

En trevlig tur till ett fantastiskt pris. Gott arrangerat av Hallens buss.

Vi säger tack och återkommer säkert för ny tur vid annat tillfälle.

HerrE och Sivan



HerrE bjuder på vin innan maten


Det vanns en del pengar, vilka såklart raskt spelades bort

För ca två år sedan gkck det en programserie på NRK i Norge som hette förstoch sist. Den uppmärksamme tv-tittaren minns att vissa avsnitt även sändes i Sverige. Programledaren heter Fredrik Skavland och var/är en osedvanligt hygglig typ. Han hade alla möjliga intressanda och kända gäster. Både nationella, men även internationella med i programet. Alla fick göra sig hörda och i samtalet som pågick fick de gamla gästerna vara kvar medan nästa kom in. Ofta kunde vara både 3-4 gäster samtidigt.

En annan faktor till succen var säkert herr Skavlands intervjuteknik, eller sa vi säga sätt att bemöta gästerna. För det var just det att många gånger kändes det mer som ett smatal än en intervju. Trots detta (eller kanske på grund av) så tgs det många gånger upp frågor som var brännande och ibland känsliga.

Skavland som har en väldigt lågmäld profil fick på det sätter fram gästerna som huvudpersoner medan han själv bara var den som lotsade oss genom programet. Nu har ha sedan en tid varit i Sverige och har här fått ett erbjudande om ett nytt och eget intervjuprogram i samma stil, något som jag ser fram emot. Startdatum r fredag.

God dag

För någon månad  sedan fann Sivan och jag en kryssning i vår lokala tidning. Det var Hallens buss som  arrangerade resa till Åland med Birka Paradise. Som två pensionärer reser vi därför ivag idag och kommer hem i morgon. Handla sprit? Nja, någon liten flaska och kanske en låda öl. Vi tänker oss mer äta gott och dricka på plats. Och vem vet? Kanske men träffar en  hel hög trevliga människor på turen? Och Sivan såklart. Hon vill säkert dansa :-)

Jag sitter och väntar på att ugnen ska bli varm och passar på att titta på lite gamla kort från Norge. Jag fann då detta som togs för tre år sedan. En riktigt varm och vacker sommardag i grannkommunen. Vilken utsikt!


Heldagsutflykt på Gyrihaugen och Migatjärn i Norge

Nu när Sivan har varit borta har vi fått oss en liten vana här hemma. Desmo har sin beundrarinna i grannkatten och nu när han kom hem så tog det nästan ett dygn innan hon fattade att han var tillbaka. Men när det väl gått upp för henne så är hon en trogen gäst här i huset. Hon började nog tidigt komma eftersom hon är väldgt matglad och det ofta fanns lite på golvet. Hon till och med gck i brödpåsen på bänken.

Nu har vi dock lärt oss och hon får ingenting eftersom vi inte vill ha henne här hela tiden. Men nog är hon rätt så charmig när hon som både igår och idag kommer direkt hemifrån sig, hoppar upp i vårt köksfönster och visar att hon vill in. Väl inne så har hon bara hämtat Desmo, hälsar genom att snusa lite på hans mingipa och efter det har dom stuckit ut för att upptäcka ett eller annat på katters vis.

Under veckan det har varit kallt har hon kommit in både på för- och eftermiddag för att, vad jag tror, njuta värmen och sova lite grann. Då ligger hon oftast på stolen bredvid mig, under köksbordet, eller på en av stolarna påkontoret där det är lite lugnare.

Igår fick vi dock ytterligare besök. En rödrosa bondkatt som vari här flera gånger för att hälsa på Desmo. Dom gå bra samman dom också, även om dom inte verkar vara erotiskt attraherade av varandra. Vesle Fröken som vi kallar grannkatta tycks också gå bra ihop med denna och dom var visst mer samman innan Desmo dök upp på spelplanen. Det hela är lite märkligt eftersom katter i grunden är ensamdjur och inte lever i flock.


Som ett syföreningsmöte fast med katter på vår altan


Desmo tappar snabbt intresset för tjejerna och går sin väg

När jag gjort klart mina ärenden på stan gick jag hemåt. Solen lyste så vackert över Gamlebyviken och fåglarna som nu får trängas borta i hamnen förde ett himla liv. Det var gott om folk som tog sig en tur i det varma vädret.



