Melodifestival, tidigt kaffe och quiz på sängen


Nu är jag aldeles sist att kommentera resultatet på melodifestivalen i går kväll. Men det spelar ingen roll för jag kan inte låta bli. Det är så trist, men föga förvånade att Charlotte Perelli vann. Jag ska inte säga att jag hade utsett henne direkt, men nog var hon favorittippad av mig. Jag hade rätt på de första fem placeringarna också.

Det innebär inte att jag är speciellt bra på att tippa utan mer att Sverige gör som man alltid gjort. Röstar på samma låt igen och igen och igen. Perellis låt är så otroligt sorgligt patetiskt att behöva uppleva för 20:de året i rad. Den är i stort sett densamma som Herreys, Carola och alla de andra dansbandspopulistiska låtskrivarna och artisterna kommit fram med i melodifestivalsammanhang.

Ännu värre är att jag ser och läser att folk tycker hon var bäst. Till och med jag tycker att den kanske kommer kunna fungera. Vilket jag såklart inser att den inte gör när jag tänker efter. Just av skälen jag tidigare skrivit. Vi vill att den ska fungera för att vi är trygga i den, vi känner igen den och den är vi. Den har alltid varit sådan.

Nu bröts vinnartrenden för ett antal år sedan. Perelli (Nilsson då) gjorde låten för en massa år sedan och då tänkte vi att det skulle gå bra: ICKE DÅ! Carola gör om samma sak som alltid och det gick ju inte alls trots att vi var så säkra på att det var en vinnarlåt. Likaså trodde man i år igen, bara för att det var Carola, att det var vinnarsits. Förförra året var det Martin Stenmark som skulle segra med sin vinnarlåt. Nej kära läsare!

Från att ha varit en vinnarnation har vi förvandlats till till en desperat slagerfanatiker som har svårt at tänka om. Vi kör på i samma hjulspår och tänker att "Vi har rätt och alla andra fel". Europa i övrigt skrattar åt oss.


God morgen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0