Aktivt uteliv

För bara en liten stund sedan vaknade jag. Jag har tillbringat tre timmar i någon form av psykiatrisömn. Ja, det är en sömn som inte är som vanligt utan mer ett tillstånd där jag låter mig själv bara ligga och nästan sova. Jag är ofta vaken, men lyckas ligga timmesvis och bara slappa, nästansova.


Innan dess var jag nere i butiken och handlade lite småsaker till maten i veckan. Då fick jag återigen syn på det norska fenomenet med rullbandet. I Norge finns inte det svenska sammarbetet där man lägger sakerna i en lång rad  på bandet och med streckkoderna från kassörskan, dvs åt den lilla grejen som läser av. Nej! I stället gör man som vi alla gjorde för 15 år sedan i Sverige. Man skyndar sig att lägga upp alla matvaror på bandet. Jag menar precis alla. På 45 cm transportband travar man uten att tänka sig för hela vagnens varor. Det innebär att det inte alls är ovanligt med ett berg som är över 40 cm högt.

Här ska då kassörksan försöka få loss varor utan att de ska falla av. Det blir som ett gigantiskt plockepinn fast med matvareförpackningar för den stackars kassörskan att riva i. Jag gissar att efter dagens 500:de kund känns det rejält i axlarna då det säkert blivit ett par ton man lyft, vridit på och försökt finna streckkoden.

Sen tänker jag på att jag ska försöka komma iväg till försvarets utförsäljning någon dag eller kväll. Det är nämligen så att vi blivit bestulna hemma i Sverige. Någon har troligen varit inne på vår tomt och stulit ett spett. Ett långt gammaldags järnspett. Vi kan inte på annat sätt förklarar försvinnandet. Vi tror att vi har letat precis överallt, men ingen av oss kan finnan det, eller komma på var vi skulle lagt det.. Att spettet är borta är väl inte det värsta. Det värsta är väl om någon i grannhusen tycker det är ok att stjäla hos grannen. Det tycker jag är obehagligt!


Sivan har köp nya ullsockor så jag inte ska frysa under Norgesvistelsen

Nu är det dags att bre smögråsar och snart packa sig iväg. Vi hörs i mogon...

Ciao