Här i Norge är man besviken
Det drar ihop sig till fredsprisutdelning här i Norge. Inte Nobelpris i fred, utan just fredspris. Varför norrmännen har valt bort den svenska delen med Nobel kan man bara gissa och där har jag min tanke.
Nu är det i alla fall dags och i morgon förmiddag landar Mr Obama på norsk mark och så långt okej. Men tidningarnas och radiostationernas fokus ligger på ett helt annat plan sedan ett par dagar. Det som man pratar om här är nu i stället vad man kallar Obamas nonchalans.
Det har nämligen visat sig att från ha varit ett besök med massor av planerade aktiviteter har det blivit ett besök med bara några få programpunkter som sträcker sig över knappt ett dygn. Då ska presidenten hinna hämta priset, medverka på utdelningscermonin och träffa stadsminister Stoltenberg på ett kort besök. Vad som får stryka på foten är en middag med kungahusetbanketten, en planerad stor konferens, en intervju plus en hel massa annat som egentligen består av olika personers önskan om att få frottera sig med Obamas närvaro.
Ett annat exempel på hur det tar av med "fredsprisutdelningen" är att norska näringstoppar och andra pr-kåta människor ringer till kommitén som står för festen och både ber och kommenderar för att få inbjudan till att vara med.
Vid en kort och snabb radioundersökning ansåg 85 procent som ringde in att Obamas ovilja till att stoppa i Norge och medverka till denna pr-cirkus var arrogant och ohövlig. Vid en större undersökning som var lite mer seriös ansåg 45% detsamma
Redan tidigare var det bara en tredjedel av norrmännen som ansåg att utnämningen för fredspriset var riktig. Nu tros den siffran vara betydligt lägre.
Min egen åsikt är nog att världens mäktigaste man har annat att göra än att springa Oslo runt på kafferep för att enskilda norrmän har problem med dålig själkänsla. Att han sedan vägrar ge intervjuer till världspressen i samband med utdelningen ser jag inget märkligt i. För som någon sade.... Obama ger intervjuer om precis allt och det i stort sett hela tiden. Vi klarar oss nog utan denna också.
Däremot har jag ända sedan utnämningen varit skeptisk till möjligheten att en amrikansk president ska kunna få Nobels fredspris. Speciellt då han just tillträtt och inte hunnit med mer än att önska vad han vill uppnå. Önska, de tkan vi alla, men att sedan från detta sända 30000 man yterligare till Afganistan, det är det få som kan.
Karl Johan´s gata i vinterskrud
Nu är det i alla fall dags och i morgon förmiddag landar Mr Obama på norsk mark och så långt okej. Men tidningarnas och radiostationernas fokus ligger på ett helt annat plan sedan ett par dagar. Det som man pratar om här är nu i stället vad man kallar Obamas nonchalans.
Det har nämligen visat sig att från ha varit ett besök med massor av planerade aktiviteter har det blivit ett besök med bara några få programpunkter som sträcker sig över knappt ett dygn. Då ska presidenten hinna hämta priset, medverka på utdelningscermonin och träffa stadsminister Stoltenberg på ett kort besök. Vad som får stryka på foten är en middag med kungahusetbanketten, en planerad stor konferens, en intervju plus en hel massa annat som egentligen består av olika personers önskan om att få frottera sig med Obamas närvaro.
Ett annat exempel på hur det tar av med "fredsprisutdelningen" är att norska näringstoppar och andra pr-kåta människor ringer till kommitén som står för festen och både ber och kommenderar för att få inbjudan till att vara med.
Vid en kort och snabb radioundersökning ansåg 85 procent som ringde in att Obamas ovilja till att stoppa i Norge och medverka till denna pr-cirkus var arrogant och ohövlig. Vid en större undersökning som var lite mer seriös ansåg 45% detsamma
Redan tidigare var det bara en tredjedel av norrmännen som ansåg att utnämningen för fredspriset var riktig. Nu tros den siffran vara betydligt lägre.
Min egen åsikt är nog att världens mäktigaste man har annat att göra än att springa Oslo runt på kafferep för att enskilda norrmän har problem med dålig själkänsla. Att han sedan vägrar ge intervjuer till världspressen i samband med utdelningen ser jag inget märkligt i. För som någon sade.... Obama ger intervjuer om precis allt och det i stort sett hela tiden. Vi klarar oss nog utan denna också.
Däremot har jag ända sedan utnämningen varit skeptisk till möjligheten att en amrikansk president ska kunna få Nobels fredspris. Speciellt då han just tillträtt och inte hunnit med mer än att önska vad han vill uppnå. Önska, de tkan vi alla, men att sedan från detta sända 30000 man yterligare till Afganistan, det är det få som kan.
Karl Johan´s gata i vinterskrud
Kommentarer
Trackback