Unos torn uppe på Kulbacken i Västervik


Ett vackert uthus utefter strandpromenaden


Söderläge på andra sidan viken, Piperskärr

För någon månad sedan var Sivan och jag på stan. Det regnade och var ett förfärligt väder och vi beslutade oss därför att ta bussen hem (vi hade som vanligt gått ner). Klockan var en bit på eftermiddagen och där vi satt kände vi plötsligt lukten. Sprit. Inte den gamla fyllan utan mer den färska av någon som alldeles nyligen fyllt munnen med en riktig klonk vodka eller renat och sedan svalt. Vi tittade på varandra, nickade och såg oss omkring.

Det var bara kvinnor som satt runt omkring oss och vem den stackaren var som var tvungen (av ett eller annat skäl) att ta sig en rejäl klunk starksprit innan (eller på) bussturen fick vi aldrig veta.

Idag när jag skulle ner på stan tog jag också bussen. Klockan var halv elva och på den korta turen var det två män sok klev på och luktade precis likadant. Den ena mannen syntes det på att han var väldigt sliten medan den andra var helt ung och såg relativt ordningsam ut.

Helgen börjar tidigt. Det är inte så lätt!

Jag berättade för något år sedan om min trevlige frisör i Norge. En kurdisk man som till det makalösa priset 150 kronor klppte jättebra. Den enda nackdelen (möjligen och kanske därav det låga priset) var att han inte klippte som jag ville. Han log ooch nickade och så klippte han precis som han ville själv.  Inte dåligt på något sätt, bara lite för långt. Sade man sedan att det skulle vara kortare log han och så klippte han i luften ett par minuter för att sedan fråga om det var bra.

Det var det!

När vi sedan flyttat blev det återigen dags att finna en frisör Det är inte det lättaste om man som jag är lite snål. Jag räknade en gång hos Femina i Norge att det tog 6 minuter att klippa mitt hår. Större delen med maskin och sedan stod hon och klippte lite i luften för att få tiden att gå. Det kostade 360 NOK. Inget som jag har lust att lägga pengar på. Tänk vilken timmpenning. Det borde få en eller annan som sysslar med olaglig verksamhet att tänka om. Kanske bli frisör.

Nåväl. Här i staden finns två frisörer och jag har varit hos båda. Priset? 240 kronor som av en slump hos bägge. Den första jag var hos vara bara sådär, även om han var en hygglig prick. Den andra var bra på att klippa, men ingen hygglig prick. Nej han är sur och lite omedgörlig. Har aldrig tid, vare sig det är kunder i salongen eller inte. Det blir i så fall ett nja, kom tillbaka om en kvart, tjugo minuter så får vi se om det går. Han har dessutom så höga tankar om sig själv så han hävdar att han lärt upp stadens samtliga dem och herrfrisörer. Är det möjligt?

En sak har dok alla frisörer gemensamt. Dom tycks alla arbeta efter att kunden har alltid fel och så klipper dom som de själva tycker är rätt och snyggt...

Klippa sig måste man dock, eller?

Dagens promenad genomfördes i gråväder. Det blåste ganska friskt, men med rejält med kläder så tänkte jag bege mig ner till Gamlebyviken för att kika lite på isen. Det var bitande kallt, men efter någonb halvtimme hade jag fått upp både farten och värmen.


Gråväder vid den gamla kyrkogården vid Gamlebyvikens kant


Isen har lagt sig, men folk varnar för att ge sig ut


Sommarens badplats är nu kall och tom

Som ett litet led i beskrivelsen av det land jag inte kan  bo i, men sedan ett antal år nu arbetar i kommer här nästa berättelse om norska system. Denna gång är det det statliga Telenor och mitt kontantkort som ständigt är tomt som berättelsen handlar om.

Vi kan börja historien  när jag plötsligt inser att mitt kontantkort nästan alltid är slut, trots att jag inte använde telefonen.

Det var först under våren 2008 jag först förde det på tal med Sivan. Jag fyllde på, ringde ingenting och fick meddelanden om att pengarna var slut. När jag sedan loggade in på Telenors hemsida var det märkliga sms och kostnader till sifferkombinationer på mitt konto som inte sade mig ett dugg. Dock rann det ut i sanden då vi plötsligt stod inför Sverigeflytt och det var först nu när min arbetsgivare klagade som jag tog tag i saken igen.

I början på november fyllde jag mitt kort med en testsumma om 100 kronor. I december var det 25 kronor kvar och det utan att jag ringt ett enda samtal eller sänt ett sms. På internet fann jag att ett antal sms stod upptagna, men det stämde inte så nu ringde vi. Det var Sivan som gav sig i kast med telefonköer och ointresserade Telenormedarbetare. Där hävdade dom att jag hade använt en eller annan tjänst som t ex beställt något över telefonen och att jag därmed anslutit mig till en smstjänst. I och med det så fick jag också betala det den firman (eller vad det nu var) smsade till mig. 

