Äntligen solsken

Igår var det äntligen en mellandag både när det gälde sol och snö. Det är märkligt så upptagen av vädret man blir, men å andra sidan i det extremvädret vi haft den senaste veckan är det nog inte konstigt. När man läser ortstidningen är den fylld av arga kommuninvånare som bestämt hävdar att Västervik är helvetet på jorden när det gäller snöröjning. Man är arg på att inte gator och cykelbanor hålls fria från snö och många debattörer menar på fullt allvar att de som plogar medvetet sitter hemma och rullar tummarna hela dagarna för att börja först klockan 18 på kvällen då de tjänar lite med. Någon påstod också att de medvetet kör extra sakta för at jobbet ska räcka längre.



Själva har vi inget att klaga på där. Det är klart att det hade varit bra om man hade hållit stadstrafiken igång då det var som värst, men när det gäller plogning inser vi att det inte går att ha en traktorpark i beredskap som man har i Haparanda (några tyckte det var märkligt att de får undan snön där, men inte klarar det här) då vintern nio av tio år består av två veckors snö och då med mycket måttliga snöfall.




Sedan ett par dygn har nu i alla fall kylan innfunnit sig och när vi igår var på stan fann jag en toppenfin mössa som jag har tittat på via internet. Det var en Fjällräven fuskpälsmössa med stora värmande öronlappar som gick att dra ner långt ner på nacken och ner till ögonen. Den blir helt toppen om kylan håller i sig. Priset var bara 25 kr mer än på internet så då passade jag på att gynna Intersport.




Då det var första gången vi var på stan på länge (en vardag) passade vi på att handla och gå på systemet. Vi tog oss också en liten rundvandring runt centrumkvarteren då det var ganska skönt i solen. Vi passade också på att fylla på med med fågelmat (jordnötter och hampafrön), men glömde dessvärre kattmaten så i morgon får jag ta mig en tur ändå.



Sivan, men levnadskamrat, har idag rest. Hon ska jobba helg och därefter resa på semester. Hon tillsammans med en hel hög damer från jobbet reser till Kina på en vecka. Siv frågade om inte jag kunde bli med, men självklart var svaret nej. Efter att ha jobbat tillsammans med kvinnor i snart 30 år vet jag bättre än så!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0