Aktivt uteliv

Idag blev det till slut fint väder. Det gjorde att jag ombestämde mig och tog cykeln och for till skogs. Jag hade tittat ut turen på kartan i går kväll och den var beräknad till 20 km. Det började bra. Fin grusväg, men allför snabbt övergick den till skogsstig som sedan övergick till stenstig.
 

En kilometer småsten

Så följde det meterhög ljung, lera, vatten,  berg oppöver och berg neröver. Så jag släpade, lyfte och bar cykeln i ca tre kilometer. Svetten båda rann och stänkte, men det gjorde inget eftersom jag var ute för att motionera. När jag sedan till slut kom ut på vacker ängsmark som var som gjord för att cykla på hade bonden varit framme med motorsågen. Massor av träd var fällda precis där stigen slingrade sig fram. En handling som såg ut som en tanke. Det blev dock korta perioder i sadeln.


En kilometer upp och ned

Så kom jag ut till stora vägen och korsade E22. Tanken min var att följa en grusväg på baksidan av sjön Hjorten en bit, innan jag svängde av på en ny skogsstig som skulle föra mig längs hela sjön och till slut hem.


Bara lite ljung här

Så blev det inte. Stigen var troligen inte använd på de sista 25 åren och när jag väl fann den så upphörde den efter någon halv kilometer. Det var dessutom omöjligt att ta sig fram så jag vände tillbaka och tänkte ta vägen vidare. Det var då jag noterade att luften ur bakdäcket tycktes ha minskat. Det var inte helt tomt, men nästan. Satt jag så slog stenar in i fälgen, men då jag stod fungerade det, även om det gick tungt.


och så var det en kilometer sankmark och vatten

Min tanke nu var att fortsätta vägen fram till dess att sjön delar sig och där försöka hita rätt för att ta den snabbaste vägen hem. Då kom nästa bakslag. Vägen som jag inte närmare studerat innan turen (jag skulle ju inte åka på den) tog slut vid ett hus långt innan den borde. Så vad göra nu? Nästan ingen luft och över milen att gå hem med cykeln på släp.


Dessa var det minsta problemet

Nöden har ingen lag. Jag tänkte att jag får kika på sjön och om det går att komma ut. Isarna nu är fortfarande tjocka men ofta är det svårt att komma ut då det smält in vid land. Jag fann dock ett ställe där isen var tjock och så var jag ute. Lite otrevligt att med cykel, utan isdubbar och med en is så glatt att man hela tiden halkade gå de kilomter jag var tvungen för att komma hem.


Ett par kilometer is

Det tog sin tid och jag hann tänka både en och två gångar att jag inte fick ramla. För ensam på isen utan mobil vore det inte kul att halka och få en höft- eller bäckenfraktur. Nu gick det bra och en halvtimme senare var jag i land på andra sidan sjön. Vid vattenverket var det asfalterad väg och jag kunde sätta mig och trampa hemåt Västervik. Tungt och sakta gick det, men det var bra träning och jag kom fram.


En stor råk som jag var tvungen att gå runt

I morgon är det skridskor med främjandet, men eftersom dom börjar redan halv åtta har jag tackar nej. Jag finner ut något att göra själv eftersom det ska bli fint framåt lunch.