Det var ett märkligt system tyckte vi, för om dom då skulle sända mig 100 sms per dygn skulle inte min lön räcka till. Telenor menade att det inte var deras bekymmer och att jag nog borde ha läst villkoren lite bätre. Det har jag gjort nu, men kan ingenstans hitta något som säger att jag ska betala om någon smsar mig.

Likaså hade Telenor sänt mig ett erbjudande om billigare sms. Jag hade troligen inte tackat nej och därmed accepterat ett slavkontrakt där jag skulle betala 99 öre om dagen för att få den billigare taxan. Så för min del innebar det att jag betalade extra för att inte smsa och dessutom öppnades botten i mitt telefonkonto var gång jag fick ett sms från något företag jag inte visste vad det var. Dessutom fanns det ytterligare en härlig grej i detta. Jag mottog just inga sms, även om telefonen pep någongång ibland.

Nu fick vi ringa igen och ville veta hur vi skulle få stopp på detta och Telenor stoppade omedelbart sitt för mig dyra "billighetserbjudande" men de kunde inte svara på vem som sände mig sms som kostade 29 kronor stycket. Jag fick däremot erbjudande att få kopia på trafiken hemsänd till min adress, vilket jag då fick säga ja till.

Så kom brevet i förrgår. Det visade sig till slut  (dom framstod inte med namn såklart utan det fick jag finna själv) att det var ett mailföretag liknande hotmail som sände meddelanden till min Jag hade för många år sedan skaffat ett epostkonto där (E-post.no) och inte använt det överhuvudtaget. Troligen lade jag in telefonnummer i användaruppgifterna och därmed var det fritt fram. Inte mycket att säga om det, men att Telenor tar betalt och dessutom 29 kronor för att någon ska sända sms till mig. Det kan bara hända här.

Nu ska jag samla kraft och sedan ska jag skriva till norskt förbrukarråd eftersom detta troligen är väldigt fina pengar för telebolaget och som flertalet kunder inte har en aning om. Jag fick slå på 1963 Vianett på internet för att få veta vad det rörde sig om. Här gick det också att spärra telefonen för en mängd olika företag som med hjälp av Telenors goda samvete pumpar oss på pengar.

Så har vi nog för stunden bara två historier kvar om norska företag och myndigheter. Det är om elverket och om Canal Digital, men det tar vi en annan dag.....

Skriet av Edvard Munch 1893, av många ansedd som det förnämsta

Som de flesta av mina läsare vet så ger jag inte mycket för norsk byråkrati eller administration. Den påminner mig om ett gäng barnungar som utan någon som helst kompetens ska sätta sig och instifta regler och förordningar. Den kännetecknas av okunskap, förvirring, inkonsekvens och dålig arbetsmoral.

Ett exempel var när man för två veckor sedan hade en hög statlig tjänst ute på annons.Den som fick tjänsten var långt, långt efter sista ansökningsdag inne med sin ansökan. Han hade sökt en liknande tjänst i en annan del av landet tidigare och blev nu ombedd av någon att söka.

Så han gjorde det och fick jobbet. Trots som sagt att de andra sökandena var gott och väl kompetenta och dessutom hade levererat sin ansökningar i tid. Vad som blir ännu bättre är när norges stadsminister i radio och tv går ut och försvarar saken. Han menar att kompetensen inte är hans sak, men att ALLA vet att sista ansökningsdag inte har någn som helst betydelse!

Vad som fått mig att gå igång idag är att jag skulle beställa skattekort. Det är nämligen så att i byråkratins förlovade himmelrike (Norge) måste man göra det varje år och leverera det till sin arbetsgivare. I ärlighetens namn ska erkännas att är du norsk och har fast tjänst får du det automatiskt hemsänt. Skattekortet ska beställas och levereras till arbetsgivaren i årsskiftet oavsett om du bytt arbete, inkomst eller arbetsgivare eller ej. Gör du inte det så kommer du skattas för 50% ända fram tills kortet kommer. Detta är för övrigt något som man inte berättar utan tar för givet att vi utlänningar vet och därmed åker vi också på den höga skatten för en månad eller två i stort sett varje år.

Så nu skulle jag beställa skattekort och går in på skatteetaten som det heter i Norge. Jag finner då att skattekort är utsänt den 8/12 och jag frågar mig såklart vart. Jag lyckas tillslut ta mig in på en sida och ser då att det sänts till en adress i Nyköping där jag tidigare bodde. Då tänker jag att jag ska beställa ett nytt och det är nu det börjar.

