Att flytta hem igen

Nu då jag har gått in på mitt fjärde år här i Norge är det dags att vända näsan mot Sverige igen. Det är som dom säger att tiden går otroligt fort och bara fortare desto äldre man blir.

Det har på många sätt varit en bra tid med många nya lärdomar och trots att länderna ligger "vägg i vägg" så finns det otroligt stora skillnader. Både rent kulturella, men även ekonomiska, gastronomiska och samhälleliga. Om det finns saker här som vi bör ta med oss till Sverige är jag inte säker på. Dom gör sig kanske bäst här. Men det har i alla fall varit spännande att få en inblick i ett annat samhälle.

Vad jag idag reagerar på när jag kommer hem är ett par saker. Det första (och som jag varit medveten om här hela tiden)är svenskarnas sätt att gå omkring med "näsan i vädret". Lite stöddigt och med en antydan att "våga inte prata med mig du lille värdelösa varelse". Svenskar är rent allmänt stöddigare än norrmän. För den som går ut på en norsk krog kommer snart finna att här pratar folk med varandra till höger och vänster. Unga damer börjar prata med vuxna män och är dom bara trevliga kan dom bli stående länge.

Hur ser det ut i Sverige? Ställer du dig själv vid bardisken blir du i stort sett stående själv. Den som sedan är så korkad att han pratar med den unga söta flickan bredvid får strax en blick som om inte dödar, i alla fall slåt honom till golvet.
Ler du mot någon på stan är det inte alls ovanligt att han eller hon tittar ner i marken eller tiitar bort. Granne i trappuppgången tittar ner i golvet och skyndar sig att låsa sig in i lägenheten för att slippa se på dig.

Ja, detta är inget jag längtar hem till. Men det finns mycket annat, och föresten, var man är bor så finns det väl för och nackdelar tänker jag.

Jag minns när jag kom hit och insåg att jag var helt socialt handikappad. Jag visste inte var någonting låg, jag kände inte igen saker och ting folk pratade om och när det sedan gällde tv och tidningar (en stor del av vardagen visade det sig då) kände jag inte igen en enda person. Politikerna var okända liksom vilket parti som stod för vad (här står t ex venstre för politiken som nästan är mest höger). Det tar tid att lära sig vilka sångare som är kända, vilka b-kändisar som rör sig på tv och i Se&Hör. Oviktigt? Javisst är det på ett sätt, men samtidigt är det vad folk pratar om hela tiden och därför blir det viktigt.

I Sverige har jag inte kollen på vem som är vem, eller vad som sker längre. Jag vet inte vem tv-kändisen är. Jag kan inte dom som sjunger eller uppträder. Författare som slagit igenom de sista åren har jag säkert också missat ett par. Svenska filmer vet jag just inget om. Vad som hänt politiskt anar jag bara genom att läsa dagstidningarna, men vad det innebär rent praktiskt, det förstår jag inte.

Tittar jag på svensk tv (vilket jag sällan gör när vi är i Sverige) förstärks bara min känsla av att stöddiga, blonda (inte sällan med enorma silikonbröst) stockholmsbimbor har tagit över både tv och radio. Dumheten och såpåindividerna är de som sätter samhällsnormen. Jag tänker på Carolina G, Elita, Natacha P, S Bråding och Linda R m fl som fläker ut sig både kroppsligen och verbalt överallt.

Kanske har jag fel i detta, jag hoppas, men tror tyvärr inte det. Det ska hur som helst bli gott att komma hem för en sak är säker som så..... Det är att det aldrig någonsin är så bra hemma som när man är borta! Skulle det vara så kan man väl alltid åka bort igen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0