Vår gamla bostad

Jag tror jag har bloggat om ämnet förut, eller så har jag bara tagit korten och tänkt. Fy fillern så trist det ser ut när ett välskött ställe/bostad blir övergiven och ingen längre sköter om den. Tallbarren som jag tidigare skrev om som jag ofta, ständiigt höll i schack med krattan. Gräset som kliptes två gånger per vecka och rabatterna som rensades av Sivan. Detta tillsammans med blommor, buskar, klippta häckar och annat smått och gott som gjorde huslängan hemtrevlig.

Sjukhuset sade upp oss som hyresgäster för snart ett år sedan och ännu har ingenting hänt. Radhuset förfaller mer och mer och det är snart lika vildvuxet som då vi tog över det för lite mer än två år sedan. Om du undrar om jag längtar tillbaka?

Nej, inte en chans. Det var ett fint hus att bo i, men jag skulle aldrig vilja flytta tillbaka dit. Jag tog tidigare idag lite foton på rykande skrostenar och jättelika vedhögar /det kommer i ett senare inlägg). Det är ett bra skäl till att jag inte längtar tillbaka. Ullsockorna ett annat.














Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0