Aktivt uteliv

På hemresan från Norge var jag i valet och kvalet om jag skulle stoppa och äta, eller satsa på att stäckköra ända hem. Jag reste klockan halv två och såg möjligheten att vara hemma vid åttatiden på kvällen. Jag hade lite godis och ett par flaskor med dricka så egentligen borde det gått bra. Och egentligen borde jag ha gjort detta.

Men i Göteborg gick det så trögt på grund av vägarbeten och blåsan gjorde sig påmind. Först tänkte jag stoppa på McDonalds vid Stigs truckcenter, men med köerna som var där tänkte jag att det skulle vara bätte att stoppa i Borås där det sällan är varken mycket folk eller bilar.

Sagt och gjort! Väl framme så skulle jag svänga in på parkeringen och just då, just när jag är på väg in får en bil för sig att den ska ut. I med backen och så kommer den i bra fart emot mig. Jag styr undan och hamnar kort och gott uppe på en mittrefug med både höga kanter och stora prydnadsstenar. Jag vet inte om det var de höga kanterna eller en sten som stoppade min bil. En riktig smäll blev det och stoppade gjorde det.

Den backande bilen tror jag överhuvudtaget inte såg mig. Varken före eller efter. Den for iväg som om inget hade hänt. Själv försökte jag backa av, men det gick inte. Jag trodde först att jag hängde med framhjulet i luften, men när jag sedan provade framåt gick det, om än trögt och med en del oljud.

Jag lyckades i alla fall ta mig de få metrarna som var kvar fram till parkeringen och kunde där inspektera vad som skett. Det visade sig vara spoilern som fått sig en rejäl smäll. Den hade i sin tur bockat ner, vad jag tror, styrservon och brytit av ett fäste så att den nu satt och blockerade för hjulet. Det i sin tur gjuorde att det inte gick att vrida ratten till vänster.


Det var bara att ringa på assistans så vänta. Volvo assistans kunde ställa upp med tåg och buss hem, men eftersom Borås och Västervik inte är kompatibla med allmänna kommunikationer var det inget jag såg fram emot. Då hade jag kanske inte varit hemma ännu! Så medan jag satt och åt funderade jag på om det kanske ändå skulle gå att ta sig hem med bilen. För det är klart att det bara var fördelar med att dels ta sig hit för egen maskin, men också att använda en verkstad i hemstaden.


Efter mer än två, eller nästan tre timmars väntan kom så assistantkåren med stora bärgningsbilen. Det var en rutinerad man och när jag förklarade hur jag tänkte nappade han direkt på idén. Han hämtade det stora spettet och så brukade vi ren muskelkraft. Efter ett antal försök gav så styrservon vika och började sakta böja sig tillbaka. Till slut hade vi fått undan den så hjulet låg fritt med två centimeters marginal vid fullt rattutslag och därmed fick det räcka.

Jag satte mig och påbörjade färden hemåt. Jag minns hur det var att köra bil utan styrservo, något som bara lyxbilar hade de första tio åren jag hade körkort. Detta var ännu värre. På stora vägen gick det helt ok eftersom det inte är några stora rattutslag, men i rondeller och korsningar, fy fasen vad tungt.

Nu är försäkringsbolaget kontaktat och nu väntar jag bara på att Karlbergs ska höra av sig. Jag hoppas detta går fort, men tror det egentligen inte.