Norska hemsidor hos myndigheter är det mest oöverskådliga man kan tänka sig. Inte ens norrmännen själva kan använda dom utan tvingas ge upp och ringa. Jag är datavan och tänker att detta ska nog gå och till slut finner jag stället där man ska beställa nya skattekort. Lätt som en plätt tänker jag.

Tyvärr inte!

Jag loggar inmed  mitt norska personnummer och ska sedan vidare. Då krävs en pinkod och jag hämtar förra årets deklaration som jag vet har pinkoder. Nytt försök och icke sade Nicke. Maskinen får upp en röd varning och talar om att jag bara har två försök kvar. Jag förstår att det är fel pinkoder. Så jag börjar leta och finner tillslut att de pinkoder jag måste ha finns på skattekortet för 2008. Alltså det skattekortet jag försöker beställa för att jag inte har.

MEN HALLÅ!

Hur jäkla sjukt får det bli? Jag behöver väl inte beställa ett nytt om jag redan har ett att titta på, eller? Jag försöker tålmodigt, men med stigande irritation finna var man kan beställa dessa pinkoder. På mina sidor som det heter även där står det att jag kan beställa dylikt om jag har min mobils nummer registrerat. Så jag registrerar, loggar ut och ska beställa och vad händer då? Jo, en ruta dyker upp om att pinkoderna är beställda och kommer sändas till min senaste folkbokföringsadress, dvs Nyköping och dit kortet troligen gått.

Alltmer uppgivet smäller fingrarna i tangentbordet medan jag försöker finna en lösning på mitt problem Jag påminner säkert nu om damen på bilprovningen igår som också hade fått vad hon tålde. Jag tänker lite uppgivet att jag får försöka leta runt till jag finner adressändringssidan och helt enkelt skriva om mig.

Efter en hel del letande finner jag den och nu tänds hoppet. Det finns en hel del vad man i Norge kallar för scheman för adressändring. Det första som jag lyckas logga in på ger ingenting. Det är inte möjligt att som utlänning ändra adress här. Mer letande och till slut finner jag den. Schema för adressändring för utlandsmedborgare. Jag klickar in och vad finner jag. Jo, två jäkla dokument. Ett på pdf och ett worddokument som man ska skriva ut och fylla i för hand och sedan lägga i kuvert och sända till Norge.

Så här står jag nu. Uppgiven, ja det kan du tro. Lite imponerad som Sivan brukar säga. Jag var tvungen att blåsa ut lite genom att skriva en rad till henne och det lättade lite, men nu måste jag nog gå ut och så sönder ett eller annat träd eller så

Vi hörs!

När jag strax före jul var och besiktitade bilen hade jag lite otur. Jag hade haft den inne på service dagarna innan för att det inte skulle vara några problem. Men det blev det. När jag var påväg hem från verkstaden så fungerade plötsligt inte spolningen till framrutan. Sedan var det ett par lysen som skulle ordnas men det tänkte jag ta själv.

Så sagt och gjort. Lampor införskaffades och så satte jag igång nägon timme innan jag skulle vara på besiktningen. Det gick inte alls. Hur jag än försökte fick jag inte till det och till slut hade jag inte en, utan tre lampor som inte fungerade.

Såklart uppdagades hela alltet. Efterkontroll och den gjorde jag idag. Det gick alldeles perfekt såklart. Inget mer med det. Vad som däremot var lite kul var damen som stod och skulle registrera sitt besök före mig. När jag kom in i den tidigare expeditionen stod hon och hamrade på pekdatorn. Hon hade lite tjocka fingrar och när hon skulle knappa in registreringsnummret var hon otroligt brutal. Hon var arg och både svor och kommenterade högt vad hon tyckte om denna maskin. Hon slog och slog och fick inte maskinen att släppa ifrån sig en enda bokstav eller siffra. Hon tog i, hårdare och hårdare och till slut kände jag att det fick vara nog. Apparaten höll på att gå sönder eller glase höll på att spricka.

Jag ställde mig bredvidoch frågade om jag kunde hjälpa henne, Hont tittadem på mig med vild blick och sade att hon hatade den förbannade apparaten (som om jag inte redan förstått det). Det var alt hon sade innan hon fortsatte hamra på. Till slut hade hon fått dit alla bokstver och siffror och gick med bestämda, ilskna steg ut från kontoret. Jag fick ditt min bokning och såklart undrar jag vad damen tänkte när jag bara ett ögonblick efter att hon satt sig i sin bil  såg mig sätta mig i min.

