Aktivt uteliv

Idag har det varit fint väder. Ända fram tills efter frukost vid halv fyra. Då kom den dagliga dimman smygande och för en stund sedan när jag var uppe på toaletten inser jag att det är tjock dimma även denna kväll, som alla andra kvällar jag åkt till jobbet.

Man pratade igår på tv om olyckor i Norge och att 50% är relaterade till för hög fart. Det undrar jag. För det ligger liksom i bilåkandets natur att man måste ha fart och går det tillräckligt sakta är det inte längre fråga om att köra bil. Man står parkerad. Vägen till jobbet har på fyra månader slitits ner så kraftigt att man nu överväger att försöka hindra vanlig trafik att åka där. Olycksrisken är så stor på vissa ställen att man måkat in väggrenen en halvmeter vilket i sin tur gör att bara personbilar får plats inom det sträckade området.

Kommer det en lastbil så måsta en av bilarna stoppa eller så får man chansa på att köra utanför strecken (vilket det flesta gör) med risk att ta vägen med sig ner ett par meter i ett stup. Fart; det handlar det inte om här utan vägen är helt enkelt inte i standard att den är brukbar som allmän väg. Den är i bredd som en asfalterad skogsväg.

Dimman i det sista har gjort att hastigheten långa bitar av resan går i 40 km i timmen. Höstmörker, våt vägbana med massor av håligheter, svaga eller raserade vägkanter , utebliven vägmarkering och dåliga reflexstolpar och alla norrmäns förtjusnig i extra starka dimmljus... allt detta gör att jag helst vill ta sikte i horisonten och så bara blunda tills mötet är förbi. Jag förstår gott och väl de norska lastbilschaufförerna som menar att de ofta kör med hjärtat  i halsgropen. Dessutom när det som i kväll är jättehalt.

Bara två nätter kvar nu och sen åker vi hem på fredag morgon. Går allt som det ska stoppar vi i Jönköping och kikar på en SAAB 9-3 och en Volvo S60.


Björn Eidsvåg och Lisa Nilsson i Eg ser