När saker bara försvinner
Efter den sista turen till Sverige visade det sig att min gamla Konica var försvunnen. Det var med dagens mått mätt ingen avancerad kamera, heller inte speciellt snygg eller ens snabb. Det var framför allt inte liten och behändig.
Den var däremot bra, lättmanövrerad och lät fånga otroligt knivskarpa bilder med naturliga och vackra färger. Den var i tillägg betald sedan många år tillbaka. Jag saknade den inte direkt när jag kom hem, utan det var först när vi efter ett par dagar skulle ut på tur jag hade den borta (som man säger i norrland). Jag letade som jag tror överallt men den stod inte att finna. Jag kontaktade (nåja, sambon hjälpte till) de som vi träffat och frågade. Ingen hade sett min gamla Konica!
Nu har vi varit ute på turer flera gånger och jag blir galen över att inte ha kamera. Bortskämd som jag är så blir det inte detsamma att låna sambons (hon heter Siv och kommer hädanefter på bloggen enbart gå under det namnet). Så i förrgår när hon jobbade så satte jag mig vid datorn. Surfade iväg i cybern och hittade så Canons nya Ixus 960 IS med 12 megapixlar.
Det låter otroligt mycket jämfört med min gamla som hade 5, men jag är ändå skeptisk.
Nu ligger den i alla fall på bänken i köket och låter sig laddas. Kanske blir den en lika kär vän, men som alltid när man mistat något tror man inte helt på at något annat kommer kunna ersätta. Vi får se. I'll be back
Hasta la vista baby
Den var däremot bra, lättmanövrerad och lät fånga otroligt knivskarpa bilder med naturliga och vackra färger. Den var i tillägg betald sedan många år tillbaka. Jag saknade den inte direkt när jag kom hem, utan det var först när vi efter ett par dagar skulle ut på tur jag hade den borta (som man säger i norrland). Jag letade som jag tror överallt men den stod inte att finna. Jag kontaktade (nåja, sambon hjälpte till) de som vi träffat och frågade. Ingen hade sett min gamla Konica!
Nu har vi varit ute på turer flera gånger och jag blir galen över att inte ha kamera. Bortskämd som jag är så blir det inte detsamma att låna sambons (hon heter Siv och kommer hädanefter på bloggen enbart gå under det namnet). Så i förrgår när hon jobbade så satte jag mig vid datorn. Surfade iväg i cybern och hittade så Canons nya Ixus 960 IS med 12 megapixlar.
Det låter otroligt mycket jämfört med min gamla som hade 5, men jag är ändå skeptisk.
Nu ligger den i alla fall på bänken i köket och låter sig laddas. Kanske blir den en lika kär vän, men som alltid när man mistat något tror man inte helt på at något annat kommer kunna ersätta. Vi får se. I'll be back
Hasta la vista baby
Kommentarer
Trackback
