Michael Parkinson
Jag lovade tidigare idag att ägna en minut eller två åt den store intervjuaren och talkshowvärden som i nästan 20 år roat och underhållt oss med sin serie Parkinson. Här har han intervjuat de allra flesta av världens kändisar och det är inte många som tackat nej. Han har nu slutat med sin show men han lät sig nyligen intervjuas av Lasse Bengtsson på Tv 4 och av Stina Lundberg Dabrowski.
Jag hade tyvärr inte möjlighet att se båda två, men fick med mig delar av bäggre programen. Likaså fick jag med mig mycket av det två timmars sammanställda klipp från de sista två säsongerna Mr Parkinson körde.
En sak som jag reagerade på var när han fick frågan varför han inte hade lust att fortsätta med den typen av tv han gjort i så många år. Han berättade då att som tv var konstruerad idag så omöjliggjorde det den typen av tv-program som man tidigare gjorde. Han menade att dagens tv i England byggde på ett relativt nytt koncept. Det var inte längre gästen som var huvudpersonen eller som skulle stå i focus. I stället byggdes programet kring enn programledare som skulle vara blickpunkten. Han hävdade vidare att de gäster man hade i studion bara var där av en anledning. Att vara rekvesita för samma programledare.
Detta kan man bara beklaga och jag ser att samma sak har hänt här i Sverige. Det kanske tydligaste exemplet är det (som jag förstått) kritikerhyllade Robins som går på fredagar. Jag har bara tittat exakt så länge jag orkat nu tre fredagar (det blir inte länge det) och sett hur han har värdsberömda gäster (man får nog säga att Dolph Lundgren och Joe Labero är just det) som knappt får ett ord med. Progamledaren berättar sina vitsar, sina historier och visar sina filmklipp medans gästerna får sitta snällt i soffan och vara programsmycken.
Det går inte att vrida klockan tillbaka, men nog är det bra mycket mer spännande med en intervju med någon känd person som vi inte vet så mycket. Kristian Luuk klarar det och under nästa år får vi en norsk intervjuare i svensk tv. Det är Fredrik Skavlan som under många år ledde ett program som hette Först och sist. Ett program som man visat ett par avsnitt av i Sverige och där också gästerna placerats i centrum. Nu får han via svensk tv möjlighet att göra samma sak.
Det ser jag fram emot med nyfikenhet.
Jag hade tyvärr inte möjlighet att se båda två, men fick med mig delar av bäggre programen. Likaså fick jag med mig mycket av det två timmars sammanställda klipp från de sista två säsongerna Mr Parkinson körde.
En sak som jag reagerade på var när han fick frågan varför han inte hade lust att fortsätta med den typen av tv han gjort i så många år. Han berättade då att som tv var konstruerad idag så omöjliggjorde det den typen av tv-program som man tidigare gjorde. Han menade att dagens tv i England byggde på ett relativt nytt koncept. Det var inte längre gästen som var huvudpersonen eller som skulle stå i focus. I stället byggdes programet kring enn programledare som skulle vara blickpunkten. Han hävdade vidare att de gäster man hade i studion bara var där av en anledning. Att vara rekvesita för samma programledare.
Detta kan man bara beklaga och jag ser att samma sak har hänt här i Sverige. Det kanske tydligaste exemplet är det (som jag förstått) kritikerhyllade Robins som går på fredagar. Jag har bara tittat exakt så länge jag orkat nu tre fredagar (det blir inte länge det) och sett hur han har värdsberömda gäster (man får nog säga att Dolph Lundgren och Joe Labero är just det) som knappt får ett ord med. Progamledaren berättar sina vitsar, sina historier och visar sina filmklipp medans gästerna får sitta snällt i soffan och vara programsmycken.
Det går inte att vrida klockan tillbaka, men nog är det bra mycket mer spännande med en intervju med någon känd person som vi inte vet så mycket. Kristian Luuk klarar det och under nästa år får vi en norsk intervjuare i svensk tv. Det är Fredrik Skavlan som under många år ledde ett program som hette Först och sist. Ett program som man visat ett par avsnitt av i Sverige och där också gästerna placerats i centrum. Nu får han via svensk tv möjlighet att göra samma sak.
Det ser jag fram emot med nyfikenhet.
Kommentarer
Postat av: Sivan
Eg ser også fram til Fredrik Skavlan i svensk TV. Jeg liker han godt og håper han vil snakke NORSK og ikke slikt merkelig språk som den norske værdama. Hun snakker helt forferdelig svorsk.
Trackback
