Hit och dit
Igår var jag uppe i Flen på en återträff för de som arbetat på Jättunahemmet under de trettio år det existerade. För den som inte vet kan jag berätta att Jättunahemmet var en institution som byggdes på mitten av 60-talet då de stora mentalsjukhusen/institutionerna lades ner för första gången. Det skedde en gång till 20 år senare.
På Jättunahemmet bodde det som mest 350 (cirka) människor med varierande handikapp. Till detta kom ca 250 anställda som bestod av allt från kökspersonal, sömmerska, tekniskavd, trädgårdsmästare, läkare, sjuksköterska, tandläkare, fritidsavdelning, administration, arbetsterapi och vårdare och skötare. Ett litet samhälle i samhället Flen.
På gårdagsträffen var det runt 200 människor som under kortare eller längre period hade arbetat där och det fanns såklart många kända ansikten. En del hade blivit jättevuxna medan andra nästan inte hade förändrats alls på trettio år (dvs jag och kanske någon till :-)). Kvällen blev tidig för mig eftersom vi idag skulle åka till Vetlanda och sälja den gamla bilen.
Så idag packades däck och allt annat in och så for vi iväg de 14 milen. Det visade sig vara helt ogjort då den unge mannen förväntade sig få en bil i toppskick för en tiotusing. Det var fel på än det ena och än det andra vilket var gott så långt, men när han surt började finna fel som inte fanns var det slut på tålamodet. Jag sade att nu fick det vara slut på dumheterna och därmed var affären över. Han får söka lyckan någon annanstans och när han tänker efter så hoppas jag att han inser att han måste upp många, många prisklasser för att få tag i en bil som inte behöver service eller har ett eller annat som behöver ses över.
I Vetlanda fick vi i alla fall en god pizza och kika lite på staden. Lena Ph var inte där ( i alla fall såg vi inte henne) och i övrigt var det inget som imponerade. Däremot var vägen både dit och hem väldigt vacker. Ett fantastiskt flott landskap. Vi åkte genom Hjältevad dit och genom Hultsfred hem där vi också stannade för en glass.
Hultsfred, musikstaden. Här blev det en mjukglass var
Så var vi nästan hemma, men vid Vimmerby var jag också tvungen att passa på att stoppa. Jag har länge tittat på en bro vid en rastplats där. Både rastplatsen och bron är så fina så vi stoppade för ett kort innan vi for de sista fem milen hem.
Gamla landsvägsbron utanför Vimmerby, mot Hultsfred
På Jättunahemmet bodde det som mest 350 (cirka) människor med varierande handikapp. Till detta kom ca 250 anställda som bestod av allt från kökspersonal, sömmerska, tekniskavd, trädgårdsmästare, läkare, sjuksköterska, tandläkare, fritidsavdelning, administration, arbetsterapi och vårdare och skötare. Ett litet samhälle i samhället Flen.
På gårdagsträffen var det runt 200 människor som under kortare eller längre period hade arbetat där och det fanns såklart många kända ansikten. En del hade blivit jättevuxna medan andra nästan inte hade förändrats alls på trettio år (dvs jag och kanske någon till :-)). Kvällen blev tidig för mig eftersom vi idag skulle åka till Vetlanda och sälja den gamla bilen.
Så idag packades däck och allt annat in och så for vi iväg de 14 milen. Det visade sig vara helt ogjort då den unge mannen förväntade sig få en bil i toppskick för en tiotusing. Det var fel på än det ena och än det andra vilket var gott så långt, men när han surt började finna fel som inte fanns var det slut på tålamodet. Jag sade att nu fick det vara slut på dumheterna och därmed var affären över. Han får söka lyckan någon annanstans och när han tänker efter så hoppas jag att han inser att han måste upp många, många prisklasser för att få tag i en bil som inte behöver service eller har ett eller annat som behöver ses över.
I Vetlanda fick vi i alla fall en god pizza och kika lite på staden. Lena Ph var inte där ( i alla fall såg vi inte henne) och i övrigt var det inget som imponerade. Däremot var vägen både dit och hem väldigt vacker. Ett fantastiskt flott landskap. Vi åkte genom Hjältevad dit och genom Hultsfred hem där vi också stannade för en glass.
Hultsfred, musikstaden. Här blev det en mjukglass var
Så var vi nästan hemma, men vid Vimmerby var jag också tvungen att passa på att stoppa. Jag har länge tittat på en bro vid en rastplats där. Både rastplatsen och bron är så fina så vi stoppade för ett kort innan vi for de sista fem milen hem.
Gamla landsvägsbron utanför Vimmerby, mot Hultsfred
Kommentarer
Postat av: Ninni
Va tråkigt att inte alla visste om träffen i Flen, jag hade också tyckt det vore kul att få träffa gamla arbetskamrater.
Postat av: HerrE
Ja, det var trist. Jag hade ju heller inte en tanke att alla inte hade blivit informerade. Det tycktes som om det just inte var någon av dina gamla kollegor där. Förutom Lisa som jag såg.
Trevligt var det i alla fall och massor av folk. 6 timmars mingel, det var precis lagom innan jag satte kursen söderöver. Festen efteråt, den var för de unga :-)
Trackback
