Äntligen en tur i skogen
Torsdagar är vandringsdagar, men nu har vi haft rejäl otur hela hösten och inte kunnat vara med vandringsgruppen. Det har varit förkylningar, riktigt skitväder (som iaf håller Sivan och mig hemma) eller det vanligaste, vi har antingen jobbat eller varit på väg till eller ifrån jobbet.
Då vi nästan inte jobbade på hela sommaren (det kändes i alla fall så) var vi tvugna att någon gång ta igen den tiden och det blev nu under den rätt så mörka trista hösten. Bättre det egentligen då det nu (för stunden) ligger snö som möjliggör skidor och snart, om vi har lite flax, is som ger oss en fin skridskosäsong. Nu var vi i alla fall hemma och i mailet som gick ut var frågan om någon ville med ut fastän det snöade och blåste kraftigt.
Siv och jag var först att svara och självklart ville vi det då vi nu var hemma. Snart därpå kom ett mail till och ett till och ganska snart var vi en liten grupp som ville samlas. Torsdag morgon i kraftig vind, minusgrader och ett tätt snöfall var vi sju stycken som stod utanför VO, ivriga att komma iväg.
Det var ett par dem snö och även inne i täta skogen var det helt vitt och vi fick sparka oss fram. Det hade inte varit någon ute så det var helt vitt överallt. Det blev bara fem kilometers vandring denna dag, men vi hann både fika och få en liten brasa som vi kunde grilla ett par korvar vid....
Nu är det bara två vandringar kvar i år. Jag hinner bägge men Siv som snart sticker till Kina missar dom. Det kanske inte gör något. Långsjön runt är en sak, men Kina något helt annat!
Då vi nästan inte jobbade på hela sommaren (det kändes i alla fall så) var vi tvugna att någon gång ta igen den tiden och det blev nu under den rätt så mörka trista hösten. Bättre det egentligen då det nu (för stunden) ligger snö som möjliggör skidor och snart, om vi har lite flax, is som ger oss en fin skridskosäsong. Nu var vi i alla fall hemma och i mailet som gick ut var frågan om någon ville med ut fastän det snöade och blåste kraftigt.
Siv och jag var först att svara och självklart ville vi det då vi nu var hemma. Snart därpå kom ett mail till och ett till och ganska snart var vi en liten grupp som ville samlas. Torsdag morgon i kraftig vind, minusgrader och ett tätt snöfall var vi sju stycken som stod utanför VO, ivriga att komma iväg.
Det var ett par dem snö och även inne i täta skogen var det helt vitt och vi fick sparka oss fram. Det hade inte varit någon ute så det var helt vitt överallt. Det blev bara fem kilometers vandring denna dag, men vi hann både fika och få en liten brasa som vi kunde grilla ett par korvar vid....
Nu är det bara två vandringar kvar i år. Jag hinner bägge men Siv som snart sticker till Kina missar dom. Det kanske inte gör något. Långsjön runt är en sak, men Kina något helt annat!
Kommentarer
Trackback
