Har du hört om ME?
Kanske inte, då många av svensk sjukvårdspersonal inte heller har gjort det. Dock finner man när man slår upp det att fler svenskar än norrmän drabbats.
ME kan defineras enligt följande:
"ME/CFS (Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome) är en neurologisk sjukdom, som kännetecknas av en långvarig utmattning efter aktivitet. Sjukdomen börjar oftast i samband med en infektion. Det centrala nervsystemet blir påverkat. Det kan förklara att symptom som influensa-känsla, subfeber, muskel- och ledsmärtor, huvudvärk, yrsel, minnes- och koncentrationsbesvär kan uppstå.
Symptomen är många, men det är individuellt vilka av dem man har, och i vilken grad. Det finns inte två ME/CFS-patienter som har exakt samma symptom.
Diagnos ställs genom uteslutningsdiagnostik där ett antal kriterier ska uppfyllas.
Det finns idag ingen behandling som botar sjukdomen. Däremot kan vissa mediciner och/eller terapier lindra vissa av symptomen.
Symptomen förvärras ofta av stress, överansträngning, och nya infektioner.
Det finns många fördomar och myter runt sjukdomen. En av dem är att det skulle vara en ?modediagnos? som främst drabbar medelålders kvinnor, att det är en psykisk sjukdom, osv? Detta är fel ? ME/CFS är en neurologisk sjukdom (G 93.3) som drabbar män, kvinnor och barn i alla folkgrupper och samhällsklasser i hela världen."
Jag har personligen träffat på den sjukdomen vid ett tillfälle. Jag har också sett ett par reportage på tv och dessutom mött ett antal patienter som har oklara symtom och där en eller annan läkare nämnt att det skulle kunna vara ME dom drabbats av. Vad jag kunnat se vid dessa tillfällen var den enorma sjukdomsvinst alla dessa patienter haft då samtliga uppvisat ett stort socialt skyddsnät med framförallt föräldrar som kunnat ta hand om och sköta den sjuka individen på mer eller mindre full tid.
De reportage jag sett innebär alltid samma sak. Patienten får ont i kroppen, blir extremt intolerant mot ljud och ljus (blir helt enkelt övertrött) och orkar inte vara uppe i det hela taget. I stället väljer många att ligga i totalt mörker och tystnad. De kräver en enorm hjälpinsats då de inte orkar sköta sin hygien eller laga sig lite mat då de är som allra sämst. Sjukdomen varar inte sällan över ett år, kanske två innan man kan skönja en bättring. En bättring som ofta är väldigt långsam. Om man överhuvudtaget blir frisk vet man inte idag.
Vad man kan tyckas märkligt är att symtomen till stora delar är desamma som vid fibromyalgi, amalgamförgiftning och andra oklara medicinska tillstånd. Varför är det så? Varför är det i huvudsak unga människor under 30 år som syns i dessa sammanhang. Ja, till det är till och med så att dom många gånger är runt 15-20 år. Varför är dom enda vuxna som man hör talas om med ME kvinnor i 50-60 åren och som utseendemässigt motsvarar de som tidigare led av just fibromyalgi?
Ja, det vore intressant att veta. Hur som helst så är det en sjukdom i tiden och jag tror vi kommer få se mycket mer av den i framtiden.
God morgen, idag är jag förkylder
