Konserten...
...igår kväll var lyckad. Janne Schaffer ledde oss genom föreställningen och artisterna var Jan Johansen, Gunilla Backman, Sara Löfgren och Johan Boding (som för övrigt passade perfekt då han lät som en ung Ted, röstmässigt). På schenen fanns också en 8 kvinnor stark stråkorkester. Det var precis fullt i den lilla slottsruinen och vi som var där satt snällt, knä mot knä. Det var 1800 betalande, vilket innebar slutsålt.
Det var kul att se publiken. De var i ålder 10 år upp till 70 eller däröver. Det var faktiskt en man i publiken som satt med rollator men annars var nog snittålderna några och 40. Dvs vi som var där (som det heter).
Gunilla Backman och Johan Boding i duett
Sångerna var väldigt blandade från att Teds allra första skiva som släppes, fram till den sista, tung och kanske präglad av sjukdom. Däremellan spelades alla de gamla kända poplåtarna såsom sol vind & vatten och Eiffeltornet. Artisterna var bra även om Backman mest kändes som om hon gjorde sitt jobb. Johansen var bra och Löfgren var riktigt bra när låten passade hennes lite tuffare och rockigare stil. Bäst var Johan Boding som kändes äkta på scenen. Glad och med härlig utstrålning sjöng han Ted och det kändes nästan som om det var ha bitvis. Han var också sen som lättast fick publiken med sig och drog ner de längsta applåderna.
Johan Boding tillsammans med en stråkorkester
Janne Schaffer på gitarr är såklart bra. Han pratade lågmält mellan låtarna och berättade små anekdoter från tiden då han och Ted spelade ihop. Vi fick även höra smålustiga berättelser om det som senare skulle bli ABBA. Det var också han som underhöll oss i den korta pausen. Ett långt gitarrsolo med Gärdestad fick oss alla att förstå varför ha är en så populär gitarrist.
Solen sken när vi tog Sivans vespa ner på stan. Sivan uppklädd med höga hälar och uppsatt hår och jag själv såklart i kortbyxor. Det molnade på senare under kvällen men var ändå varmt och skönt. Det var vår första konsert i slottsruinen och det var lite speciellt att sita och lyssna på bra underhållning samtidigt som solen sänkte sig ner i Gamlebyviken.
Det var kul att se publiken. De var i ålder 10 år upp till 70 eller däröver. Det var faktiskt en man i publiken som satt med rollator men annars var nog snittålderna några och 40. Dvs vi som var där (som det heter).
Gunilla Backman och Johan Boding i duett
Sångerna var väldigt blandade från att Teds allra första skiva som släppes, fram till den sista, tung och kanske präglad av sjukdom. Däremellan spelades alla de gamla kända poplåtarna såsom sol vind & vatten och Eiffeltornet. Artisterna var bra även om Backman mest kändes som om hon gjorde sitt jobb. Johansen var bra och Löfgren var riktigt bra när låten passade hennes lite tuffare och rockigare stil. Bäst var Johan Boding som kändes äkta på scenen. Glad och med härlig utstrålning sjöng han Ted och det kändes nästan som om det var ha bitvis. Han var också sen som lättast fick publiken med sig och drog ner de längsta applåderna.
Johan Boding tillsammans med en stråkorkester
Janne Schaffer på gitarr är såklart bra. Han pratade lågmält mellan låtarna och berättade små anekdoter från tiden då han och Ted spelade ihop. Vi fick även höra smålustiga berättelser om det som senare skulle bli ABBA. Det var också han som underhöll oss i den korta pausen. Ett långt gitarrsolo med Gärdestad fick oss alla att förstå varför ha är en så populär gitarrist.
Solen sken när vi tog Sivans vespa ner på stan. Sivan uppklädd med höga hälar och uppsatt hår och jag själv såklart i kortbyxor. Det molnade på senare under kvällen men var ändå varmt och skönt. Det var vår första konsert i slottsruinen och det var lite speciellt att sita och lyssna på bra underhållning samtidigt som solen sänkte sig ner i Gamlebyviken.
Kommentarer
Trackback
