Aktivt uteliv

När vi för tre veckor sedan var  Finland och hälsade på var det toppenväder och vi tillbringade dagarna vid den vackra (och stora) badplatsen Yyteri (betyder livmoder av en eller annan anledning). Det var full sommar och det var varmt i vattnet vilket gjorde att det blev massor av bad.

Nu bar det sig inte bättre än att jag skadade mig i ena vaden på lördagen. Det var Alina och jag som skulle springa ut till det djupa vattnet. När jag hade  sprungit kanske 20 meter händer det. Det var som om någon slog mig över vänster vad med ett rör. Det gjorde ont som tusan och blev alldeles varmt. Självklart stöp jag som ett fallande träd i vattnet.

Jag tog mig direkt upp men fattade inte helt vad som hänt. Det kändes jättekonstigt i benet och när jag försökte stödja på det så gjorde det så vanvettigt ont att det stod helt klart att det var något som gått sönder. Först trodde jag det var hälsenan, men den kunde jag lokalisera. Jag fick Alina att gå upp och hämta Sivan och så fick jag stötte att på ett ben hoppa upp på land.

Nog om denna tur. Jag lyckades ta mig till bilen och så åkte vi och lånade ett par kryckor av ett par hyggliga människor. Därefter åkte vi hem och jag satte mig med is och högläge, konstaterat att det var en rejäl muskelbristning. Pekka, vår vän, berättade att det var kyla i tre dagar som gällde och sedan sakta börja träna med passig stretching.

På måndagen åkte vi hemmåt och jag hade hittat ett sätt att ta mig fram på benet utan att det var helt outhärdligt. Så har naturen gjort sitt och nu, nästan tre veckor efteråt har jag bara lite ont. Speciellt om jag töjer i vaden.

Så var gårdagen här och vi tog oss till campingen här i Norge. Fram till den anvisade platsen, som för övrigt var ganska ojämn. Det blev en hel del knuffande fram och tillbaka, men den gamla skadan besvärade mig inte speciellt. Så där stod vi nu; Sivan och jag och ska bara ta i lite till. Husvagnen vill inte och så tar jag i det allra sista.

Sivan tittar så upp och tror att det var något u husvagnen som gick sönder. Det smällde nämligen till och det tog henne ett par sekunder att inse att det  var jag som smällde till. Det var min vad som brast. Inte den skadade, utan den andra. Den högra. Precis samma sak igen. Precis lika ont denna gång. Nu har jag inga kryckor utan räknar med att bli liggande fram till det är dags att åka hem i nästa vecka. Allt annat vore ett under.


Högläge, ispåse, ett glas rödvin och Sivans ullsockor