Hjälp, jag har krockat, eller har jag inte?

För ett par dagar sedan var Sivan och jag ute på åktur. Vi hade stoppat på ett ställe och skulle så åka vidare. Då det var lite trångt där vi stod planerade jag lite extra innan jag bestämde mig för hur vi skulle ta oss ut.

En liten bit bort stod ett par bilar uppställda och jag noterade att de var översnöade, men tänkte inte mer på det. Däremot tänkte jag på snövallen runt omkring dessa bilar och jag insåg att jag inte skulle komma runt utan att gå emot snövallen, alternativt backa lite fram och tillbaka.

Jag bestämde mig för det första alternativet och tänkte att jag bara skulle fortsätta in i vallen så långt jag behövde och sedan vara påväg igen. Sagt och gjort. Titta runtom och ingen människa eller bil i syne och så påbörjar jag svängen bakåt.

Allt går som planerat ända till det tar stopp med ett kraschande ljud. Det var inte mer med det förän Sivan frågar. Stod det en bil i vägen?

Ett par förvirrande minuter uppstår. Jag har instinktivt rullat framåt, möjligen av mig självt, eller s har jag bara kört fram en meter eller två. Här blir jag sittande, tänkande. Vad skedd? Hur kunde jag köra på något som inte ens var i närheten när jag började backa? Hur i tusan planerade ag detta?

Bilen bakom har riktigt och visst en skada på vänster blinkers. Hur ser vår bil ut. Jag anar plötsligt att mitt eget bakljus i så fall är trasigt. Ett bakljus som är gott och väl en halvmeter långt. Vad kostar det? En ny stötfångare i plas? Hur dyr är inte en sådan.

Jag förbannar mig själv och tankarna far återigen genom huvudet. Hur gick det till, jag som alltid tycker jag är så försiktig bakåt.

Nu är det bara att ta tjuren vid hornen. Det återstår bara att titta vad jag träffat med och vilka skador vår bil har.

Ut och tittar. Först på ena bakljuset, sedan på det andra, lkadant där. Ingenting att finna. Stötfångaren. Nej,ingenting där heller.  Det finns kort och gott inte ett märke på bilen. Ingen buckla inget skrap. Jag fattar ingenting.

Sätter mig åter i bilen och går igenom vad som skett. Jag konstaterar att allt egentligen gått precis som planerat. Jag har backat upp i snövallen och där tar det som planerat stopp. Det kraschar i snön och då, just då leder Sivan min tanke i helt fel riktning. En krock. Det tillsammans med bilen utan blinkers gjorde att det var det mest troliga, även om det egentligen inte var möjligt.

I efterhand är det svårt att se hur jag kunde tro något sådant, men i stundens ögonblick och när frågan var ställd så händer det något. Spåren i snön och de uteblivna skadorna på vår egen bil visar dock att det inte var något. Den trasiga blinkersen på den parkerade bilen då? Ja, den kan vi bara gissa att den var borta innan snön kom. Spåren och skadans placering visade att det tämligen säkert att det skett tidigare. Kanske av någon som också skulle vända.


Slutet gott, allting gott??

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0