bloggar som aldrig blev publicerade av någon anledning?
I somras blev jag så trött på att tömma och lasta in allt på nytt i vår gamla bärbara. Anledningen till att jag regelbundet var tvungen att göra det berodde helt enkelt på att den var gammal och hade begränsat med utrymme på hårddisken. Eftersom det med tid lastas ner en hel del blev den bara segare och segare för att till sist nästan inte fungera alls.
Därmed kom dagen då vi skulle köpa ny till mig. Siv hade en på firman men jag behövde en i köket till dels musik.
Jag lyssnar nämligen en del på svensk radio när jag står i köket. Sedan har jag idag alla mina recept på datorn med genvägar till mina favoriter.
Jag har de senaste åren kört med Dell, vilket jag i stort sett varit nöjd med, men eftersom vi fick ett bra pris på jobbdatorn och jag var nöjd med den bestämde jag mig för att även här byta märke. Därmed använder vi nu Acer.
Den jag köpte nu är supersnabb ch rejält tunn. Den startar upp på nolltid och allt som behövs (och lite till) finns i den. Det är inte där problemet ligger. Problemet är i stället att när man skriver med toutchmetoden kommer tummusklerna åt musplattan, eller i alla fall i närheten av och därmed hoppar insättspunkter precis överallt och man får korrigera och flytta om den hela tiden. På högersidan ligger piltangenterna och där kommer man också åt och därmed kastas bokstäverna om med jämna mellanrum. De sista två irritationsmomenten är att tangentbordet är så slimmat och med knappt förnimbara prickar på f och j där man ska starta med pekfingrarna vilket i sin tur också gör att man förbrukar extra tid på att leta. Så har vi sist men inte minst mellanslagstangenten som ibland, av en eller annan anledning inte flyttar fram. Alltså får man ideligen gå tillbaka med piltangenten om göra om.
Så problem på en dator med bra pris tycker någon. Nej, menar jag. Skriver man ofta, mycket och snabbt blir det ett återkommande irritationsmoment som växer. Vad jag vill komma till med hela inlägget är att dels förklara varför jag skriver som en kratta nuförtiden och att tipsa om att det kan löna sig att prova den dator man ska köpa. Testa fingersättning och tangenter. Inte bara stirra sig blind på optimal prestanda.
Därmed kom dagen då vi skulle köpa ny till mig. Siv hade en på firman men jag behövde en i köket till dels musik.
Jag lyssnar nämligen en del på svensk radio när jag står i köket. Sedan har jag idag alla mina recept på datorn med genvägar till mina favoriter.
Jag har de senaste åren kört med Dell, vilket jag i stort sett varit nöjd med, men eftersom vi fick ett bra pris på jobbdatorn och jag var nöjd med den bestämde jag mig för att även här byta märke. Därmed använder vi nu Acer.
Den jag köpte nu är supersnabb ch rejält tunn. Den startar upp på nolltid och allt som behövs (och lite till) finns i den. Det är inte där problemet ligger. Problemet är i stället att när man skriver med toutchmetoden kommer tummusklerna åt musplattan, eller i alla fall i närheten av och därmed hoppar insättspunkter precis överallt och man får korrigera och flytta om den hela tiden. På högersidan ligger piltangenterna och där kommer man också åt och därmed kastas bokstäverna om med jämna mellanrum. De sista två irritationsmomenten är att tangentbordet är så slimmat och med knappt förnimbara prickar på f och j där man ska starta med pekfingrarna vilket i sin tur också gör att man förbrukar extra tid på att leta. Så har vi sist men inte minst mellanslagstangenten som ibland, av en eller annan anledning inte flyttar fram. Alltså får man ideligen gå tillbaka med piltangenten om göra om.
Så problem på en dator med bra pris tycker någon. Nej, menar jag. Skriver man ofta, mycket och snabbt blir det ett återkommande irritationsmoment som växer. Vad jag vill komma till med hela inlägget är att dels förklara varför jag skriver som en kratta nuförtiden och att tipsa om att det kan löna sig att prova den dator man ska köpa. Testa fingersättning och tangenter. Inte bara stirra sig blind på optimal prestanda.
Trackback
