Aktivt uteliv

Vår kära abbe, Desmo fyllde för en tid sedan år. Om jag minns rätt blev han fyra och borde därmed vara en vuxen katt. Det är han inte.

Nu när det är så mycket snö så bliir han alltmer missförnöjd med allting. Han går runt inne och klagar högljutt. Han brukar vara lätta att förstå, men nu vet jag inte. Säkert vill han ha oxfilé, köttfärs och annat gott (han har ett dåligt förhållande till mat, lite som katten Garfield (Gustav) har) och som han naturligtvis inte får. Säkert har han otroligt tråkigt!

Han ger sig då på Minoe och ger henne lite stryk, precis som en gammal sur lejonhanne gör på de filmer man ser på tv. Eftersom det är så mycket snö kan han inte gå någonstans. Han kan gå en bit på cykelbanan och han kan gå till komposten på vår tomt, sedan är det stopp. Det innebär att det blir ofta, men korta utevistelser, vilket i sig späder på det där, vad det nu är som sliter i honom.

Han har alltid haft det draget och därför kastrerades han i förtid. Säkert har det gjort sitt till och hur han skulle varit om vi inte kunnat göra det, det vågar jag inte tänka på. Han hade gjort sig omöjlig för alla och vi hade säkert varit tvugna att ge honom en befriande spruta.

Nu kanaliserar han den själsliga oron på mat. För stunden sitter han på köksbordet om dagarna och tittar på fågelmatningen som sker under taket på altanen. Det är massor av fåglar och ett antal gånger har han nu tagit fart och kastat sig rätt in i köksfönstret. Blomkrukor och fönsterlampa flyger åt alla håll och därmed har vi tillfälligt varit tvugna att plocka undan från fönsterkarmen.

Fåglarna gör att han ska ut och in, ut och in och jakttekniken bygger på att man gömmer sig bakom en snödriva för att där liga och lurpassa. Han är inte så smart stackaren utan han tror att fåglarna kommer inflygande i markhöjd för att sedan flaxa upp till fågelmataren som hänger i taket (dvs att dom ska flyga rätt in i munnen på honom). Här lägger vår Desmo timmar per dag, väntandes.

Det bästa var dock i går kväll när jag gick ner för att släppa in honom. Jag öppnar altandörren och där sticker en stor skugga iväg mot boden. Ett rådjur har varit uppe på vår altan och nu stannar det bara ett par meter bort. Då kommer Desmo, jägaren sättande. Över altanen och ut efter rådjuret. Han stannar någon meter bakom och där blir vi stående. Jag i den öppna dörren, tittandes på rådjuret, rådjuret vid boden, tittandes växlande på mig och Desmo. Så har vi den lilla katta, ståendes, nyfiket och undrar säkert hur han ska få fatt och omkull detta digra rådjur. För vad som rör sig i hans huvud, det är jag säker på.... Det är potentiell mat!