Det skulle ha varit kul att se hennes min när jag bara sekunder efteråt fick åka in  en egen dörr (troligen för de snabba efterkontrollerna) medan hon som var före fick vänta. Det skulle jag haft ett kort på.



Bilprovningen i Västervik

I går kväll kom snön. Den kom med värmen och det innebär att den tyvärr frusit fast vilket försvårar, eller ännu värre omöjliggör skridskoåkandet. Jag vet inte hur pass lokalt det snöade, men det får vi finna ut under dagen.

Tänk att tre centimeter snö ska vara så avgörande för om det är bra skridskoåkning eller inte. För när snön sitter fast går tyvärr bara skridskorna i en rktning, vilket förtar lite (egentligen det mesta) av gläden med långfärdsskridskor.

Jag ska ta mig ner till Gamlebyviken för att se hur det ser ut. Den var helt islagd igår och såklart är jag nyfiken på hur tjock isen är. Jag återkommer med rapport under dagen.

Hur som helst. Det var första gången jag skottade snö här i Västervik
.


Nyskottat i Västervik

Att vi väljer hund efter hurdana vi är som personer, det har man hävdat länge. När man sedan tittar på lite olika hundsorter och raser ser man ett eller annat tecken som jag inte tror är slump. Nej, vi identifierar oss oftast med vår hund.

MIssbrukaren väljer och har sedan  många år valt schäferhunden. Kanske för att det är en hund som skyddar och bevakar och som du i tillägg kan köpa på en bakgårdskennel för nästan inga pengar alls. Att Rottweiler ofta ägs att gymmänniskor, tuffa tjejer och grabbar med muskler och tatueringar har vi sett. Att Dobberman gärna har en husse som går i grön jacka och kängor, eller en matte som är lagd åt det anorerktiska ordningsamma hållet. Likaså att rasen papillon alltid ägs av en lite gråhårig gumma och som tror att den ska bli uppäten av någon annans hund och därför lyfter upp den på armen när det kommer en annan hundägare. Sedan har vi ägare till alla de olika slag att pitbullterrier, eller de som liknar på vilken sorts kamphund som helst. De människorna är trendiga wannabees, storstadsmänniskor med ett exeptionellt behov att synas.

Sen finns det den andra sorten. Den som jag alltid möter ute på motionsspåret eller i närområdet.

Männen med de små hundarna. Det formligen dräller av män som är ute och går med hund här i stan. Gemensam nämnare är att de alla ser lite trista ut. Ja, männen alltså, inte så mycket hundarna. Dom går sakta, sakta medan hundarna ska lukta på precis allt. Dom ser ut lite som om dom går planslöst, som om dom inte har någonstans att ta vägen. Jag tänker att dom kanske inte har det. Det verkar dessutom inte som om dom är riktigt medvetna om den lilla varelsen i andra änden av kopplet. Den bara finns där. 

För tänk så här. Vad i hela friden får en gott vuxen man på 60 eller ännu mer att vilja köpa en sådan hund som egentligen ryms i din handflata? Om man nu som man känner sig riktigt ensam och vill ha sällskap, kan ni då se denna man sätta sig och leta rätt på uppfödare av extremt små hundar som ingen människa kan namnet på?

Nej just det! Det kan inte jag heller. Så varifrån kommer då hunden. Ja, troligen från frun som vill ha något att gulla med. Hon har sedan länge ledsnat på att gulla med mannen (han iofs med henne också). Barnen är stora och barnbarnen träffar hon alltför sällan. Jobbet är över för längesedan. Hon är kort och gott inte behövd och därför skaffar hon sig denna knähund.

Så varför är då mannen ute och går med den och inte kvinnan? Ja det kan man undra. Troligen för att hon inte är intresserad av att gå ut med den. Hon gillar mer att ha den i knät eller stoppa små prinskorvar i munnen på den. Mannen å sin sida, han klagar inte för då han varit borta hela dagen kan han ta hunden och gå ut en tur när det blir för mycket inne. Eller när det ska städas, eller lagas mat. Finns det något annat svar?


Fördomar har vi inte på denna blogg :-)


Bilden är Andreaskapellets kyrktupp, Västervik

Ja, inte jag alltså, utan Desmo the cat. Han har varit tillsammans med kvinnfolk idag. Vesle fröken, dvs grannkatta har varit på besök i flera timmar. Hon luktar tydligen väldigt gott på baksidan och det verkar som det gör vår lille pus helt utslått.

