Vår nya vakthund

En dag ska jag skriva mer om vår resekatt, Desmo, men i kväll är det lite sent och jag tänkte berätta om vår nya lilla fröken. Minoe som hon heter, (om någon missat det) är en oriental från Holland. Hon har nu bott hos oss i dryga två månader och verkar ha bestämt sig för att stanna och fostra oss.




Det är en hel del jobb med en ny katt, även om det mesta får lösa sig av sig självt. Desmo (som snackar norska) förstår vi i stort sett alltid. Men Minoe är det svårare med. För där Desmo har ett rikt ordförråd och ett läte för nästan varje sak han vill, har Minoe egentligen bara ett enda ljud. Det är ett högt, klagande ljud som lite låter som ett bräkande får. Det ljudet använder hon om hon vill sitta i knäet, ha mat, gå ut, komma in, eller bara väcka oss på morgonen.

Fast det var inte rikigt sant och det är därför jag skriver detta. Hon har två ljud till. Det är spinnandet som hon högt och ljudligt gör såfort hon får komma lite tätt intill. Det andra ljudet är spott/fräsandet när bl a Desmo kommer för nära. Det är också ett ljud hon använder mot andra katter och hundar som kommer för nära.

I kväll när vi satt uppe och  tittade på tv hörde vi henne fräsa utanför. Nog trodde vi att det var Desmo som var för närgången, men efter att hon två gånger gjort samma sak och dessutom sprungit upp till oss i soffan fattade vi vad det var. Hon försökte tala om att det var inkräktare på tomten och hon ville såklart få upp oss och med ner för att mota bort den feta katten som parkerat på vår uppfart.

En härlig katt denna också och så småningom ska vi nog kunna förstå varandra vi också. Nu sticker vi snart till jobbet och tar bägge katterna med. Det kommer säkert bli ett litet helsike, men spännande, det blir det också.

Hörs i veckan

HerrE

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0