Pelargoner
Inspiererad av detta så fick jag i höstas för mig att jag skulle prova att behålla de pelargoner som Sivan, min kära sambo hade köpt. Sagt och gjort!
En som var lite större, lite kraftigare fick bli försökskanin och sattes undan. Jag läste på lite olika sidor och gjorde väl i stort sett som det stod där. Kanske var det lite för varmt, men det verkade fungera ändå.
Våren kom och den sattes fram i värme och ljus. Den gödslades och beskars ner till nästan ingenting. Sakta, sakta skedde det saker och i stället för en blomma hade vi nu fyra, fem. Så kom den nedskurna alltmer med värmen och är nu stor, tät och med en hel del både blomor och knoppar. Inte vet jag vad jag ska göra med den till hösten, men jag anar att jag gör ytterligare ett försök.
Sivan som förr tyckte att pelargoner var riktiga "kärringblommor" inser alltmer att det är en vacker blomma som är otroligt tacksam då den just inte kostar något och blommer nästan hela sommaren.
Hörs i morgon....
Du har lyckats riktigt bra med att övervintra pelargon och fått den att blomma. Att Du dessutom fått flera blommor är bonus! Till hösten är det bara att göra likadant.
Du har ordentlig grønne fingre du Håkan! Klem fra nattevakten!
Det kallar jag tålamod!!! Själv kastar jag dom på komposten till hösten. Men i år har jag en riktigt stor rackare... Kanske ska den få övervintra?
Kram
Jag tyckte också pelargoner var kärringblommor FÖRUT. Kanske för att jag minns mormors otroligt skraltiga pelargoner. Men däremot Begonier har jag inte förlikat mig med ännu...
Undrar om det har med åldern att göra att man helt plötsligt börjar tycka om saker som man förr ansåg vara lite typiskt för "gamla" människor??? Kan det vara så att vi blivit gamla??? Så är det väl inte??
Jag gillar nämligen också pelargoner nu för tiden...
Du är nog tokig som tänker i dom banorna. Själv väljer jag att tänka att mitt öga för skönhet har utvecklats alltmer med åldern. Man är helt enkelt mer säker på vad som är vackert och inte ;-)