Det nya köksbordet har gjort att han gärna smiter upp på köksbordet för att där sätta sig i fönstret (eller lägga sig lite) och titta ut genom fönstret. Det sliter tydligen och han blir trött och glider ner och somnar.


Den oskyldiges sömn??

Som jag tidigare berättat så skaffade vi oss ett norskt mobilt bredband. Det var NetCom som hade erbjudande om ett fritidsabonnemang. Fri surf mellan 17-08 och hela dygnet på helgerna. Då vi snart planerar en tur upp till Sälen för ett par dagars skidåkning fick jag idéen att titta vad som finns på marknaden här hemma.

Efter att ha kikat på 3, Telia, Bredbandsbolaget och Telenor fanns det bara två alternativ som passade vårt surfmönster. Det var Telia som för 99 kronor i månaden (för de som redan tidigare hade abonnemang hos dom) erbjöd mobilt bredband. Men eftersom vi inte stadigt och året runt är på resefot, alla fall inte för stunden, så får det erbjudandet stå i väntan inför framtiden.

I stället fann jag hos 3 ett kontantabonnemang där man kan välja för att betala för en dag, en vecka eller en månads surf. Det kostade också 99 kronor i startkostnad och sedan utifrån vilket tid man väljer att betala för. Så det beställdes och kommer noga utprovas under sälenveckan i slutet på januari.

Jag återkommer med en recension....


Kontantkortssurfing från 3 kan du finna här

I går eftermiddag städades julen ut.  Så länge har jag aldrig väntat med det men eftersom vi varit borta fanns det inget alternativ. Det är trettondagsafton idag och jag tror det är då julen ska ut. Eller?

Hur som helst så lyser det överallt av adventsljusstakar och stjärnor och i trädgårdarna står det fortfarande tomtar, renar, änglar och jag vet inte vad, skapade av diverse ljuskreationer.

Här hemma tror vi på sparsmakad måttlighet, även om vi har fått en hel del som kommer skänkas bort. På akuten där jag jobbar har dom som tradition att de som jobbar kväll får julklappar.Det innebar för min del 38 stycken för cirka 50 kr styck. Du kan säkert tänka dig hur många tomtar och änglar det blev.

Ett tips. Bli inte överaskad om just du får en tomte eller en ängel av mig nästa jul ;-)



Allt julpynt samlat på ett ställe

Så har han kommit hem igen. Katta vår. Damen som hade kattpensionatet kunde berätta att han skött sig exemplariskt (som om något annat var att vänta?). Hon sade också att han var en härlig typ som var otroligt nyfiken och ville vara med överallt där det hände något.

Men hallå! Hade hon aldrig varit borta i en Abbe förut?

Hon hade kommit på att han gillade att leka med låtsasråttan, men inte avslöjat att han är en otroligt duktig apportör. Däremot så hade hon sett att när det var städning så var han efter henne hela tiden, nyfiken på vad som skulle ske.

Hur som helst så verkade det inte ha skadat honom att vara borta så länge. Han var lite ful i pälsen med en del löst hår, men det var ju snart fixat. När jag kom in satt han i sin bur och tittade på grannburens katt. När jag sedan lockade på honom svarade han direkt med samma läte som alltid och när buren sedan var öppen var han snart uppe på min arm och gnuggade sitt lilla svarta tryne mot min näsa och slickade med glädje mitt hår (som han oftast gör på mig).

Väl hemma hade han inte tid att bli med in utan stack iväg till skogen direkt jag öppnade och släppte ut honom genom buren. Det var den katten hann jag tänka innan han var borta. Men såklart dök han upp igen. Bara fem minuter senare hörde jag en duns när han hoppade upp på fönsterblecket i köket och omedelbart halkade ner eftersom det var is där.

Nu har vi vilat middag. Vi har ordnat med värmen, tvättat, packat upp saker och nu håller vi på att laga mat. För det är verkligen vi idag. Överallt där jag går, dit går också vanföringen. Han hoppar upp och ska titta på eller kela. Oavsett jag sitter och skriver på datorn eller jag sitter på toa.

Det är härligt med katt!


Ska såklart vara med och blogga också

Nattens resa från Norge till Sverige gick som väntat. Utan problem. Jag åkte strax efter klockan elva och var hemma ganska exakt klockan 06.00. Det var väldigt lite trafik, torra fina vägar undantaget från Vimmeby där det låg en hel del snö, men var turligt nog inte halt. Temperaturen låg i stort sett på 13-14 minusgrader förutom mellan  Eksjö och Vimmerby där den plötsligt sjönk till 20 minus.

Jag var otroligt trött mellan Uddevalla och Göteborg, men tänkte stanna och ta en kopp kaffe och en korv i Borås. Väl där var det inte öppet så jag fortsatte. Dock piggnade jag till i Göteborg på ett märkligt sätt och det höll sedan i sig hela vägen hem.

Tyvärr höll det i sig sen när jag skulle sova också. Jag var i säng vid sjutiden, men kunde inte koppla av. Det kan ha berott på husets temeratur. Det var nämligen bara 14 grader inne när jag kom hem. Dessa 14 grader var ju inte bara i rummen. Nej, allt var 14 grader eftersom vi inte varit hemma på 16 dygn. Hela madrassen var 14 grader, kuddar, täcken, rätt igenom. Inne i skåpen var det detsamma och då tar det ju såklart lite tid att värma.

Sivan hade gett order om att sänka värmen innan jag for. något som jag tyckte lät klokt. Inte hade vi gjort något sådant förut och därmed blev värmen lite för låg. Jag har idag eldat och eldat. Höjt temperaturen på pannan ett flertal gånger, men trots det har det inte blivit mer än just 15-16  grader. Så i kväll har jag vridit upp ytterligare, tänt en massa ljus och just nu är vi uppe i 17,9 grader. Det är m a o både tjocktröja och ullsockor som gäller inne.

För att kort återgå till sömnen så slumrade jag till i små korta stunder för att två timmar senare (och ganska frusen) ge upp och i stället stiga upp för att äta frukost. Då jag inte handlat fick frukosten idag bestå av en stark kopp kaffe (svart eftersom vi inte hade mjölk) och en väl tilltagen slice pizza. Är det förvånande att jag idag äter novalucol???

Efter detta hämtades den lille vanföringen från kattpensionatet, jag handlade och sen, när kockan var två, då tog Desmo och jag siesta. Som ett gammalt äktepar intog vi sängen. Jag i ryggläge och katta mellan knäna, långt upp i skrevet (jäkla varmt och gott för den som inte provat). Sen sov vi. Till och från i två timmar.

Det var härligt!


Innetemperatur för stunden

Som jag berättat tidigare så präglas Norge av köer, köer och köer. Jag minns mitt första år här då jag med stora ögon tittade på trafiken som på riksvägen passerade, strax utanför sjukhuset jag arbetar vid. Då var det påsk och det var kö så långt öget kunde se. En kö som började redan på förmiddagen och som bara sakta rörde sig framåt.

Så höll det på hela dagen och ända fram till kvällen.

Påsken är här, årets värsta tid när det gäller trafik och köer. Idag är det söndag efter jul och nyårhelgerna, vilket återigen innebär köer och stillastående trafik. Det är alla människor som varit i fjällen, eller varit på östlandet (bl s Bergen) som måste passera förbi denna trafikkork som Hønefoss är.

Efter ett par år här till lands har vi lärt oss att tänka innan vi sätter oss i blen. För inte är det kul att slänga bort två timmar eller kanske mer  på att stå i kö.Jag har därför valt att vänta med att åka till sena kvällen. Jag säger hej till Sivan när hon kommer hem och sticker sedan iväg runt 23-tiden. Det innebär att jag är hemma vid 06 om allt går som det ska.

Vi hörs i morgon, då från Västervik Sweden!!

Fy fillern som jag är trött idag. Sivan väckte mig klockan ett och då var jag långt ifrån färdigsoven. Jag drabbades igår natt av förkylning med en massa klåda i halsen och i samband med det hosta och slem. Därför har jag såklart sovit extra dåligt i dag.

Sivan väckte mig klockan ett (vilket jag bett henne om) och bjöd på kaffe i sängen vilket gjorde att jag om mg lite snabbare. Sen, väl uppstigen fick jag nybakade småfranskor vilket var toippengott. Nu när Sivan stuckit iväg till jobbet tog jag mig också ett par tomtar vilka är mitt favoritgodis för stunden.

Det är mitt favvogodis varje år i jultider.

Nu ska jag gå och packa bilen. Det är nästan 20 grader kallt. Fytte katta (som man säger här)



Norsk frukost efter sista jobbarnatten

En normann, en dansk och en svensk skulle se vem som kunde stanna längst inne i svinstian.

Det började med att norrmannen gick in. Grisen fes och norrmannen kom rusandes ut.

Sen var det danskens tur. Han blev klar lite längre men när grisen väl fes som kom även han  rusandes ut.

Sen var det så svensken som skulle in. Det dröjde nu en lång stund, men så fes till slut svensken och därmed rusade grisen ut ur  stian.


Ha ha ha

Sådant ler man åt här i Norge :-)

Redan på nyårsdagens kväll märktes det att folk var mätta på ledighet. Eller att vara hemma. Efter en jul och ett nyår där det stått ett tjugotal sängar tomma på sjukhuset var så friden över. Det började lite försiktigt på nyårseftermiddagen för att sedan öka succesivt fram till igår då jag hoppas kulmen var nådd.

När jag kom till jobbet i går kväll vid 23-tiden låg det folk precis överallt. De som hade väntat längst hade legat i mer än sju timmar vilket inte är acceptabelt här i Norge (man har ett annat system än hemma i Sverige). De tomma sängarna var sedan länge upptagna och korridorplatser var det enda som återstod.

Vad är det då som kommer till akuten i mellandagarna och efter helgerna? Jo, såklart massor av skid och snowboardolyckor. Sen är det många gamla som läggs in på grund av allmän avtacklig, vätskebrist, eller anhöriga som inte vill ha sina anhöriga hemma.

Jag hoppas natten i natt blir bättre än i går. Blir den inte det så är det inget vi kan göra med. Bara bita ihop och försöka göra det bästa av situationen.

Sivan, min sambo, levnadskamrat och käresta har idag varit på stan. Väl där fann hon att (tror jag) det fanns för mycket pengar i plånboken. Därmed beslutade hon sig för att lätta på vikten.  Hon köpte en tröja till mig och så fixade hon ytterligare ett par jeans. Nu har jag plötsligt kläder som räcker både i år och fram till nästa år.

Dressed for success ;-)



Varken byxlös eller rådlös

Äntligen så är vi på sista kvällen i Norge för denna gång. Två veckor, eller 16 dagar och nätter som det blir denna gång är alldeles för länge. Nu har jag inte bara jobbat nätter utan fått in fyra kvällspass till 12 nätter. Dvs gott och väl över heltidsarbete.

Nu är vi lediga fram till en bit fram i i februari. Jag har inte bokat något, medan Sivan har en veckas jobb att se fram emot.

Just nu far Sivan omkring och hänger tvätt (eftersom hon ska vara kvar ytterligare en vecka) samtidigt som hon packar julklappar och saker som jag ska ta med till Sverige. Så nu börjar det bli saker och ting högt och lågt. För första gången har vi mer med hem än bort.

Kylan håller Norge i ett stryptag. Det har den nu gjort i över en vecka och som jag tidigare berättat så orkar jag inte med denna temperatur. Den är bitande kall och efter fem minuter ute så sprängvärker det i öron, tinningar och pannan. Då är det bara att så fort man kan komma inomhus.

Idag (i stället för i onsdags) hade vi bestämt att vi skulle till byn. Jag skulle titta på byxor och Sivan skulle kika på lite av varje. Det fanns tyvärr inte byxor på salg, men jag får vara nöjd med de jag fann ändå. Eftersom det nu är snart fyra år sedan jag köpte jeans så kan jag väl inte klaga om det blir någon tusenlapp per par.

Väl hemma igen så har jag ätit köttfärspizza och Sivan sitter med en stark och god kycklingpaj. Till natten blir det kycklinglår, brytbröd och en massa fullmogna tomater med salt och grovmalen svartpeppar på.

Det är den näst sista natten på jobbet...

Yipppppieeeee!!

De allra flesta vet att det inte är så bra att hålla på med matlagning i gamla alluminiumkastruller. Dock har det inte nått ända ut. Husfrun som är ansvarig här tycks ha samlat på sig de gamla kastruller ingen annan vill ha och stoppat in dessa i våra hybler. Vi har fyra stycken. Vi har däremot ingen visp. Ingen slev och heller ingen stekspade.

I detta land uppfann man osthyveln (vilket man inte kan tro) och den är vad vi får använda i den gamla utslitna tefonpannan (avskrapat teflon och alluminium, Mums). I kastrullen får vi vispa med en gaffel (på förra stället fanns en träslev att vispa med):

Visst är det bra med egen liten hybel, men med över trettio fullt utrustade lägenheter som sålts borde det finnas goda möjligheter att utrusta dessa små lägenheter till  tipptopp skick med överblivet material.

Om nu bara någon orkade bry sig om att använda huvudet lite, lite grann....

Nyårsdagesmiddagen blir pulvermos, kyckling och bea med alluminiumsmak... 

Gott Nytt År!


Alluminium, potatismos och bea


Osthyvel från 1964????